En person som suddades ut...
Jag kunde nog skriva 150st A4 om personen som förgyllde min ungdom, hon kunde placeras på varenda löpsedel i mitt liv, varje dag va en glädje och varje god natt en dröm som fortsatte tills jag vaknat.
Från år ut till år in så va hon mitt centrala utan att säga för mycket.
Tider gick som vi kom och gick, vi gled isär och vi gled ihop, ämnen talades om tills vi matta slutat tills vi somnat.
Saker som skett va vi oerfarna om, delade saker gjorde vi ständigt och min vänstra och högra sida var hon.
Dagen tills idag va en dag till dag med hopp, hoppet som nog fortsatt till jag sa farväl.
För en sekund sen försvann hon spårlöst, jag förlorade mig högra, min vänstra och en gång mitt allt.
Thats all och lite till...tyvärr..
En dag då jag lämnade dig bakom mig, de va dagen då jag log
Notis nr 1.
Vänd dig om å gå vidare, du har inget här att hämta längre, du är inte värd nån som mig
"Tack hej, fuck dej"
Notis nr 2.
Fan va jag är såld på två saker denna sommar, ena har funnits där hela tiden men den andra kom rätt sent i sommar. Mina två favvisar denna sommar blir en kombo av housemusiken och dj'andet plus wakeboaråkandet, fuckin love it!
Jag är så jäääävla såld på det, som Gurra sa, de kanske blir en förkärlek som går vidare till snowboardåkande ;) haha who knows.
Planerar redan för brädköp och en schysst flytväst införskaffas snart hehe, synd att man fastnade för det så sent i år, sommarn e ju typ över snart skiiiit!!!
Men men sommarn kommer igen så no problemas.
En liten värmare hihi
Så niiiiice fuck everything else right now, å som fredde säger, hata longboardåkare haha!
Vänd dig om å gå vidare, du har inget här att hämta längre, du är inte värd nån som mig
"Tack hej, fuck dej"
Notis nr 2.
Fan va jag är såld på två saker denna sommar, ena har funnits där hela tiden men den andra kom rätt sent i sommar. Mina två favvisar denna sommar blir en kombo av housemusiken och dj'andet plus wakeboaråkandet, fuckin love it!
Jag är så jäääävla såld på det, som Gurra sa, de kanske blir en förkärlek som går vidare till snowboardåkande ;) haha who knows.
Planerar redan för brädköp och en schysst flytväst införskaffas snart hehe, synd att man fastnade för det så sent i år, sommarn e ju typ över snart skiiiit!!!
Men men sommarn kommer igen så no problemas.
En liten värmare hihi
Så niiiiice fuck everything else right now, å som fredde säger, hata longboardåkare haha!
En vi alla önskar att vi var..
Hans leende va en del av historian som födde hjälten, hans hjärta slog för många medans allas slog för hans.
Många goda gärningar, många goda vänner, minnen, skratt och kanske dystra miner.
Tider som gått från barnsben ute i skogen till stora kliv ute i den vida världen, du lärde dig med tiden precis som vi såg dig växa, bli den som vi alla önskar att vi var.
Ett leende som kunde förändra, ett leende som kunde ge styrka, ett leende som gav oss alla en mening.
Varje dag visade du oss varför du fanns, varje dag visade du med blicken, lyckan som fanns, det trevliga med allting.
När jag står här och ser ut över ängar, dalar, berg och städer, mina vänner runt om mig, dina vänner.
Allas lyckliga minnen, allas spruckna hjärtan när du lämnade oss.
Alla minns vi hur du gett oss en otrolig tid, alla minns vi hur du var, alla minns hur vi önskade att vi var, precis som du...
Familj, vänner och bekanta kände din glöd, din passion, din vilja att vara den du blev, den vi alla älskade och den vi alla såg upp till.
När vi nu ser ut över sjön så stilla vet vi att du finns där, vakar, beskyddar och ger oss ditt stöd, ditt leende, ditt allt.
För du är verkligen den vi alla önskar att vi var..
Många goda gärningar, många goda vänner, minnen, skratt och kanske dystra miner.
Tider som gått från barnsben ute i skogen till stora kliv ute i den vida världen, du lärde dig med tiden precis som vi såg dig växa, bli den som vi alla önskar att vi var.
Ett leende som kunde förändra, ett leende som kunde ge styrka, ett leende som gav oss alla en mening.
Varje dag visade du oss varför du fanns, varje dag visade du med blicken, lyckan som fanns, det trevliga med allting.
När jag står här och ser ut över ängar, dalar, berg och städer, mina vänner runt om mig, dina vänner.
Allas lyckliga minnen, allas spruckna hjärtan när du lämnade oss.
Alla minns vi hur du gett oss en otrolig tid, alla minns vi hur du var, alla minns hur vi önskade att vi var, precis som du...
Familj, vänner och bekanta kände din glöd, din passion, din vilja att vara den du blev, den vi alla älskade och den vi alla såg upp till.
När vi nu ser ut över sjön så stilla vet vi att du finns där, vakar, beskyddar och ger oss ditt stöd, ditt leende, ditt allt.
För du är verkligen den vi alla önskar att vi var..
Ensam en kall sommarkväll
Tids bort försvann du, ensam stod jag här, en värme vi alla har delat infann sig.
Ståendes här en kall sommarkväll, utomhus fanns vi tillsammans, utomhus står jag nu här ensam. Längtan blev ofta olidlig, längtan tog heller aldrig slut.
Längtan visste bara ditt namn, längtan såg bara dig..
När himlen stod still så såg jag ut över allt, hur sakta solen lämnade dalarna, träden och alla berg. Sjön va stilla, fåglarna borta och mörkret infann sig, kylan hade inget här att göra en varm sommarkväll.
Gruset under mina skor, den långa slingrande vägen framför mig, ängarna som aldrig verkar ta slut, skogen bortom kullarna och himlen bortom dem.
En lång väg hem, en kall ensam lång väg hem.
Nu längtar jag hem, nu längtar jag hem till dig, nu känner längtan bara till ditt namn, den ser bara dig..
En ensam lång väg hem...
Ståendes här en kall sommarkväll, utomhus fanns vi tillsammans, utomhus står jag nu här ensam. Längtan blev ofta olidlig, längtan tog heller aldrig slut.
Längtan visste bara ditt namn, längtan såg bara dig..
När himlen stod still så såg jag ut över allt, hur sakta solen lämnade dalarna, träden och alla berg. Sjön va stilla, fåglarna borta och mörkret infann sig, kylan hade inget här att göra en varm sommarkväll.
Gruset under mina skor, den långa slingrande vägen framför mig, ängarna som aldrig verkar ta slut, skogen bortom kullarna och himlen bortom dem.
En lång väg hem, en kall ensam lång väg hem.
Nu längtar jag hem, nu längtar jag hem till dig, nu känner längtan bara till ditt namn, den ser bara dig..
En ensam lång väg hem...
Started loosing what he had
Från en dag till den andra..
En sensommardag som började nervöst, en dag mitt i sommaren, varmare än många klarat av, då han började känna hur allt försvann..
Han kände den där känslan som kunde beskrivas som när solen hamnar bakom moln och mörkret infinner sig, den varma solen mörknar, kylan och vinden närmar sig.
Ett orosmoment där han inser att hon försvinner från honom, en stund där han suckar och känner att ingen förstår honom förutom hon, hon som lämnar..
Att behöva åka ifrån, veta att det försvinner, lämna det underbara bakom sig, veta att det bästa är kvar, därborta..
Varför vänder han inte om?
Känner han att det är lönlöst?
Är det redan försent?
Ibland undrar han varför turen inte ger honom en chans, varför allt tas ifrån honom när han vetat sen första sekund att detta var bra..
Han är dömt att vila ensam, tankarna ska han inte dela med nån annan, ord skall försvinna ut i tomhet och kylan ska han uthärda själv..
Han kan sitta i solen, känna hur solen steker hans axlar, känna hur kinderna svider, hur armar och ben är ömma.. Men ändå så är han kall, hur varm han än blir utanpå så når det inte ända in..
En sensommardag som började nervöst, en dag mitt i sommaren, varmare än många klarat av, då han började känna hur allt försvann..
Han kände den där känslan som kunde beskrivas som när solen hamnar bakom moln och mörkret infinner sig, den varma solen mörknar, kylan och vinden närmar sig.
Ett orosmoment där han inser att hon försvinner från honom, en stund där han suckar och känner att ingen förstår honom förutom hon, hon som lämnar..
Att behöva åka ifrån, veta att det försvinner, lämna det underbara bakom sig, veta att det bästa är kvar, därborta..
Varför vänder han inte om?
Känner han att det är lönlöst?
Är det redan försent?
Ibland undrar han varför turen inte ger honom en chans, varför allt tas ifrån honom när han vetat sen första sekund att detta var bra..
Han är dömt att vila ensam, tankarna ska han inte dela med nån annan, ord skall försvinna ut i tomhet och kylan ska han uthärda själv..
Han kan sitta i solen, känna hur solen steker hans axlar, känna hur kinderna svider, hur armar och ben är ömma.. Men ändå så är han kall, hur varm han än blir utanpå så når det inte ända in..
Precis intill.
Vart va min dröm, jag minns den som igår.
Dagarna har gått och tiden rinner iväg, orken försvinner och lusten jag tappar..
Ståendes här en måndagskväll, svalorna kvittrande medans dom jagar insekter i luften. Vart ska jag?..
Solen står strax över trädtopparna, den orange'a himlen med vita små tunna moln är tyst. Värmen är kvar i luften och det lär den vara ett bra tag framöver, tack..
Tankarna går till den som är speciell, hon som kan vara, hon som är, hon som kanske alltid blir. Vad gör hon just nu?.. Står hon och ser samma himmel som jag?..
Vi är inte ensamma i det här, vi har varann, ser du det?
Kan du känna att även om jag är långt ifrån så är jag ändå precis intill.
Känn min hand när den går längst din axel, när jag viskar i ditt öra och när jag kysser din kind..
Det va länge sen du la din hand i min.
Solen lämnar träden strax, himlen har fått en lila nyans, svalorna är dock kvar..
När jag sträcker ut handen i luften känner jag hur jag berör dig.
Kan du känna det?
Kan du känna hur jag står precis intill...
Dagarna har gått och tiden rinner iväg, orken försvinner och lusten jag tappar..
Ståendes här en måndagskväll, svalorna kvittrande medans dom jagar insekter i luften. Vart ska jag?..
Solen står strax över trädtopparna, den orange'a himlen med vita små tunna moln är tyst. Värmen är kvar i luften och det lär den vara ett bra tag framöver, tack..
Tankarna går till den som är speciell, hon som kan vara, hon som är, hon som kanske alltid blir. Vad gör hon just nu?.. Står hon och ser samma himmel som jag?..
Vi är inte ensamma i det här, vi har varann, ser du det?
Kan du känna att även om jag är långt ifrån så är jag ändå precis intill.
Känn min hand när den går längst din axel, när jag viskar i ditt öra och när jag kysser din kind..
Det va länge sen du la din hand i min.
Solen lämnar träden strax, himlen har fått en lila nyans, svalorna är dock kvar..
När jag sträcker ut handen i luften känner jag hur jag berör dig.
Kan du känna det?
Kan du känna hur jag står precis intill...
Seeing the sun go down..
Dom sitter där på balkongen, Fredrik röker sin cigg, Gurra kommenterar min belysning på balkongen. Jag lutar mig ut över kanten, solen som är på väg ner över träden värmer mig, jag blundar och tar ett stort andetag, så härligt.
Man ser ut över allting och vill att tiden ska stanna, ibland vill man att den ska spolas tillbaka. Så många minnen, så många kvällar som spelats ut och tider som väckt känslor...
Kompisar som skrattat med en, vänner man spenderat mycket tid med, tjejer som kommit och gått, vissa stannat till lite men glidit ifrån och försvunnit sakta mer och mer.
Vissa som betytt mycket, andra som sårat en, damer man fällt en tår för, damer som inte förstått. Vänner man sett försvinna som senare ersatts med andra, vart är vi på väg?..
Sommarens solsken är skönt säger många, värmen är underbar men den gör så mycket mer än så, den ger så mycket mer än så, tankarna florerar och vissa drömmar spelas ut. Önskningar släcks för vissa, för andra blir dom sanna..
Det finns dom som säger att man är ämnad för något, att man kom till för att göra nåt, att man ska rädda nån, att man ska lära nån, att man ska förenda andra eller såra..
Jag vet inte vad jag ska göra, vad min del i det hela är, vad tanken är att jag ska tillföra. Vad kan jag tillföra? Vad kan jag ge? Vad kan jag lära och vem kan jag förena? Ska jag såra?.. Jag vet faktiskt inte alls..
När jag stod där så ville jag inte att kvällen skulle ta slut, att solen inte skulle gå ner, att den skulle stanna där i just det läget, samma värme, samma ljus och samma andlighet.
Som inatt då solen va på väg upp, värmen va kvar i luften, ljuset va på väg och andligheten fanns där hela tiden. Du fanns där hos mig hela tiden, du gjorde mig påmind, du gjorde mig glad, lycklig..
Varför kan du inte alltid vara här?
Varför kan du inte alltid finnas till?
Varför kan jag aldrig få hålla om dig?
Vart är du?..
Står inte ut, står inte ut
ett år försvinner utan ljus
även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur
från och med då..
Vår film.
Står i din port står bara still
För en minut sen var du min
en tredjedel av den jag var går hem
för en är krossad, en är din
det här är slutet på vår film
Från och med nu
Från och med du
Ser dig på blåa i april
i telefon i nya jeans
men jag har samma trasor på och röker samma marlboro
jag minns varenda scen ifrån vår film
från och med nu
från och med du
jag blir aldrig samma, från och med du
(från och med då från och med du)
från och med du
(somliga ljus brinner aldrig ut)
står inte ut, står inte ut
ett år försvinner utan ljus
även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur
från och med då
Från och med du, du,du,du
från och med du, du,du,du
jag blir aldrig mer densamma , jag blir aldrig densamma som förut
somliga ljus brinner aldrig ut
och i din port har ingenting
förändrats utom just på din
för bredvid ditt namn står ett namn till
Looks and vibes
Hon tog min mobil, ville se den där bilden som vi bägge älskade.
Hennes blick sken och leendet följde därefter.
När jag visste att vi gillade samma saker,
när jag visste att vi talade i samma ton,
när jag visste att vi skrattade åt samma saker så kände jag
hur hjärtat nästan bultade i samma takt.
Visste jag nånting om henne egentligen?
Hade jag någon aning om hur detta skulle sluta?
Hade jag fått hennes intresse?...
Sista frågan va den jag hoppades allra mest på, tankarna for iväg och
hoppet levde sitt eget liv inom mig, lekfullheten infann sig hos mig.
Vad hände ifall jag rörde vid henne?
Skulle hon backa?
Skulle hon försvinna?
Var allt bara en dröm, eller ett önsketänkande?
Jag borde ha ställt frågan innan hon gick...
A song.
At times, she stood by his side..
Från historiens början va hon där, hon lärde sig allt om honom, lärde känna varenda liten detalj, allt som betydde nåt tog hon till hänsyn.
Varje dag berättade han nåt för henne, varje dag berättade hon något för honom, dom skrattade ihop, han kunde le åt henne och hon ville ha honom intill sig, leendet värmde henne och väldigt ofta påminde hon honom om hur vackert det var.
Tiden ihop blev lång, tiden ihop klättrade och växte till höga höjder. Dom lärde sig saker ihop, blev visare och lärde känna varann på ett sätt som tidigare inte ens fanns i deras tankar.
Varje dag kände han hur hon betydde mer, varje dag insåg hon hur hon inte skulle klara en dag utan honom.
En timma utan varann va jobbig, en hel dag kändes som en evighet, hjärtat slog fort när han såg henne, hans kramar fick hennes puls att rusa.
När han låg hemma och hon inte fanns där så kände han den tomma ensamheten han knappt minns, den va kall, tom och kuslig.
Hennes ensamma kvällar va tysta, hon avskydde att han inte fanns till, hans armar runt hennes kropp och hans andetag nära henne.
Varje gång de sågs, stod dom omfamnade ihop i vad vi dödliga kallar en evighet, varje gång hon såg in i hans ögon såg hon värmen han kände för henne och varje gång de kysstes visste dom båda att detta va precis som det skulle vara...
Exakt så här skulle det vara när man verkligen älskade någon...
Varje dag berättade han nåt för henne, varje dag berättade hon något för honom, dom skrattade ihop, han kunde le åt henne och hon ville ha honom intill sig, leendet värmde henne och väldigt ofta påminde hon honom om hur vackert det var.
Tiden ihop blev lång, tiden ihop klättrade och växte till höga höjder. Dom lärde sig saker ihop, blev visare och lärde känna varann på ett sätt som tidigare inte ens fanns i deras tankar.
Varje dag kände han hur hon betydde mer, varje dag insåg hon hur hon inte skulle klara en dag utan honom.
En timma utan varann va jobbig, en hel dag kändes som en evighet, hjärtat slog fort när han såg henne, hans kramar fick hennes puls att rusa.
När han låg hemma och hon inte fanns där så kände han den tomma ensamheten han knappt minns, den va kall, tom och kuslig.
Hennes ensamma kvällar va tysta, hon avskydde att han inte fanns till, hans armar runt hennes kropp och hans andetag nära henne.
Varje gång de sågs, stod dom omfamnade ihop i vad vi dödliga kallar en evighet, varje gång hon såg in i hans ögon såg hon värmen han kände för henne och varje gång de kysstes visste dom båda att detta va precis som det skulle vara...
Exakt så här skulle det vara när man verkligen älskade någon...
She let go...
Han såg in i hennes blåa ögon, drog handen längst hennes kind, fingrarna gled igenom hennes hår.
Han såg djupt in i dessa själa fönster, försökte förstå varför hon tappat taget.
Hans blick va ansträngd, den va frågandes, den ville veta hur allt kunde gå så fel.
Varför ville hon inte hålla tag om honom, varför ville hon inte hålla hans hand längre..
Han vände sig om, tittade bort och sen upp mot den tysta mörka himlen med alla dess stjärnor.
Han kände hur tårarna föll längst hans kinder, den salta smaken när dom sipprat in i hans mun.
Han tittade mot henne igen, hans tårar glimmade i månljuset och hans ögon lika kallt glas.
Man kunde se sprickorna av kylan i hans blick, man kunde nästan se sprickorna i hans hjärta där han stod.
Hur han blödde inombords, hur den mentala kniven satt i hans bröst, djupt..
Han backade bakåt och tog sig om bröstet, kände hur hans hjärta bultade och hur det sakta slutade, hans blick
blev tom, den blickade förbi henne, ut i ingenstans.
Hon förstod att något var fel, hon spärrade upp ögonen och förstod inte vad som hänt.
Han böjde sig ner, tappade fotfästet och satte sig ner på marken, tunga andetag, sakta..
Hon sprang fram och försökte hindra honom från att falla, hon hann fram innan hans huvud slog i marken.
Hukandes över honom såg hon hur han försvann, hur han gav upp sakta, hon kunde nästan höra hur hans hjärta slutade slå och hennes tårar kom...
Han dog av ett brustet hjärta...
Han såg djupt in i dessa själa fönster, försökte förstå varför hon tappat taget.
Hans blick va ansträngd, den va frågandes, den ville veta hur allt kunde gå så fel.
Varför ville hon inte hålla tag om honom, varför ville hon inte hålla hans hand längre..
Han vände sig om, tittade bort och sen upp mot den tysta mörka himlen med alla dess stjärnor.
Han kände hur tårarna föll längst hans kinder, den salta smaken när dom sipprat in i hans mun.
Han tittade mot henne igen, hans tårar glimmade i månljuset och hans ögon lika kallt glas.
Man kunde se sprickorna av kylan i hans blick, man kunde nästan se sprickorna i hans hjärta där han stod.
Hur han blödde inombords, hur den mentala kniven satt i hans bröst, djupt..
Han backade bakåt och tog sig om bröstet, kände hur hans hjärta bultade och hur det sakta slutade, hans blick
blev tom, den blickade förbi henne, ut i ingenstans.
Hon förstod att något var fel, hon spärrade upp ögonen och förstod inte vad som hänt.
Han böjde sig ner, tappade fotfästet och satte sig ner på marken, tunga andetag, sakta..
Hon sprang fram och försökte hindra honom från att falla, hon hann fram innan hans huvud slog i marken.
Hukandes över honom såg hon hur han försvann, hur han gav upp sakta, hon kunde nästan höra hur hans hjärta slutade slå och hennes tårar kom...
Han dog av ett brustet hjärta...
Havin fun part 5
Jo förresten!
Detta ska vi bli proffs på i sommar!
Så det så!
By the way..
Just nu finns det ingen/inget att skriva om... sorry..
My Shadow..
Stod och tittade ut över en stilla sjö, vattnet va blankt, bortom träden hörde man fåglar.
Vassruggen va tunn, inte lika tjock som på sommaren, vattnet inte lika varmt.
Jag tittade ner i vattnet, min spegelbild visade sig, en grå/blå himmel, tunna träd i bakgrunden.
Hade jag låtit en önskan droppa ner i vattnet hade du dykt upp bakom min rygg, ett leende i det blanka vattnet.
Varför ser jag dig aldrig längre, varför försvann du när jag kände att jag behövde dig, varför tog tiden slut..
När jag stannar upp slår tanken in, när jag inte har fullt upp känner jag hur din hand drar i min tills jag vänder mig om och du inte står där.
När nån knackar mig på ryggen och det inte är du, när jag ropar ditt namn men du inte kommer tillbaka...
Tiden går sakta, ibland väldigt fort, jag kan ligga och tänka på vår historia, hur kort den va, hur lång den är.
Hur jag minns att du doftade så underbart, hur jag glömt bort hur vackert du ler..
Min skugga står ensam, i ett gatuljus ensam jag står, skuggan likaså, ropandes efter dig, utanför ljusets gräns finns du nånstans, ganska nära men ändå väldigt långt bort..
Jag ber dig, gå till jackan.
Sist jag kramade om dig la jag en bit av mitt hjärta i din innerficka, det ligger nog kvar än...
Vassruggen va tunn, inte lika tjock som på sommaren, vattnet inte lika varmt.
Jag tittade ner i vattnet, min spegelbild visade sig, en grå/blå himmel, tunna träd i bakgrunden.
Hade jag låtit en önskan droppa ner i vattnet hade du dykt upp bakom min rygg, ett leende i det blanka vattnet.
Varför ser jag dig aldrig längre, varför försvann du när jag kände att jag behövde dig, varför tog tiden slut..
När jag stannar upp slår tanken in, när jag inte har fullt upp känner jag hur din hand drar i min tills jag vänder mig om och du inte står där.
När nån knackar mig på ryggen och det inte är du, när jag ropar ditt namn men du inte kommer tillbaka...
Tiden går sakta, ibland väldigt fort, jag kan ligga och tänka på vår historia, hur kort den va, hur lång den är.
Hur jag minns att du doftade så underbart, hur jag glömt bort hur vackert du ler..
Min skugga står ensam, i ett gatuljus ensam jag står, skuggan likaså, ropandes efter dig, utanför ljusets gräns finns du nånstans, ganska nära men ändå väldigt långt bort..
Jag ber dig, gå till jackan.
Sist jag kramade om dig la jag en bit av mitt hjärta i din innerficka, det ligger nog kvar än...
A Moment.
Vilken färg har själen älskling..
Jorden snurrar runt, globen jag rör vid stannar aldrig, den snurrar vidare, spinner på vidden, sakta med fingret får jag den till halt.
Din hand smeker min tills du pekar på destinationen, vår tid, vår värld, en plats för bara dig och mig.
Radion du satte på tidigare spelade låten som du visade mig en gång, en tid, en plats.. Vår värld för bara dig och mig.
Tillräckligt högt för att höra din röst, så långt bort va du, tillräckligt nära för att se färgen, färgen på dina ögon, fönstret till din själ, så säg mig, vilken färg har själen älskling..
Tids nog visste jag vem du va, tids nog visste jag vad du var, tids nog visste jag hur det blev.
Och tids nog visste jag nästan allt, men snarare kanske ingenting...
Så säg mig, vilken färg har själen älskling?...
Din hand smeker min tills du pekar på destinationen, vår tid, vår värld, en plats för bara dig och mig.
Radion du satte på tidigare spelade låten som du visade mig en gång, en tid, en plats.. Vår värld för bara dig och mig.
Tillräckligt högt för att höra din röst, så långt bort va du, tillräckligt nära för att se färgen, färgen på dina ögon, fönstret till din själ, så säg mig, vilken färg har själen älskling..
Tids nog visste jag vem du va, tids nog visste jag vad du var, tids nog visste jag hur det blev.
Och tids nog visste jag nästan allt, men snarare kanske ingenting...
Så säg mig, vilken färg har själen älskling?...
Du får ta me dig..
Jag fick välja en dag, jag fick välja vad jag skulle ta med mig till festen.
Vad som helst, någonting av värde, nåt att förtära, förstöra, skapa, någon speciell..
Tankarna gick men jag fick aldrig fram nåt..
Jag visste när jag drog håret bakom ditt öra, när din blick gick längst min kind, hur den följde mina smilgropar.
Hur den nästan beundrade mig ibland, hur du lyckades få mig att känna mig så utvald, hur ett leende kunde få alla problem att försvinna, hur de kunde läka alla sår.
När du la handen över min arm, att de kunde skapa lugnet, hur tystnaden trädde in och att vi va ensamma.
Dina armar runt min hals, ditt huvud vilandes på min rygg, hur tryggt allt va..
Jag satt där och drog fingret runt glaset, kylan utifrån tog tag i mig för en sekund så jag va tillbaka.
Dom frågade igen, jag log och sa ditt namn medans jag försvann lite, drömde mig bort nån annanstans..
Ett tag senare gick jag in, stod vid köket och väntade på att vattnet skulle bli kallt..
"Hon måste betyda mycket.." Sa hon när hon gick in i rummet, jag svarade med ett långsamt "Ja.." och ett leende.
Hon gick närmare mig och la händerna på mina axlar, jag vände mig misstänksamt om och såg att det va hon.
Leendet stod framför mig igen och jag lyfte upp henne och nästan snurrade runt..
En lycklig kväll
Om den ändå hade upplevts..
Vad som helst, någonting av värde, nåt att förtära, förstöra, skapa, någon speciell..
Tankarna gick men jag fick aldrig fram nåt..
Jag visste när jag drog håret bakom ditt öra, när din blick gick längst min kind, hur den följde mina smilgropar.
Hur den nästan beundrade mig ibland, hur du lyckades få mig att känna mig så utvald, hur ett leende kunde få alla problem att försvinna, hur de kunde läka alla sår.
När du la handen över min arm, att de kunde skapa lugnet, hur tystnaden trädde in och att vi va ensamma.
Dina armar runt min hals, ditt huvud vilandes på min rygg, hur tryggt allt va..
Jag satt där och drog fingret runt glaset, kylan utifrån tog tag i mig för en sekund så jag va tillbaka.
Dom frågade igen, jag log och sa ditt namn medans jag försvann lite, drömde mig bort nån annanstans..
Ett tag senare gick jag in, stod vid köket och väntade på att vattnet skulle bli kallt..
"Hon måste betyda mycket.." Sa hon när hon gick in i rummet, jag svarade med ett långsamt "Ja.." och ett leende.
Hon gick närmare mig och la händerna på mina axlar, jag vände mig misstänksamt om och såg att det va hon.
Leendet stod framför mig igen och jag lyfte upp henne och nästan snurrade runt..
En lycklig kväll
Om den ändå hade upplevts..
Ses en annan gång...
När jag vaknade igår visste jag inte att du skulle vara där.
När jag satt hos en vän kände jag inte till att du skulle stå framför mig ikväll.
Kylan trängde in under jackan när jag stod utanför, vi väntade tills vakten såg oss och fick sen gå in.
När jag tog av mig jackan såg jag mig omkring, ingen intressant så långt ögat kan nå.
Gåendes bland folk, sakta glidandes förbi tjejer som skrattar, killar som ger highfive, ölglas, en hektisk bar med stressade bartenders.
Mellan folk kunde jag se nåt, det fanns nåt som slank förbi, en skepnad, nån jag kände igen..
Dina stora vackra ögon fick syn på mig innan jag sett dig, jag såg i det suddiga havet ett leende, jag kunde se hur det gick mot mig där jag stod.
När våra blickar möttes så blev allt tyst, jag kunde känna hur jag log, hjärtat slog lite fortare för varje steg du tog, ett steg närmare mig.
Du omfamnade mig och jag blundade, kände din parfym, den härliga..
När jag öppnade ögonen så va du borta, en vän puttade till mig och vi fortsatte in.
Vi stod i ett hav, lampor, ljus, musik, ett hav med människor, badandes i ljus och toner.
Jag såg ett par ansikten en bit bort, dessa kände jag igen.
Kramar, frågor och leenden, inget konkret förutom det vanliga "hej", ingen stol så jag hukade mig ner, tappade min mobil när jag böjde mig så jag fick ställa mig på knä för att ta upp den.
Jag försvann under bordet en sekund och när jag kom upp igen så satt hon där, hon hade inte sett mig än bland alla champagneglas som stod i vägen, där försvann jag en sekund, bland kristall, isen som kylde flaskan i skålen.
Jag förflyttade mig lite och då såg hon mig, hennes leende riktades mot mig, jag log tillbaka och hon viskade "hej" tvärs över bordet. Jag gjorde det tillbaka och vi kunde inte sluta titta på varann, jag kände hur nån ryckte i mig, drog iväg mig mot dansgolvet men jag kunde inte släppa blicken från henne där hon satt, leendes utan nåt som helst bekymmer.
Jag vände mig om och blundade, tog ett djupt andetag och öppnade ögonen, tittandes i taket hade jag vaknat upp i min säng, jag kände hur min högra arm somnat och började sticka, vände blicken och såg då det blonda håret, hur solen hade letat sig mellan springorna i persiennerna och väldigt svagt lyst upp hennes vackra ansikte.
Jag log och la mig tätt intill henne och somnade om...
När jag satt hos en vän kände jag inte till att du skulle stå framför mig ikväll.
Kylan trängde in under jackan när jag stod utanför, vi väntade tills vakten såg oss och fick sen gå in.
När jag tog av mig jackan såg jag mig omkring, ingen intressant så långt ögat kan nå.
Gåendes bland folk, sakta glidandes förbi tjejer som skrattar, killar som ger highfive, ölglas, en hektisk bar med stressade bartenders.
Mellan folk kunde jag se nåt, det fanns nåt som slank förbi, en skepnad, nån jag kände igen..
Dina stora vackra ögon fick syn på mig innan jag sett dig, jag såg i det suddiga havet ett leende, jag kunde se hur det gick mot mig där jag stod.
När våra blickar möttes så blev allt tyst, jag kunde känna hur jag log, hjärtat slog lite fortare för varje steg du tog, ett steg närmare mig.
Du omfamnade mig och jag blundade, kände din parfym, den härliga..
När jag öppnade ögonen så va du borta, en vän puttade till mig och vi fortsatte in.
Vi stod i ett hav, lampor, ljus, musik, ett hav med människor, badandes i ljus och toner.
Jag såg ett par ansikten en bit bort, dessa kände jag igen.
Kramar, frågor och leenden, inget konkret förutom det vanliga "hej", ingen stol så jag hukade mig ner, tappade min mobil när jag böjde mig så jag fick ställa mig på knä för att ta upp den.
Jag försvann under bordet en sekund och när jag kom upp igen så satt hon där, hon hade inte sett mig än bland alla champagneglas som stod i vägen, där försvann jag en sekund, bland kristall, isen som kylde flaskan i skålen.
Jag förflyttade mig lite och då såg hon mig, hennes leende riktades mot mig, jag log tillbaka och hon viskade "hej" tvärs över bordet. Jag gjorde det tillbaka och vi kunde inte sluta titta på varann, jag kände hur nån ryckte i mig, drog iväg mig mot dansgolvet men jag kunde inte släppa blicken från henne där hon satt, leendes utan nåt som helst bekymmer.
Jag vände mig om och blundade, tog ett djupt andetag och öppnade ögonen, tittandes i taket hade jag vaknat upp i min säng, jag kände hur min högra arm somnat och började sticka, vände blicken och såg då det blonda håret, hur solen hade letat sig mellan springorna i persiennerna och väldigt svagt lyst upp hennes vackra ansikte.
Jag log och la mig tätt intill henne och somnade om...
