.

Tiden går fort när man har kul, nästan för fort.
Jobbar och sliter gör man oxå, nu när Jocke slutat så får man slita som ett djur på jobbet och då har de bara gått 2 dagar sen han började på polisskolan hehe.

Vad har hänt sen jag skrev då?
Jo jag har träffat en skön dam, gått på stan och bara suttit och pratat en hel del, vill inte säga för mycke då allt e så nytt hehe. Dock så har min tid nog spenderats mest med henne, vi har bara haft de trevligt ihop och vi får se vart de här leder helt enkelt.

Vi satt på en parkbänk igår, såg ut över gatorna vid St Eriksplan, alla ljusen lyste medans vi satt där och drack varm choklad från 7eleven, goda mackor hade vi med, lite kyligt ute men vi höll om varann och hennes ögon var rätt vackra då dom glimmade i den mörka kvällen där vårt ljus var förbifarande bilar, skyltbelysning och ljuva gatulampor.

Ni förstår, hon e väldigt vacker å man skulle kunna säga att jag har tur i oturen fast vad de verkligen handlar om orkar jag inte förklara, kanske en annan gång hehe.

---

Snart är det dags Monday Bar lurar runt hörnet, på torsdag beger vi oss på dunka dunka och det kommer bli så fruktansvärt kul, fantastiskt roligt och förväntningarna är skyhöga hehe.

Man kommer njuta när man står där bland alla människor, det blir underbart.
Varsågod, ett litet smakprov...

Där står jag, väntar på signalen, det tar lång tid, tankarna flyger iväg...

Hur ska det gå med allt?
Vad ska jag se fram emot i höst?
Vem ska jag ägna mina tankar på?

Det går väl antagligen bra, hoppas jag.
En ensam kall höst maybe? Eller kanske hoppas på en sak.
Det finns nån, det gör de... Annars har ja alltid min bil... hehe

Från ingenstans skapades nåt, jag fick aldrig reda på nåt och du sa inget om de när jag frågade, inget mer med det, jag ägnar inga fler rader åt dig mer, im done, btw your the one who losses in the end, sorry...

---

Vad har Daniel haft för sig senaste tiden???? Ett tag sen han skrev...

Jo!
Daniel har varit i Enköping, dansat som en dåre, motat bort fulla tjejer, druckit champagne, drinkar å ööööööl.
En söndag spenderades med en början på Söder med kompisar och en vacker brunett samt hennes vänner, hamnade på Högbergs, gick vidare på 54, snubblade in på nån snyggo trappa vid Fredsgatan elr vart vi nu var, Axwell å Ingrosso lirade live å ja lyssnade en stund.

Kysste brunetten i trappan och fick henne på fall, tog taxi till East där vi skålade med en öl. Taxi till bilen och Joel körde mig hem, tack å god natt, dagen därpå så jobbade Daniel, hårt, väldigt hårt men de kostar å ligga på topp!

Mat nu = pasta å nå joxx, höööörs tjao!

Att stå där utanför, så nära men ändå så långt ifrån, när jag höll på att komma dig nära på nåt vis.
Jag trodde aldrig nåt men man har alltid förhoppningar, man ser nåt man kanske vill se fast än det inte är så i verkligheten, ibland blir det jobbigt när allt förändras och korten spelas mot en.

Jag får lägga detta åt sidan och inse att det inte va menat så, att du inte gick vid samma stig som mig.
Dock så är jag nöjd att du fanns, jag är även nöjd med att du fick veta vem jag va, glad är jag för att du kanske är lycklig nu oxå, jag hoppas det iallafall.

Att inte få se dig va dock det som sved mest men antar att sånt får man ta, im very unlucky i guess...
Vad ska hända nu då? Antar att jag slutar skriva som förr, antar att jag inte ägnar så mycke tid åt dig som förr, antar att jag inte finns till hands lika mycke som förr, trist men sant så blir det alltid.

Jag ger helt enkelt bara upp, glöm mig, de är väl lika bra...


god natt...

Pausknappen är intryckt, hela världen stannar till.

Jag tar blien och beger mig till dig, kommer fram efter ett tag och där sitter du. Du lyckades fastna när du satt vid bordet och tittade ut genom fönstret, vad tänkte du på medans du satt där? Ägnade du mig en tanke? Fanns jag i dina tankar?

Jag satt där hos dig ett tag, beundrade de ja såg, att nån kunde vara så vacker, att de ens va möjligt.
Jag tog fram en röd ros och la den framför dig mitt på bordet med en lapp bredvid där det stod en liten rad till dig.
Stängde dörren när jag gick därifrån och tids nog när jag nådde porten så satte jag igång tiden igen, allt rullade på och du såg rosen och lappen.

"Titta ut vackraste" stod det och du tittade ut mot vägen, där stod jag och log upp mot dig. Ner-springandes kom du ut till mig, frågade hur jag kunnat komma dit och hur hon fick rosen, jag svarade bara;

När kärleken stod utanför min dörr så stannade allt, jag blundade, tänkte på dig och öppnade ögonen, där satt du framför mig, en dröm som gick i uppfyllelse...

Resten är historia, god natt...

Varför ska de kännas som att det glider mig ur händerna, allt kändes bra för en gång skull, jag började få upp ögonen för dig men nu vet ja inte längre, jag vågar inte hoppas på nåt längre men de är inte ditt fel, hur kan du veta, vad ja känner...

Dag ett så försökte ja få din uppmärksamhet, du va så vacker så jag insåg snabbt vilket underläge jag va i men du sa hej efter ett tag och log när jag sa hur vacker du va.

Du har en vän med ett hjärta av guld och jag är så oerhört avundsjuk på henne för att hon få spendera tid med dig, jag har aldrig ägnat en sekund med dig men nåt med dig väcker nåt inom mig å gör mig väldigt glad.

Jag höll på att förlora dig totalt en gång, jag gjorde en miss på fyllan och höll på att kasta bort min eventuella chans med dig men du visade nåd och log mot mig igen. Varje dag som går blir jag som fiskaren som väntar på den "stora", tålamodet pressas till det yttersta när jag tänker på dig och när jag ser dig uppdatera din blogg med bilder från dagen innan. Att nån kan vara så vacker, visst finns det vackra tjejer överallt men det ska krävas nåt speciellt för att jag ska tappa andan och hittills så är det endast två som lyckats med det och du är en av dom och det gör mig glad, oerhört glad.

Men dagarna går och vi kommer närmare en kall höst, en kall vinter och utan dig här så ser allt mörkt ut, jag måste bara få se ditt leende, jag måste bara få se dina vackra ögon och jag måste bara få höra din vackra röst, igen...

Jag väntar otåligt på en chans med dig, jag vet att jag ibland kan va väldigt framåt men jag söker lyckan och den pekar mot dig..

Det va en dag för länge sen.
En god kamrat satt hemma hos mig och vi spelade world of warcraft (nörd i know).
Han berättade om en tjej som han spelade med från och till, han hade henne på msn och visade nån bild på henne.
Han skrev lite till henne och sa vad vi höll på med, hon skrattade väl åt oss, dom kände varann på så vis att min vän kände hennes kille eller hennes ex, hur det nu var.

Jag snodde hennes msn för jag tyckte att det va lite ballt med en tjej som spelade spel.
Vi började prata på msn och vi spelade ihop då och då, fortsatte prata på msn och tiden gick...
Vi båda hann träffa en hel del folk och hann väl även bli sårade en del gånger men vi pratade om de genom msn, vi kunde relatera till varann, vi kände samma smärta. Jag satt uppe nätter och pratade, men så en dag så stannade allt upp, vi slutade prata och gled isär, vad som hände kan jag inte säga då det är lite för personligt.

Men så en dag så började vi prata igen, vi föll tillbaka till gamla mönster och resultatet blev trötthet återigen fastän nu var de på jobbet. förhållanden flög förbi men vi pratade hela tiden och jag trivdes och såg fram emot varje gång man gick online på msn. Vi har gått igenom en hel del ihop, skilda pga avståndet och allt runt om men jag kan klart säga att hon är min bästa vän, utan tvekan.

4 år senare pratar vi fortfarande och hon är den jag lyssnar på, den jag berättar saker för och den som får mig att må bra. Varken hon eller jag har haft det lätt i våra liv, men vi hjälper varann och vi gör varann starkare.
Jag är tacksam för att jag har henne i mitt liv, hon är en bra person även fastän hon själv säger emot mig.

Jag har träffat henne 2 gånger under den tid vi känt varann, vi har gråtit i telefonerna, suttit med webcam och pratat.
Hon är bland det finaste som finns och hon är oerhört rolig, hon får alltid mig att le och jag kan utan problem få henne att skratta. Vi har haft våra duster under vår långa tid och det har inte alltid varit lätt men vi har båda försökt och gjort det väldans bra, vi har funnits där som stöd för varann i alla lägen.

Hon är bra, alldeles för bra för att ha i mitt simpla liv men hur våra liv ser ut i framtiden vet varken hon eller jag, jag hoppas bara att hon finns kvar för alltid men det vet man aldrig. Finns inte många, om ens nån alls som bräcker den här tjejen, ni kan gått försöka men jag tvivlar starkt! Jag unnar henne all lycka i livet och vill aldrig se henne ledsen igen.

Finns så mycket mer jag skulle kunna skriva men jag vill inte ta upp er dyrbara tid allihop. Men ni kan ju fundera lite på vem som utmärker sig i era liv som hon gör för mig, om det finns en person som gör så mycket för er, se till så att den personen vet om det.

Du va bra att ha tills du försvann, hur ska jag göra nu?

De hade hunnit bli kväll, inte många va ute när jag körde upp utanför lägenheten.
Parkerade bilen och låste den, såg nån ståendes en bit ifrån men jag brydde mig inte mycke om det.
Började promenera mot dörren och hör någon komma bakom mig, antar att det är nån som ska till centrum då dom inte har stängt riktigt än.

Plötsligt så känner jag något kallt sticka in i ryggen, det svider till lite och jag vänder mig om.
Där står personen jag sett tidigare, en blodig kniv håller han i handen. Jag tar mig mot ryggen och känner att handen blir varm, nån vätska rinner över den med. Tar upp handen framför mig och ser hur hela den är röd, blod över hela min högra hand.

Känner hur jag tappar balansen lite och jag ställer mig på knä framför den här okända människan, allt blir snurrigt och jag frågar vad han har gjort, han svarar "det är dags för dig Daniel, det är dags för dig att lämna oss"

Jag känner hur allt försvinner ifrån mig, känner att tiden rinner ifrån mig. Hamnar på rygg och stirrar upp mot himlen, den är mörk och dyster, jag som trodde att jag skulle dö en solig dag, ingen ler mot mig ikväll. Han står kvar och säger att det är ok, allt ska bli bra, du sårade många men du lämnar oss med ett gott samvete.

Jag känner hur allt stannar upp, jag hann inte säga förlåt, jag hann inte förklara och jag hann inte visa alla.
Jag blir svagare och känner att det är över, nu är det slut, här tar det slut, utanför min port i Åkersberga lämnar jag er.
Sluter ögonen och allt är borta....

Alarmet ringer och det är dags för jobbet, det är tredje gången jag drömmer den här drömmen, vad menar du?...

Om inte världens bästa, lätt bland dom bästa..

Två hondor är bätte än 1 :D hihi

Yes det blir denna, ska kolla på den imorgon och eventuellt köpa den med, sen blire bilträff i Norrköping på vägen hem.