.

Stod och tittade ut över en stilla sjö, vattnet va blankt, bortom träden hörde man fåglar.
Vassruggen va tunn, inte lika tjock som på sommaren, vattnet inte lika varmt.

Jag tittade ner i vattnet, min spegelbild visade sig, en grå/blå himmel, tunna träd i bakgrunden.
Hade jag låtit en önskan droppa ner i vattnet hade du dykt upp bakom min rygg, ett leende i det blanka vattnet.

Varför ser jag dig aldrig längre, varför försvann du när jag kände att jag behövde dig, varför tog tiden slut..

När jag stannar upp slår tanken in, när jag inte har fullt upp känner jag hur din hand drar i min tills jag vänder mig om och du inte står där.

När nån knackar mig på ryggen och det inte är du, när jag ropar ditt namn men du inte kommer tillbaka...

Tiden går sakta, ibland väldigt fort, jag kan ligga och tänka på vår historia, hur kort den va, hur lång den är.
Hur jag minns att du doftade så underbart, hur jag glömt bort hur vackert du ler..

Min skugga står ensam, i ett gatuljus ensam jag står, skuggan likaså, ropandes efter dig, utanför ljusets gräns finns du nånstans, ganska nära men ändå väldigt långt bort..

Jag ber dig, gå till jackan.
Sist jag kramade om dig la jag en bit av mitt hjärta i din innerficka, det ligger nog kvar än...