Jag ville vinna..

Sen jag va 16 år ville jag vinna.
På den tiden va du ett mysterium, på den tiden va du så långt borta, de är du fortfarande.
På den tiden fanns du alltid vid min sida, du va där när jag kom hem, du sa god natt innan jag somnade.

Jag ville vinna dig...

Än idag vill jag vinna, nu är man smartare, man har förstått, man låter fantasin flöda.
Nu vill jag vinna pengar, inte för att bli rik, inte för att köpa något jag alltid velat ha.

Nu vill jag vinna för att se en dröm gå i uppfyllelse, jag vill se ett band spela utanför din dörr, ingen konsert, inga biljetter, inga köer.

När du öppnar din dörr så står dom där, Lifehouse till dig, bara dig...

Saker och ting

Saker och ting kändes lättare när du fanns, det va inte riktigt lika jobbigt att andas.
Att ha din hand i mitt knä medans jag tittar på dig, känna din kind intill min.

Saker och ting gick smidigare när jag visste vad vi var, när du kunde titta på mig och börja le, få mig att rodna. Hur du utan ansträngning gjorde mig varm fastän det va så otroligt kallt utanför.

Saker och ting är inte som de brukar längre, de är inte lika varmt längre, med dig intill va jag osårbar, med dig intill visste jag nästan vad meningen med livet var, jag kunde gå på vatten.

För saker och ting va du, alltid från och med du, framförallt nu...


 


Mr.Mars said it best!



Nobody fuckin cares, not even you...


Ta mitt farväl av det jag minns...

Kalmar spelade mot Örgryte i allsvenskan den dagen vi först sågs.
Du va fin osminkad när du låg och lekte med mobilen då Gurra hälsade på.
Att stå med rosor gömda när du kommer frågandes mot mig är det bästa nånsin.
Jag fick dela hytt med en ängel.

Samtal i natten va fint. När du pratade för fort för att nästan inte få fram ett ord korrekt så visste jag att du va glad. Du va som gulligast när du gjorde så, även när du pratade med en highpitchad röst.

Att stå i hörnet bland alla lampor på din födelsedagsfest medans du ler mot mig en bit bort lär jag alltid minnas. Varenda låt i bilen tillsammans, för man ska "stirra ner".
En heldag i solens sthlm va fint, speciellt med dina heta arbetskläder och Gurra.

För att sammanfatta det hela så kan man säga att det va vackert, det kunde blivit fantastiskt, de kunde blivit historiskt, tillomed evigt.

Nu står jag still, för en minut sen var du min, nu har allt förändrats då det bredvid ditt namn står ett namn till...

Från och med Du...


En sommardag för länge, länge sen..

En lång bilfärd, dock kortare än förr.

Du frågar mig vart vi ska, ut till landet såklart.
I din vackra sommarklänning kliver du i bilen, leendet strålar i solskenet. Dagen lider mot sitt slut men än så finns det tid kvar, en vacker avslutning på en sommardag, det blir perfekt.

Vi kör längst en ganska avsides grusväg, solen lyser över ängarna, gräset är alldeles grönt och himlen så blå. När vi stannar till tar du av dig klackarna, du ville känna gräset under fötterna, känna sommaren och andas in landskapet.

Jag öppnar bakluckan och tar ut den slitna bandspelaren, något som överlevt ett slitet liv, kanske ett 80-tal. En kasett med inspelad musik på, namnet på kasetten står tydligt, "de ante mig" sa du medans du log mot mig. Hand i hand gick vi längst grässtigen, solen stod precis ovanför träden där vi gick emot vattnet, sommarluften var än varm och skulle nog hålla i sig resten av natten.

Ute på bryggan breder jag ut filten, du står och ser ut över det lugna vattnet, ut över mälaren, detta vackra. Jag tänder ett par ljus medans du sätter dig tillrätta, du tittar på bandet och flinar lite, jag tittar på dig och frågar om du är nöjd?
Du svarar belåten "ja" och fnissar lite.

Den slitna bandspelaren sätts på och det sprakande ljudet sjungs ut av en Chris Martin som gör det så bra. Tonerna låter fantastiska i omgivningen, solen går ner över vassen en bit bort, himlen badar i en blandning av rosa, orange och blå, en vacker kväll.

Jag tar din hand och smeker den medans du tittar på mig, leendet kom automatiskt och allt kändes så rätt. Du sätter dig intill mig, lägger dig i min famn, och jag håller om dig tills solen går ner.

Nu var vi två, två som blev en, en sommarkväll för länge, länge sen..


En ensam vinter..

En kall vinterkväll, höst egentligen.
Där sitter han, hemma, ensam och fundersam, han sneglar ut mot köket. Korta tider sen satt han där, på huk lutandes mot kylskåpsdörren, tårarna rinnandes längst kinderna.

Tiden då han förlorat ännu en, tiden då han förlorat henne.
Tiden stod still likaså hans hjärta, orken att andas va lika svag som vinden utanför hans fönster. Tiden visade att sår inte riktigt läckt sedan tidigare, tiden visade att sår kunde gå upp igen. Tiden som han uppfattat som lång var snarare kort, han minns allt som igår, igår då han vaknade upp från ensamheten han den dagen kände.

Sedan dess har han ställt sig upp, torkat tårarna och letat efter svar, försökt förstå, försökt att inse var deras stigar gick varsin, där han däruppe beslutat att ensamheten och hjärtesorgen än en gång skulle infalla honom.

Förr så var det du och jag, förr så var det vi, förr så kunde ja kalla dig min, kanske inte högt men inom mig. Förr så visste jag att du log när mitt sms nådde dig, förr så visste jag att du drömde, drömde om mig. Förr så hade vi varann, förr så var vi två, nu är vi bara en, eller du har han och jag har ingen..

För det jag ville sen var du, precis som nu så är det från och med du, alltid du..

Han vill ha det han förlorat eller det han aldrig hade..

Han ser sig om, ingen där.

Han vill ha tjejen som är vacker osminkad.
Hon som skrattar åt hans dåliga skämt.
Hon som skriker lika högt som han när laget gör mål.
Hon som håller honom positiv.
Hon som beundrar hans leende.
Hon som gillar när han skriver.

Hon finns där, runt hörnet, förbi korsningen och tvärs över stan.
Andra sidan kullen, vid sidan av huset och parkeringen vi sågs vid.

Hon finns inom honom, runt hörnet, förbi korsningen och tvärs över stan.
Andra sidan kullen, vid sidan av huset, och hjärtat som alltid kommer tillhöra dig...

RSS 2.0