So cold...But yet so warm..
Hans händer va frusna, kalla så att känslan av att de va hans inte fanns kvar, de va främmande, de tillhörde inte honom längre..
Ståendes där bland ingenting, tystnad återigen. Han tittade ner mot sina fötter, den blanka isen under honom gav en bild tillbaka, ett ledsamt ansikte, ett leende som inte fanns där längre, en tår som frusit till is på hans kind..
Himlen va kall, den va grå, vissa skulle kalla den mörk, sorgsen och kanske tillomed död..
Han försökte få ur sig ett skrik, kroppen ville inte, hans hals va för kall, den va frusen.
Han satte sig ner, de va lite halt men han klarade sig.
Istapparna föll till marken och krossades mot den kalla stela ytan, allt gick i kras, i spillror precis som hans innandömme, hans själ va vilsen, han kände den inte ens längre, allt hade lämnat honom.
Han la sig ner, kände hur andningen blev tung, hur yrseln närmade sig, hur viljan började lämna honom.
Bortom honom syntes ett sken, isen under honom blev tunn, plötsligt låg hans hår i blöt, han kände sina händer igen, luften inom sig.
Han satte sig upp och såg i ena handen ett rosblad, vackert, ömtåligt men varmt.
Framför sig lystes världen upp, folk stod framför honom, hand i hand, dom log, skrattade, bad honom komma.
Värmen i vinden smekte hans nacke, han kände hur livet puttade upp honom på benen igen, hur den drog honom upp, han kände viljan igen och hans leende kändes inte längre så främmande.
Han va tillbaka, vi va tillbaka..
tack..
She's home..
Det blå skenet, varmt vatten.
Vattnet glittrar i små ledlampor, vackert när allt ser ut som kristaller.
Jag står och beundrar det i mitt nedsläckta badrum, ensam i duschen står jag bakom draperiet.
Skepnaden drar förbi dörren som står på glänt, jag kan se genom gläntan att hennes hand sakta drar upp dörren.
Hon drar handen längst handtaget och puttar sakta upp dörren, försöker inte skapa nåt oväsen.
Hennes siluett glider in i de mörka badrummet, ljuset bakom henne glider längst hennes axlar, smeker hennes hals, hennes vader och lår.
Jag står tyst och ser på när hon sakta går in, drar upp draperiet och smyger in i min blåa värld.
Hennes leende glimmar i det blå sken som vattnet ger ifrån sig, ögonen glittrar som diamanter.
Vi står tillsammans och beundrar detta sken, allt runtom blir vackrare, jag ändrar värmen på det klara vattnet och dioderna ändrar färg, en varm vacker röd pulserar ut och ger en varm känsla där vi står.
Hon håller om mig och det går vidare..
Allt detta pga ett duschhandtag..
Clouds & Stripes
So the day is over...
Ändå så kan ja inte låta bli att känna hur tomt de är, fattades nåt på något vis, jag vet nog egentligen vad det är, kan inte ljuga för mig själv. I miss her, som fan, tiden går så sakta och varje dag slår en tanke mig hårt i skallen.
Vart är hon?...
Inte här iallafall, gud va hennes leende är saknat, hennes blick som kunde fälla mig till marken, hennes snabba meningar när hon va glad, hennes skratt som ekade i vardagsrummet.
Vart är hon när jag saknar henne som mest, när hon är det jag önskar mig mest, när jag kan blunda och nästan känna hennes närvaro från flera mils avstånd.
Dra mina fingrar genom hennes hår, smeka hennes kind, hennes läppar med mina.
Hålla henne tätt intill och känna hennes parfym, ha hennes armar runt mig, hennes huvud vilande på min arm.
Höra henne andas där hon ligger intill, höra hennes ord, hennes frågor om hur dagen min varit.
Vara alldeles, alldeles ensam med bara henne, se ingen annan, vara nära ingen annan, att se endast dig i det suddiga som kallas mitt liv, att hela tiden bara leta efter ditt leende, efter dina ögon, efter din själ..
Vart tog min önskan vägen?...
My birthday..
god natt
ELITSERIEN NÄSTA!
AIK HOCKEY I EN ELITSERIEMATCH NÄRA DIG!
I want..
Late late last night
Hon mötte hans text med ett leende, svarade glatt tillbaka, han vart överraskad, chockad och väldigt glad.
Konversationen blev ett möte, det blev en blick som möttes tvärs över en väg, en kyss som värmde en kall höstdag.
Hon höll handen mot hans bröst där dom satt, hjärtat slog liiiiite fortare än det brukade, han va ju ändå nervös, lite chockad över att hon satt här, bredvid honom, i princip i hans knä, han kunde inte släppa blicken från de där klarblå ögonen, allt runtom försvann, de vart tyst, otroligt tyst tills hon sa hans namn och då va han tillbaka igen.
Känslan av att hon va otrolig va påtaglig, den va överallt i rummet, när dom lämnade varann kunde han känna hennes parfym, hennes skratt och hennes vackra röst, den viskade inom honom.
Dagen då hon låg intill så tittade han på henne, han hade sen länge beundrat henne, han kunde inget annat göra än att titta på henne, hålla om henne tills dom somnat ihop.
Dagen därpå låg hon där, morgontrött, hon va lika vacker för det, han bara flinade åt henne medans hon morrade lite ilsket tillbaka.
Dagen då hon trädde in i hans värld räknades som en av de bästa i hans liv, han sa de till sig själv när han låg där ensam i mörkret, utan henne...
Might be time
Släpper tanken. släpper önskan och går vidare, tar mitt och går, vänder om och tar farväl.
För lång tid har gått, för mycket av ingenting alls, delade tankar, trodde jag..
Jag ville, jag försökte, jag gav aldrig upp, trodde jag..
Tankarna speglade dig, förhoppningar om nåt, vad som helst, blev ingenting, trodde jag..
Ensam står jag, fortfarande, ensam kvar i detta ingenmansland.
Ensam blir jag när du går din väg efter att jag sagt mitt, ensam kvar i detta ingenmansland.
Tystnaden sökte upp mig när lågan släcktes, glöden dog, vi försvann.
Många gånger har jag undrat, många gånger har jag velat fråga, många gånger har jag inte vågat, många gånger har jag varit rädd för sanningen, blundat för att inte inse att det sinar, att det försvinner.
Så ensam står jag här, ensam i detta ingenmansland, sanningen är den att jag hade hoppats, kanske den här gången, det trodde iallafall jag...
That special thing about her..
Hon tittade upp mot fönstret och såg honom, hon log och vinkade.
Han såg hennes blick, den gjorde honom så lugn, alldeles varm, han förstod att hon skulle komma tillbaka.
En hel dag, en hel dag utan något att göra, en onsdag kallades det, han va ledig från jobbet, tvätten tog han hand om i söndags, även städningen, han va ju tvungen då hon skulle komma på besök.
Han satt och trummade på bordet i vardagsrummet, Spotify va igång, musiken ljöd från högtalarna, tillräckligt högt för att han skulle höra men tillräckligt lågt för att inte störa nån annan.
Han minns tillbaka en sekund, bara några timmar sen, hur hon låg och sov på hans arm, hennes tunga andetag, hennes oskuldsfulla ansikte där hon låg intill.
Han minns hur han puttade lite på henne när hon skulle vakna, hon va ju faktiskt tvungen att jobba stackarn.
Hur han sköljde hennes hår i duschen och hur hon sprutade vatten i ansikte på honom tills han började skratta.
Han höll om henne medans hon borstade tänderna, hon flinade och försökte säga något, munnen full med tandkräm.
Han drog handen längst hennes kind och kysste henne farväl, för stunden.
Nu sitter han här, tanken av henne gör honom varm, känslan av att någon tänker på honom kittlar, att behovet att finnas existerar.
Han drar fingrarna i hans småfuktiga hår, påminns om att han måste klippa sig.
Han längtar tills hon kommer hem igen, och där somnar han för stunden på soffan.
Han vaknar upp efter nån timma, nacken värker då soffan inte är bästa receptet.
Fram med pastan, köttfärsen och örterna, han sätter på sig en ren skjorta och ställer fram ljusen.
Musiken är fortfarande på, i ångan nynnar han låtarna som spelas, han sjunger med, han ler.
Maten klar, ljusen tända, solen på väg ner över huskanten.
Han hör nycklarna i dörren när han placerar rosen på hennes tallrik, sakta smyger han mot hallen.
Han ångrar sig och tar med sig rosen, hon hänger av sig jackan, lite trött och ropar "hallå".
Han glider fram runt hörnet, "hej", och ler. Hon ler tillbaka och säger "hej", dom tittar mot varandra och ler lite hemlighetsfullt, han drar fram rosen och säger "varsågod" samtidigt som han ler.
Hon kysser honom och ger honom en kram, över hans axel ser hon ljusen, maten, hon hör musiken och blir glad, han ber henne följa med ut på balkongen.
Där står en flaska vin och hans hjärtformade värmeljus han noggrant förberett, "varsågod hjärtat".
"Du är underbar"
From me to you..
From Where You Are
Do you still look for me...
Varje morgon ser han hennes handduk hänga bredvid duschen.
När han borstar tänderna tittar han ner mot muggen där hennes tandborste brukade stå, blickar snabbt mot duschen och ser all hårbalsam, olika märken, ingen av dom till honom..
I köket tar han fram sin mugg till te't, i skåpet står hennes...
Frukosten på en solig balkong brukade fyllas av skratt och prat, nu hör han ingenting, ingen kommentar, ingen fråga, inget leende.
Han öppnar garderoben och ser inte längre hennes tröja, den hon glömde den där kvällen, hennes mössa som låg vid hatthyllan, hennes väska som låg slängd på golvet.
Det fanns ingen härlig doft av hennes parfym, det fanns ingen som kramade om hans hand..
She was long gone..
Eller sanningen är faktiskt den att hon va aldrig ens här...
Hey baby this one's for you..
for you..
Den fina sorten..
Hans blick va lite suddig, huvudvärken påminde honom om vad han druckit.
Han drog handen genom håret och såg att mellan gardinerna lyste solen, en vacker dag trots allt.
Han la sig ner igen, stirrandes i taket en sekund sen vände han sig mot henne, hon låg där bland täckena, utslagen, sliten sen gårdagen.
Hennes smink hade hon inte tvättat bort men det gjorde inget, Han la handen mot hennes kind, den va alldeles varm, nästan så att all värme transporterats till kinden för att möta hans kalla hand.
Han drog ena fingret längst hennes kind, smekte henne lätt, meningen va ju att väcka henne men så mjukt som bara möjligt.
Hennes mörka ögon öppnades och hon mötte ljuset och hans leende med ett morrande, hon va alltid så morgontrött, speciellt efter en så händelsefull kväll.
Hon bad om att få fortsätta sova, drog honom till sig och la sig över hans bröst, han fnissade lite och lyfte upp henne i famnen, bad henne titta mot fönstret för att se den vackra solen.
Hon morrade lite till men vaknade upp, drog en blick mot fönstret och fick även hon lite krafter.
Han lyfte upp henne ur sängen och bar henne till badrummet, hon halvsov i hans armar, han skrattade åt henne medans hon bad honom sluta.
Duschen gjorde dom båda gott, hon vaknade upp och log mot honom där han stod och shamponerade hennes hår, han gillade att ta hand om henne, få sköta om henne för bara en sekund, hon gillade även hans beröring, fanns inget att klaga på.
Duschen avslutades med en kyss, han smet ut fort och satte på te't.
Frukosten åts upp fort, och dom gick ut en snabbis på balkongen för att känna sommarsolen.
I morgonrockar stod dom där, tillsammans tittandes över torget, mycke folk ute idag.
Hon vände sig om mot honom och la händerna runt honom, han log mot henne och insåg hur lycklig han var.
Hon frågade "tycker du om mig lika mycket idag som du gjorde första dagen?"..
Han svarade bara "hjärtat jag tycker om dig otroligt mycket mer"..
Dagen vart precis som väntat, riktigt bra..
He lost his trust..
Den kalla vinden smekte hans händer, där hennes händer brukade vara fanns nu ingenting, de va tomt, dystert..
Hans ögon blänkte i nattljuset, tårarna som en hinna över hans mörka ögon, de ville inte rinna längst kinden, räddslan av att stelna i den frusna natten.
Ensamheten hade slagit honom hårt ikväll, den hade slagit honom till marken och lämnat honom där, alldeles kall, alldeles tom, alldeles ensam..
Viljan hade gått förlorad, han låg kvar även om kylan närmade sig, han brydde sig inte längre...
Han låg där, beundrade himlen och dess stjärnor, vackra små skapelser som lämnats oberörda av allt runtom.
Dom visade sig alltid och vid samma ställe oavsett från vilket håll du såg från...
Han reste sig upp, borstade av sig gruset från benen, tittade upp en gång till och lät tårarna falla, känna hur hans kalla kinder dränktes av varma känslor, iallafall för en stund... Tills allt kallnat igen..
Music by night
god natt..
Music by..
Vad kan jag säga? Hmm att de skulle bli så..
Ge mig bara en ledig dag för att få vara, att få tänka.. Ger fan upp snart.. Musiken förstår man iallafall.
Trouble
nothin else to say..
Varför ser hon mig
Han gick runt där, försvann bland folk, snurrandes i sina tankar om vad som helst.
Allt runt om va suddigt, inget hade nån betydelse, han såg ingenting och flöt runt i sin egen värld.
Hon stod därute i alltihop, bland alla, skrattandes, hennes leende fyllde rummet, fyllde världen.
Hon va med i allt, såg allt, lyssnade..
Han gick vidare, nynnandes på nåt från en svunnen tid, oberoende och lugn.
Gled sakta förbi klungan av alla, de glada, de som skrattade..
Hon såg skymten av honom, hur han gled förbi mellan alla, leendet sjönk ihop lite, blicken förstärktes, blev intensiv, va det han?
Helt plötsligt va han borta, han hade försvunnit, hon letade förtvivlat men hittade honom inte.
Hon fortsatte springa, gick runt hörn, letade i korridorer, frågade runt.
Förtvivlad och besviken öppnade hon rummet, där satt han, trummandes på knäna, leendes mot henne.
Allt va bra igen, dom fann varann..
some day i might say it...
Först, bara för att, du förstår...
Hade pratat med en god vän om framtiden, vi kom in på giftemål och hur jag skulle fria om de skulle hända nån dag, vad ja skulle säga, skit svårt å bara säga nåt rakt av men detta gled ur mig medans jag skrev, lite freestyle och jag vart chockad.
Det fanns nog nån i tankarna när jag skrev detta men jag vågar nog inte skriva ut de här, vet inte ens om jag vågar inse de själv då detta e såååå långt borta som de bara går haha, ja vill inte gifta mig nu liksom :P haha men anyway detta kom jag på.
Hade jag fortsatt gå min väg hela dagarna, hade jag försökt ignorera dig hade jag blivit tokig, när du dök upp framför mig första gången så visste ja redan då att de va du.
Du hade utan att ens säga ett ord till mig fått mig på knä, du hade utan att titta åt mitt håll fått mitt hjärta att slå, du hade utan att ens skänka mig en tanke fått mig att förstå att de är dig jag vill ha för resten av mitt liv.
Hade du känt i närheten av de hade jag varit nöjd, hade du känt lite mer, hade jag varit glad men hade du känt likadant då hade jag varit den lyckligaste killen i världen.
Så jag ställer dig då frågan, vill du bli min för evigt?
Sista versen slutade inte riktigt som jag tänkt..
Listen and read..
Drar ett utförligare inlägg när jag piggnat till lite, typ imorn..
Men jag måste säga att jag ångrar mig, jag ångrar att ja fick dig att gråta. Jag gjorde bort mig och för vad de nu är värt så är jag otroligt ledsen.
Många säger att mitt sätt att skriva är så otroligt bra ibland, men jag hade gett upp den "talangen" om jag bara kunnat få fram någonting vettigt att säga till dig.
Försöka rädda något som verkligen borde få va, få se det blomma en dag..
Men hoppet finns!
P.S
Andra natten kunde jag inte sluta titta på dig, du va så vacker.
Vi får se när vi ses igen...
