One woman kinda guy...
i'm alone in this room
the only thing thats in my mind is you
I can't lie and say that i dont hear you calling my
Thats something for you got plenty to go around
I guess i gotta remind how I put it down
Theres too many women in here and i wanna love em all,
love em all, love em all
and i just cant pick one out of them so i will cut em all,
cut em all, cut em all
Theres enough for me to go around up in this club yeah (club yeah)
Theres enough for me to make sure i pleasure all these girls in this club yeah (club yeah)
I'm gonna make sure its her gonna
Do you and you and you and you and then im gonna do her
Okay lets get striaght and all my ladies get in line yeah
Ima take you back to school
Just raise your hand girl
If you wanna me to get to you
Theres too many women in here and i wanna love em all,
love em all, love em all
and i just cant pick one out of them so i'm cut em all,
cut em all, cut em all
Cause they wanna love me
they wanna love me x7
These girls are gonna hate me if i give too much attention too 1 girl yeah (girl yeah)
So i might just have to double up, no triple up to make it through these girls yeah
You kiss me here
Touch me there you
You move over
Bring her here
All I want is to get up on this flame
I gotta seven forty seven kind of love girl
And i can take you all over the world
Theres too many women in here and i wanna love em all,
love em all, love em all
and i just cant pick one out of them so i'm cut em all,
cut em all, cut em all
Cause they wanna love me
they wanna love me x7
Listen
Now usually im the one kinda girl kinda guy
Now ima free to get at every girl kind of guy
And now if you down for that
Say put me down for that
I don't think you really hear me baby
Lemme break it down
Cause latley ive been a ohh up in love kinda guy
But now im singer that beat up kind of guy
And if you down for that
Say put me down for that
Raise your hands in the air
If you want usher yeah
Theres too many women in here and i wanna love em all,
love em all, love em all
and i just cant pick one out of them so i'm cut em all,
cut em all, cut em all
Cause they wanna love me
they wanna love me x7
yeah, yeah
wanna love me
they wanna love me
they wanna love me
Looking back..
Ett övervägande, ett svar, vilken konst!
Jag vill än ha dig i mitt liv.
Sneglar på min telefon, ditt namn står där så klart och tydligt.
Viljan är stor att använda ett ord, säga hej.
Vill jag se det som försigår runt hörnet?
Vill jag veta hur det jag blundar för ser ut?
Vill jag ramla omkull och slå upp ett gammalt sår igen?
Jag saknar....
....dig.
Hur du kunde, visste och var..
Hon sa att jag försvann, att jag gick.
Hon sa att hon inte förstod varför det skulle vara antingen eller.
Jag försvann aldrig, ja står fortfarande här, väntandes, kan inte vända om, kan inte glömma, kan inte alls vad jag än gör.. Jag förstod inte heller, men jag visste att jag inte kunde stå vid sidan och se på medans mitt hjärta sakta krossades, jag ville aldrig lämna henne, jag ville aldrig gå men nånting hände.
Jag hör hennes röst, hennes snabba tal när hon är glad, hennes skratt och dessa underligt härliga ljud hon lyckas med när skratt och glädje blandas samman med ord av kanske ingen betydelse.
Hur hon alltid med mognad mötte problem, löste saker och ting och såg allt från en positiv vinkel. Hur hon gjorde det ibland förstår jag inte än idag, hur hon alltid va denna duracell-kanin av en nivå som inte ens en platta redbull kunde uppnå.
Att nu hålla ut handen, känna vinterkylan och inse att hon inte lägger sin i min, de är förfärligt, att förmå mig själv att varje morgon inse att hon inte finns kvar längre, att se varje minnesbild i vartenda litet hörn av mitt liv, där hon var så närvarande.
Och som han sjunger,
När jag ser ditt ansikte finns det inte en enda sak jag skulle vilja förändra,
för du är otrolig precis som du är.
Och när du ler så stannar hela världen upp och stirrar mot dig en stund,
för tjejen du är otrolig, precis som du är!
Du är verkligen, och då menar jag verkligen helt otrolig..
It's you...
just the way you are...
varje dag..
Varje dag tittar jag, letar jag efter dig, min blick söker efter det där leendet, efter de där ögonen.
Varje dag lyssnar jag efter din röst, bland allt skrik och tjoande lyssnar jag efter hur du sa mitt namn,
hur du fnittrade och dina speciella ljud.
Varje dag i min ensamhet ropar jag ditt namn, tyst för mig själv.
Varje natt viskar jag ditt namn i mina drömmar och varje morgon vaknar jag upp och inser att du inte finns här
längre.
Jag har ingen längre, hon gick sin väg, hon försvann.
Jag bestämde mig för att sätta mig ner och vänta.
Varje dag väntar jag på henne.
Varje dag hoppas jag att hon dyker upp.
Varje dag letar min blick efter det där underbara håret, siluetten av den perfekta.
Varje dag sitter jag kvar ensam när solen går ner och varje dag får jag gå hem ensam, i kylan.
Försökte vända på allt, man försökte glömma, man försökte radera allt, precis allt.
Dagen går och bilderna i huvudet vägrar försvinna, hjärtat spelar upp toner som bara hon förstod, som bara vi förstod.
Varje dag försökte jag glömma.
Varje dag försökte jag blunda.
Varje dag försökte jag hålla tårarna borta,
och varje dag försökte jag hålla hjärtat slående.
13e december blir en ensam dag, en fruktansvärt ensam dag..
till en ensamhet...
I missed my stop and I went round again
Why would I wanna see you now?
To fix it up, make it up somehow
Baby I'll try again, try again
Baby I die every night, every time
What I was isn't what I am
I'd change back but I don't know if I can
Still I'll try, try again, try again
Baby I die every night, every time
But I was made the way I am
I'm not a stone; I'm just a man
Lay down your arms and I will lay down mine
Rip back the time that we've been wasting
God I wish you could see me now
You'd pick me up and you'd sort me out
Baby I'll try again, try again
Baby I die every night, every time...
förändrades allt..
Känns som det va igår som jag sa ett ord till dig för sista gången, som att gårdagen va då du försvann.
Sömnlös ligger jag om nätterna, tittar ut i mörkret och ser minnen speglas i skuggorna på väggen, alla dessa minnen, alla ögonblick, kanske inte jätte många men flera som är väldigt betydande för mig.
Höra din röst inom mig, höra små fnitter..
Runt om mig sker förändring, runt om mig skapas saker och ting, nya vägar, nya möjligheter.
En önskan om att du kunde vara med och dela allt med mig, en önskan om att du kunde följa med.
Känt mig väldigt tom senaste tiden, den sanna glädjen har försvunnit för en stund, jag vet inte alls när den dyker upp igen, fick känslan av att jag tappade den när du försvann, när jag sa farväl.
Häromdagen stod man på platsen jag såg dig, häromdagen åkte jag förbi skylten som visade var du en gång fanns, häromdagen kände jag hur saknaden var stor då hjärtat ville berätta så mycket.
En vinter närmar sig, en tid av kyla, jag saknar redan din värme.
13'e är dagen jag minns, röda och vita för det var du värd..
Even if...
If i found a way
To restart and to forget you,
and to hide away
I could run for my life
I could go underground
but u still be inside
I could shout out of the world
I could move from this town
but you're still in my blood
There are ways to keep away from
things that remind me of you
There may be places i could go to
To keep my mind
to keep my mind of you
I could run for my life
I could go underground
but u still be inside
I could shout out of the world
I could move from this town
but you're still in my blood
When i let it all go
and we find a lead through
and i found someone new
Will the feeling remain
and the memory stay
When your still in my
when your still in my
when your still in my blood
I could lock the door
and it would ease the pain
But i can't forget
Cuz' you keep running through my vein
But you still be inside
I could shout out of the world
I could move from this town
But you're still in my blood
When i let it all go
and we find a lead through
and i found someone new
Will the feeling remain
and the memory stay
when your still in my
when your still in my
when your still in my
when your still in my
when your still in my blood
För en minut sen..
När man ser tillbaka på det känner jag att chansen jag fick va minimal, det tog slut för fort, efter att ha fått höra att nån annan tagit ens plats sen en tid tillbaka utan att få veta, utan att ha fått en chans att påverka, det kändes hemskt.
Att veta att man suttit och längtat, suttit och saknat, suttit och väntat på en chans när någon annan fått den istället.
För en minut sen fick jag nog, för en minut sen tvingade jag mitt hjärta att säga nej.
Jag såg hur du började lämna min värld, rop som tidigare besvarades av värme blev få, det blev mörkare i min omgivning och kylan närmade sig.
Jag hoppades att jag skulle kunna lämna känslorna hemma, jag trodde jag kunde låsa in dom och glömma bort allt, att jag kunde klara av allt..
Att jag nu står här och känner hur tomt allt är, hur jag lägger handen på mitt bröst och känner hur tröjan är blöt, alldeles röd då mitt hjärta blöder..
För en minut sen kunde jag tänka att du va min, för en minut sen kunde jag känna ett vi.
För en minut sen stod du där, ute i ingenstans, framför mig och jag kunde ha försökt ännu mer, jag borde aldrig ha släppt din hand, gjort som du sagt och hållt den som du velat, struntat i allt och stannat för det var precis det jag ville.
Nu är det försent, nu står det ett till namn bredvid ditt och jag förlorade, jag förlorade en dröm, ett hjärta, en kärlek, ett mirakel.
Jag kan inte sluta tänka på dig, jag kan inte sluta se dig, jag kan inte sluta drömma.
Att hålla sig borta, låta bli att säga nåt när så mycket vill sägas, vara tyst när hjärtat värker, jag kämpar för att låta bli, att försöka glömma nåt som känns inristat i kroppen, nåt som kändes så rätt..
För en minut sen var du min, för en minut sen förlorade jag dig..
I mina ögon..
I mina ögon var du den jag alltid ville ha.
I mina ögon var du den jag kände var värd all tid...
I mina ögon var du den som alltid fick mig att le.
I mina ögon var du den som hela tiden såg mig för den jag var.
I mina ögon var du den jag höll kär, den jag alltid såg upp till, den jag alltid ville se.
I mina ögon var du allt, precis allt och lite till...
Hand i hand med sorgen..
Ta en plats bredvid mig underbara, se hur jag lyser med ficklampan längst vår väg, hur jag lyser upp allt mörker, håller allt det onda bortom räckhåll.
Det krävs bara en gnista för att tända en brasa, bara en gnista för att du ska kunna se mig i mörkret, bara en gnista för att ditt hjärta ska vilja ha mitt.
Tryggheten kände vi från första dagen, värmen likaså, kärleken kom med tiden och önskan för en framtid visade sig för varje dag som gick. Vi trodde på dagen därpå, vi trodde på varann och vi insåg hur bra det kunnat bli.
Att lära känna ens hjärta blev så lätt när du stod bredvid, att veta vad man ville, se morgondagen med ett leende och se fram emot allt blev även det så lätt när du stod bredvid.
Så kom tillbaka, ta ficklampan och lys upp vägen min kära, jag vill inte stå hand i hand med sorgen längre...
Utan dig och dina andetag..
Hur hade vardagen sett ut om du inte trätt in i mitt liv, vad vore jag utan dig och dina andetag? Hade jag missat mycket?
Hade jag varit lika glad? Lika lycklig? Utan dig och dina andetag?
Vad gjorde jag all denna tid? Tiden innan jag träffade dig känns grå och trist, händelselös, kall. Vad hade jag varit utan dig och allt? Utan dig och dina andetag..
Tiden har runnit ifrån oss, tiden då jag inte ens kunde gå utan din luft i mina lungor, när jag inte ens kunde se nåt annat än dig, din blick fick mitt hjärta att slå fortare, värmen du gav mig räckte till hela jordens befolkning.
Att stå här när du inte ser på, att stå här alldeles ensam utan dig, jag har tappat allt, talet och mitt hjärta försvann med dig.
Så vad är jag utan dig och dina andetag?
När hon kramar om en annan...
Vetskapen om att hon tittar en annan i ögonen, hur hon håller hans hand, en kram, en kyss...
Vetskapen om att nån annan ger henne den kärlek jag velat ge..
När jag ser mot fönstret och ser en spegelbild av hur hon håller om honom, hur han får henne att skratta, le och bara spendera tiden jag förlorat.
Hjärtat bultar snabbare och tårarna rinner längst min kind precis som regnet rinner längst fönstret som jag står vid, hur ont det kan göra när jag vet att hon sakta försvinner, hur hon släpper tankarna hon hade om mig, hur kärleken bara dör ut.
Att jag inte kan göra nånting alls medans han berör hennes kind, kysser hennes hals och får dela allt med henne.
Lägga mig till sängs och försöka sova när bilden av hur dom ligger där ihop och håller om varann, leendes i mörkret.
Hur ska det kännas när man är hjälplös?
Hur ska det kännas när man förlorar de man letat efter?
Hur ska det kännas när man vet att nån annan får det man så länge förtjänat?
Men framförallt hur ska det kännas när man förlorar den man förälskat sig i?
Man frågar sig själv vad man gjorde för fel, vad man kunnat göra annorlunda och varför hon inte vill ha en längre.
Man känner hur bröstet ger vika och hur hjärtat blöder, tittar sig i spegeln och ser hur tårarna kommer, smärtan är oumbärlig och luften tog snabbt slut.
Tom, ensam och trasig sätter man sig i soffan och försöker tackla allt.
Ensamheten svider medans tankarna som ovan spökar hemskt om nätterna.
Viljan att bara släppa allt och ge upp blir starkare och starkare..
Kylan som vintern skulle komma med finns redan runt en, man vet inte vad man ska ta sig till.
Jag minns när jag fick reda på att det fanns en annan, hur jag grät, hur man satt på golvet i köket och knappt orkade andas, hur ont det gjorde av vetskapen att man förlorat.
"och i din port har ingenting
förändrats utom just på din
för bredvid ditt namn står ett namn till..."
Hur ont den där texten gör när man vet att det drabbat en.
Att man inte vill släppa henne och att man önskar att allt va som förr.
Man minns tillbaka till de där vackra dagarna, tiden man spenderat ihop, minnen från en fin tid ihop, att man trodde man kunde sluta leta för alltid. Man va färdig helt enkelt, det fanns inget bättre, inte nånstans...
Att man berört varann på så många plan, att man funnit varann och sen se det gå förlorat, de gör ont, de gör väldigt ont...
Så när hon kramar om en annan, då vill jag inte vara kvar, när hon kramar om en annan, då vill jag släppa allt.
För när hon kramar om en annan så önskar jag att det va ja..
Du du du och faktiskt bara du..
"Står i din port står bara still
För en minut sen var du min
en tredjedel av den jag var går hem
för en är krossad, en är din
det här är slutet på vår film"
"från och med nu
från och med du"
"jag blir aldrig samma, från och med du"
"står inte ut, står inte ut
ett år försvinner utan ljus
även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur
från och med då"
"jag blir aldrig mer densamma , jag blir aldrig densamma som förut
somliga ljus brinner aldrig ut"
"och i din port har ingenting
förändrats utom just på din
för bredvid ditt namn står ett namn till..."
Med gråten i halsen..
Jag behöver inte berätta hur vacker hon va, de vet ni redan.
Jag behöver heller inte berätta hur hon fick mig att känna, även de vet ni redan..
Sagan kanske tog slut, sagan kanske inte ens hann börja men det vet inte ens jag om..
Det jag vet om är att hon tände en eld i mig.
Hon visade mig saker som jag trodde hade försvunnit, saker som jag trodde inte fanns, saker som visade sig betyda väldigt mycket när tiden blev knapp..
Hon blev snabbt en person som jag litade på, hon blev snabbt en person som förstod mig, en person som man kände trygghet hos. En person man kunde se en viss framtid med, en person vars ömhet och ödmjukhet visade sitt rätta jag många gånger.
Att säga att jag blev kär i henne skulle vara att säga för lite, att även säga att hon betydde mycket är även det allt för lite..
Så med gråten i halsen så inser jag att sagan kanske tog slut, om än allt för tidigt...
Känslan av att se henne gå..
På stora torget mötte jag henne första gången, leoparden morrade i hennes tröja, hon nämde bandet som fött mitt intresse och min blick letade sig direkt till hennes.
Hon försvann i mörkret, visste inte alls om jag nånsin skulle se henne igen.
Tankarna dagen efter va många, va hette hon? Vem va hon? Kommer jag se henne igen?..
Som av en slump dök hon upp igen, från ingenstans lyste de där leendet upp hela stan igen, hela torget och min dag, min vecka, mitt år va räddat.
Efter ha fått veta vad hon hette, vem hon va, och att jag faktiskt fick se henne igen så är jag glad.
Att hon lämnar mig tar dock emot, att hon försvinner från oss känns och att vi inte blev vi kommer jag väl minnas i all evighet.
Att veta att nån så "perfekt" fanns där ute, i allt detta mörker och kyla. Att en sommar kunde bli så otroligt bra ändå, att den sorgligt tar slut kanske är meningen men ska man hoppas på nåt en dag eller bara försöka glömma?
Jag vet inte alls men jag vill tro att chansen finns en dag, att jag kanske en dag kan stå där å le åt henne igen på det sättet som det va meningen.
Att jag kanske får hålla hennes hand på bryggan som vi stod på i solen en sommardag, få krama henne på parkeringen, vinka av henne när hon ska till jobbet och att kanske en dag se henne somna på min arm.
Jag skrev ett sms som jag aldrig skickade, ett sms som jag ville spara för mig själv, ett sms som talade om vad mitt hjärta kände, å så tidigt ändå..
"Undrar hur det känns att förlora nåt man haft när det känns så här att förlora nåt man aldrig haft.."
Världen är elak och det regnar jämt.
Jag lämnade bakom en barnröst som frågade "varför måste man bråka?"
Jag hade inget svar så jag höll tyst, kände i nacken hur hon såg mig gå, jag vände blicken åt henne en gång och sa förlåt..
Blodet rann längst min kind, från mina ögon det kom, själen hade brustit och jag hade förlorat mig själv.
Min historia va suddig och min framtid oviss, ville jag veta mer eller ville jag bara avsluta allt, släppa allt förlora mig själv en stund eller för alltid.
En bit ifrån kände man hur kraften i mina armar tog slut, hur kroppen självmant styrde av, krocken va inte så allvarlig utan bara en del av att vägen slutat framför mig.
Bilen låg osynlig bland buskarna nere i floden, sakta försvann jag bland allt.
Jag satt still funderandes på vad jag skulle sagt ifall jag vaknade upp imorgon, vad folk skulle tro och vad som skulle hända.
En sekund senare försvann jag, jag minns alltihop, om att världen är elak och att det regnar jämt...
Always
Sorgen över en förlorad skåning..
Att man somnat in i flera år med tanken om att man funnit en person som tänkt på samma sätt som en, nån som lyssnat när man varit ledsen, nån man ställt upp för och kunnat berätta allt för.
Att ha delat så mycket under så lång tid, och räknat personen som en del av en, nån man inte riktigt förstod hur den kunde komma till så perfekt.
Minnas tillbaka på så många dagar av skratt, glädje och betydelse för hur man blev i slutändan, hur man växt upp och lyssnat på vad personen sa under all tid. Känslan av att tryggheten fanns söderut.
När jag ser tillbaka blir jag glad, lycklig över att ha fått uppleva nåt så där fint, lycklig över att få betyda nåt för nån, behövd och kanske älskad.
Tack för illusionen, den visade mig vad kärlek va även om den inte va sann...
