.

The shadow of your smile

under the open skies

as I close my eyes

I can feel the wind arise

We’re made of stardust

...Our lives ahead of us

We’ll ride The magic bus into the heart of love

I can taste it, taste the feeling of the blue skies they’re for real

and we’re the centre of the universe just you and I , and I , and I

Jag vill somna med dig varje kväll.

Jag vill vakna upp varje morgon av att jag känner din axel
intill min eller din hand över mitt bröst och ditt ben över mina.

Jag vill kunna stå i duschen och veta att det finns en chans att
du kommer in och håller om mig under det varma vattnet.

Jag vill känna hur dina händer kramar om min midja när jag lagar
middag till oss.

Jag vill hålla din hand när vi sitter där i soffan och ser en film ihop.


Min fina jag vill ha dig varje dag för resten av mitt liv...

Önskar jag hade vad som krävdes.
Önskar jag visste vad som skulle göras i svåra tider.
Önskar jag var någon som kunde.


Önskar jag kunde ta ett andetag.
Önskar jag kunde blunda.
Önskar jag kunde vända mig om.


Önskar att det betydde att du såg mig.
Önskar att det gav oss.
Önskar att det var du.


Jag bara önskar att jag var mer som du, mer som du så att det blev mer av oss...

För det kommer alltid vara ditt...

Att ge upp, sluta kämpa, veta att man måste släppa taget.

Att känna hur allt lämnar en, att veta att du förlorar, att det inte spelar någon roll längre vad du än gör.

Att se henne gå, aldrig en blick tillbaka, hur hon glömmer, glömde, glömt.

Återgå till en vardag där allt bör vara normalt, ge upp när hjärtat blöder, försöka le när allt man vill göra är att ställa sig på knä och gå sönder...

Han tog fram en lapp ur sitt slitna skåp, han hade sparat den sen urminnestider.
Han minns hur hon va på den tiden, hur dom skrattade ihop.
Han minns även den första blick hon gav när dom sågs.

Han minns henne som att det var igår, dagarna hade glidit ifrån honom och tiden likaså. Sanningen var den att lappen var det enda han hade från henne numera, han hade tappat bort henne. Allt han mindes fanns inom honom, lappen hade han för att känna henne, blunda och se henne framför sig.

Han strök fingrarna över det knögliga pappret, blyerts som smetats ut över ett torrt och skärt vitt papper. Han visste att texten som där stod var direkt från hjärtat, han visste det för att han intalat sig det i flera år. Varje dag tog han en titt, varje dag sneglade han mot skåpet där han förvarade just denna bit av papper.

Vem var hon?
Han tvekade över att säga hennes namn, han var rädd att glömma henne, rädd att förlorade de gånger dom tittat åt varann.

När han såg ner på lappen han dränkt i tårar, lappen som fläckats av hans känslor sen det skrevs. Texten som förmedlade hur och vem han var, han ville glömma allt samtidigt som han ville minnas varenda liten sekund.

"Jag tänkte på det innan.. att jag kommer säkert komma till en punkt när jag ångrar allt detta när man ser dig ta hand om den där tjejen som du kommer hitta. Se hur bra du tar hand om henne och hur mycket du tycker om henne.. men du är en underbar kille och du förtjänar en riktigt bra tjej.."

Bland all utsmetad blyerts, torkade tårar syntes detta, hennes egna ord med sorg i hjärtat. Han minns det som igår fastän det var flera år sen, han kan aldrig släppa det för dagen den går.

Varje vaken sekund fanns hon hos honom, han förlorade aldrig skärpan, han gav aldrig upp. Skulle någon fråga honom idag så har han nog än inte gett upp.

Varför sköt han inte bort det, gav upp eller bara övergav allt?

Många kanske tyckte han va naiv, fånig eller korkad.
Andra såg att han älskade henne, att hans andetag var för hennes skull.

Varje gång han tittade ner mot pappret så såg han henne framför sig, hennes leende, de där kristallklara ögonen som endast fanns i ett exemplar, hennes röst som inte gick att missta.

Han saknade alla de små sakerna, de som aldrig sågs, det som knappt fanns.
Varje dag kände han när han satt där med pappret i sin hand hur hennes beröring var, hur hon doftade och hur hon brukade tala till honom.

Han saknar henne, han saknar henne innerligt, varje dag, varje timma, varje minut till varje sekund i hans eländiga lilla liv.

För utan henne fanns det inget kvar, ytligheten stod utanför dörren, redo varje gång han gick utanför, det fick han att glömma för en sekund men ett andetag senare hade hon letat sig in i hans hjärta igen, där hon hörde hemma.

Två gånger fick han se henne och två gånger var allt som krävdes för att han skulle se sin framtid, han visste vad han ville utan att ens säga det, han visste vem hon var utan att fråga, han visste vem han ville bli utan att ens blinka.

För allt han ville var att bli din....

Mina ögon letar sig mot klockan, den går sakta.
Om några timmar börjar vi om från början, man ska uppleva allt igen, ett nytt år av glädje, sorg, lycka och olycka.

Vad får vi uppleva mest?

Mitt år i sammanfattning är väl till det mesta positiv, det finns episoder i det som är sorgliga, det finns dock glädje i det mesta. Vi hade kul allihop..

Mycket fester, mycket vänner och mycket kärlek..

Året visade mig vad lycka innebar men även vad som kunde tas ifrån mig, mer än jag trodde insåg jag.
Jag förlorade kärlek, jag förlorade vänskap, jag förlorade mig själv ett tag..

Patrik min vän, du är saknad, mer än du anar.
Varje dag tittar jag mot soffan du satt i när vi skrattade, nästan grät för att vi va så nära vinsten. I våra hjärtan finns det kvar, du och jag, vårt TRUE BLUE, Chelsea my friend, that's us! Du var en god vän, du var en god människa åt oss alla, vi försöker varje dag vara lite mer som dig. För du min vän, du va bannemej helt perfekt!

Louise, Louise.. 16 år vid ett första hej, jag växte upp med dig, jag levde nästan med dig. Med våra problem mötte vi världen, med vår livsglädje motade vi bort hinder som fanns längst stigen. Nu är vi vuxna, vi tänker annorlunda, vi lever annorlunda, vi gled isär, kanske fortfarande men de är ändå 2 rogues mot världen.
Tiden kanske inte läker alla sår, tiden kanske inte får en att förstå men jag förstår dig, du förstår mig och du är nu lycklig, precis som du alltid var värd att vara, låt inget förstöra, låt ingen säga att du inte är värd lyckan för det är du, för alltid!

Carina, vi upplevde lite ihop, vi seglade över haven, en vacker blondin som sprudlade av lycka. Ibland ett barn i en kvinnas kropp, något som jag älskade, bilresor med musik, röda och vita rosor på  din födelsedag, du var och är en kraft att räkna med, ge aldrig upp drömmar, ge aldrig upp önskningar. Du är mer än vad ögat ser, mycket mycket mer!

Lisa, Att jag skulle hitta en sån god vän på torget, tänka sig.
Du visade glöd mer än många andra, du delade samma kärlek för saker som jag, vi skrattade ihop, vi ropade ut tokiga saker på dansgolvet och du log bland allt ljus. Min architekt, my little london girl, du tog oss alla med storm och vi har inte landat än, festen är alltid för din skull och vi fortsätter tills du är hemma igen, and some day me and Chris might be comin around knockin at your door darling.

Denise, de här året visade du än en gång hur du så lätt kunde vara världens bästa. Rödvinstjejen klockan 10 på morgonen har aldrig sett bättre ut, hon har heller aldrig festat så hårt som i år. Du stod bredvid och dansade när musiken spelades, din spegelbild var alltid lika vacker och du gjorde alltid Enköping till ett speciellt minne, min gode vän du är bra att ha, inte ibland, inte när man som mest behöver dig, utan hela tiden, du är Enköpings pärla, glöm aldrig det!

Mikaela, min rödhåriga älskling, min vän sen urminnestider, kommer du ihåg mig? Haha såklart du gör. Varje dag ropade du på mig, precis som jag gjorde efter dig. Jag tröttnar aldrig på dig även fast du ibland kanske trampar mig på tårna haha, du är speciell, du är fin, du är intelligent, du är allt jag inte är hehe. Vart eller vem hade jag varit utan ditt stöd!? Du är bäst!

Jenny, min följeslagare, när ska du stå på wakeboarden?
Haha skämtosido, jag ska lära dig fotbollsfinten en dag, och nästa sommar så står du där, på brädan medans jag denna gång sitter i båten och ler!

Finns så många fler att skriva om, jag hade kunnat sitta hela dagen och skriva, tiden finns ju dock inte till så ni övriga får kanske ett sms eller ett samtal i natten där även ni får er en "omgång" hehe.

Gott nytt år och ta hand om er!

Med ett rött sidenband i handen, det känns så mjukt mellan fingrarna, så lent.
Tittandes ut sitter man här, flingorna faller från den vita himlen, det vita havet utanför, de är vackert..

Klockorna slår och folket tjoar, leenden överallt och ett skratt med värme.
Omfamnade, små familjer hand i hand, kärleken överallt..

Ute i snön sitter men en iskall dag, folk runt en som går omkring, jäktandes, stressade.
Allt är suddigt för mig när jag försöker koncentrera mig, eller när jag slutar låtsas att jag har fullt upp. Isen under den pudriga snön är hal, anledningen till att jag sitter här är för att jag halkade, orken att ta sig upp fanns inte.

Nu sitter jag här, suttit ett tag och jag kommer nog sitta här framöver, allt är suddigt i denna kyla, tårarna som rann frös till is, de är isen jag sitter på.

Mina händer känner jag inte längre, dom är varken varma eller frusna, dom är helt enkelt inte mina längre, jag förlorade känslan av att kunna känna, att vilja känna.

Lika tyst som det va innan, lika tyst som de är nu, lika tyst som det kommer förbli.
Jag fastnade här, orkade inte ta mig upp så jag får nog sitta här, iallafall ett tag till, kanske ett tag till...

Du ser på honom med andra ögon, kärleken lyser igenom, trots brister så älskar du honom, trots olycka så vill du inte se nåt annat än honom. Du vill andas in hans andedräkt när han ligger intill dig, du vill höra honom rabbla ditt namn i sömnen när han sover, veta att du är hans allt.

Jag avundas en idiot.

Jag önskar jag kunde ringa dig mitt i natten, kanske onykter och säga att jag är på väg.

Jag önskar jag kunde komma och gå som jag ville, aldrig känna mig låst, aldrig känna mig kvävd.

Jag önskar jag kunde säga att tiden inte fanns till och spela på dina känslor.

Nej det gör jag inte, jag önskar inte att jag sårade dig, jag önskar inte att jag va sån.

Jag önskar att du såg mig för mig och att du älskade allt.

Jag önskar att jag kunde ge dig allt, allt jag har och äger, mig, precis allt.

Jag önskar att jag fick visa dig världen genom mina ögon.

Jag önskar att jag fick hålla ditt hjärta i min famn, skydda det mot ont, kyla och sorg.


Jag avundas en idiot, inte för att han är som han är utan för att Du älskar honom...

Nobody fuckin cares, not even you...

Kalmar spelade mot Örgryte i allsvenskan den dagen vi först sågs.
Du va fin osminkad när du låg och lekte med mobilen då Gurra hälsade på.
Att stå med rosor gömda när du kommer frågandes mot mig är det bästa nånsin.
Jag fick dela hytt med en ängel.

Samtal i natten va fint. När du pratade för fort för att nästan inte få fram ett ord korrekt så visste jag att du va glad. Du va som gulligast när du gjorde så, även när du pratade med en highpitchad röst.

Att stå i hörnet bland alla lampor på din födelsedagsfest medans du ler mot mig en bit bort lär jag alltid minnas. Varenda låt i bilen tillsammans, för man ska "stirra ner".
En heldag i solens sthlm va fint, speciellt med dina heta arbetskläder och Gurra.

För att sammanfatta det hela så kan man säga att det va vackert, det kunde blivit fantastiskt, de kunde blivit historiskt, tillomed evigt.

Nu står jag still, för en minut sen var du min, nu har allt förändrats då det bredvid ditt namn står ett namn till...

Från och med Du...

En lång bilfärd, dock kortare än förr.

Du frågar mig vart vi ska, ut till landet såklart.
I din vackra sommarklänning kliver du i bilen, leendet strålar i solskenet. Dagen lider mot sitt slut men än så finns det tid kvar, en vacker avslutning på en sommardag, det blir perfekt.

Vi kör längst en ganska avsides grusväg, solen lyser över ängarna, gräset är alldeles grönt och himlen så blå. När vi stannar till tar du av dig klackarna, du ville känna gräset under fötterna, känna sommaren och andas in landskapet.

Jag öppnar bakluckan och tar ut den slitna bandspelaren, något som överlevt ett slitet liv, kanske ett 80-tal. En kasett med inspelad musik på, namnet på kasetten står tydligt, "de ante mig" sa du medans du log mot mig. Hand i hand gick vi längst grässtigen, solen stod precis ovanför träden där vi gick emot vattnet, sommarluften var än varm och skulle nog hålla i sig resten av natten.

Ute på bryggan breder jag ut filten, du står och ser ut över det lugna vattnet, ut över mälaren, detta vackra. Jag tänder ett par ljus medans du sätter dig tillrätta, du tittar på bandet och flinar lite, jag tittar på dig och frågar om du är nöjd?
Du svarar belåten "ja" och fnissar lite.

Den slitna bandspelaren sätts på och det sprakande ljudet sjungs ut av en Chris Martin som gör det så bra. Tonerna låter fantastiska i omgivningen, solen går ner över vassen en bit bort, himlen badar i en blandning av rosa, orange och blå, en vacker kväll.

Jag tar din hand och smeker den medans du tittar på mig, leendet kom automatiskt och allt kändes så rätt. Du sätter dig intill mig, lägger dig i min famn, och jag håller om dig tills solen går ner.

Nu var vi två, två som blev en, en sommarkväll för länge, länge sen..