What i was when nothing was...

Vad jag minns är ingenting.
Vad jag minns är tomheten av en egen.
Vad jag minns är någons tomma blick, ett leende som inte finns längre.

Vad minns vi när vi tittar bakom axeln?
"I can't believe she's gone.."

Vad ser vi när vi tittar ut i ingenstans?
"Remembering how it was when my everything was her"

Vi ser ingenting bortom dimhöljet, vågar du ändå gå dit?
Vågar du gå fram för att se lite mer av det som finns bortom horisonten?
Kan du ge mer av dig själv än vad du redan har?

När jag visar dig hur ett vackert hjärta slår, tittar du ordentligt då?
Känner du värmen och kärleken som det ger och vågar du känna själv?

Om jag var mer lik honom, hade du sett mig då?
Om jag var perfekt hade du gett mig en chans?

Fanns det någonsin en dag då ditt hjärta slog ett extra slag för mig?...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0