När hon kramar om en annan...

Tankarna vandrar längst väggarna där jag sitter, dom fyller rummet med frågor, fyller rummet med rädsla och sorg.

Vetskapen om att hon tittar en annan i ögonen, hur hon håller hans hand, en kram, en kyss...
Vetskapen om att nån annan ger henne den kärlek jag velat ge..

När jag ser mot fönstret och ser en spegelbild av hur hon håller om honom, hur han får henne att skratta, le och bara spendera tiden jag förlorat.

Hjärtat bultar snabbare och tårarna rinner längst min kind precis som regnet rinner längst fönstret som jag står vid, hur ont det kan göra när jag vet att hon sakta försvinner, hur hon släpper tankarna hon hade om mig, hur kärleken bara dör ut.

Att jag inte kan göra nånting alls medans han berör hennes kind, kysser hennes hals och får dela allt med henne.
Lägga mig till sängs och försöka sova när bilden av hur dom ligger där ihop och håller om varann, leendes i mörkret.

Hur ska det kännas när man är hjälplös?
Hur ska det kännas när man förlorar de man letat efter?
Hur ska det kännas när man vet att nån annan får det man så länge förtjänat?

Men framförallt hur ska det kännas när man förlorar den man förälskat sig i?

Man frågar sig själv vad man gjorde för fel, vad man kunnat göra annorlunda och varför hon inte vill ha en längre.
Man känner hur bröstet ger vika och hur hjärtat blöder, tittar sig i spegeln och ser hur tårarna kommer, smärtan är oumbärlig och luften tog snabbt slut.

Tom, ensam och trasig sätter man sig i soffan och försöker tackla allt.
Ensamheten svider medans tankarna som ovan spökar hemskt om nätterna.
Viljan att bara släppa allt och ge upp blir starkare och starkare..

Kylan som vintern skulle komma med finns redan runt en, man vet inte vad man ska ta sig till.

Jag minns när jag fick reda på att det fanns en annan, hur jag grät, hur man satt på golvet i köket och knappt orkade andas, hur ont det gjorde av vetskapen att man förlorat.

"och i din port har ingenting
förändrats utom just på din
för bredvid ditt namn står ett namn till..."

Hur ont den där texten gör när man vet att det drabbat en.
Att man inte vill släppa henne och att man önskar att allt va som förr.

Man minns tillbaka till de där vackra dagarna, tiden man spenderat ihop, minnen från en fin tid ihop, att man trodde man kunde sluta leta för alltid. Man va färdig helt enkelt, det fanns inget bättre, inte nånstans...

Att man berört varann på så många plan, att man funnit varann och sen se det gå förlorat, de gör ont, de gör väldigt ont...

Så när hon kramar om en annan, då vill jag inte vara kvar, när hon kramar om en annan, då vill jag släppa allt.

För när hon kramar om en annan så önskar jag att det va ja..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0