Such a shame for us to part
Jag väljer ofta att ha kvar dom som sårat mig i mitt liv, varför vet ja inte, kanske ger dom en andra chans fastän jag vet att dom egentligen inte förtjänar det. Dom förtjänar inte att ta del av mitt liv, att få hänga med på Daniels rollercoaster.
Finns många som jag borde be dra åt helvete, många som dragit ner mig i skiten och krossat mig.
Jag är för snäll brukar min syster säga, så kanske det är,.. Många gånger har jag bara velat skrika på dom och få dom att inse hur ont allt gjort och att jag hade haft det så mycket bättre utan dom men av nån anledning så låter ja dom finnas kvar.
De är ju självklart tjejer jag pratar om, tjejer som sårat mig som jag inte kan släppa taget om, tjejer som betett sig som svin, inte brytt sig eller bara slutat bry sig.
Människor som rent egoistiskt bara kör över mig kanske om och om igen men jag låter det ske.
Istället för att säga; NU RÄCKER DET! Så låter ja det bara glida undan, allt jag känner, kanske just för att jag hoppas att saker och ting ska ändras...
Att saker och ting ska gå åt ett annat håll, att jag ska få en chans att lysa upp igen, kanske är det så att jag bara vill bli saknad nån gång, att personen ska känna "fan han betydde verkligen mycke för mig å nu e han borta", kan det vara så?
Jag vet inte längre,.. Jag går bara runt i mitt liv med folk i min närhet som inte förtjänar mig...
Gråter inuti, flinar utanpå... part 2
Nyklippt, fräsch, rätt snygg oxå...
Han har fått ny energi, en ny chans att gå vidare efter all sorg.
Han sjunger ut i bilen på väg genom solskenet, dagen är vacker och även tankarna om en underbar dag.
Han känner hur de kittlar inom honom, han vet inte riktigt varför men han antar att han är lite nervös, de är han jämt.
Hur ska man bete sig normalt runt henne?
Haha, han fnissar för sig själv, när man vet att man inte har en chans men går in med självsäkerheten och vetandet att man inte har nåt att förlora längre, man är immun mot allt, såren ömmar inte längre, han känner inte av dom...
Esh vem försöker han egentligen lura,..
Han är ömm, som efter ett gympass så har han ont i hela kroppen, den värker.
Hans hjärta slår sakta, nästan så sakta så man tror att de ska ge upp.
Varje steg han tar kan vara det sista, han orkar inte mycket mer.
Bilden av henne i hans huvud är det enda som håller honom vid liv, varenda vindpust skulle kunna få ner honom på knä om de inte vore för henne, hans liv, hans allt.
Men verkligheten är en annan, han kommer aldrig få hålla om henne igen, deras tid är över sen långt tillbaka, han vill bara inte ge upp än...
"Just one look at you and I can tell that we click so perfectly but how can I put into words.
The way you make me feel inside butterflies, goosebumps, euphoria putting my emotions to work"
Gråter inuti, flinar utanpå...
Visa upp ett leende alla ni, visa er inte svaga för nån, fäll aldrig en tår...
Man ska vara stark, stå upp i alla väder, de är en grym värld vi lever i, ingen riktigt bryr sig...
Men vad ska man göra när man inte orkar le nå mer?
När sorgen inombords är så stark så att leendet gör mer ont än gott,
när all den styrka du hade var som bortblåst..
Stå där och känna hur leendet tar död på dig, hur du egentligen vill ställa dig på knä och låta tårarna komma.
Nej.. Vi ler, vi fortsätter le..
När hon tog hans hand, jag kom gåendes och tittade upp, när hon tog hans hand så slog blixten till inom mig.
Jag förstod hur ensam jag var, jag förstod att jag aldrig var mer än en droppe som föll ner i vattnet, i havet, det stora havet.
Allt hon sagt, allt hon delat med sig av, allt var en lögn. Det fanns inget vi, tiden ihop hade aldrig existerat, jag var aldrig en tanke i hennes huvud..
Killar kan vara så elaka sades det ofta, vi behandlar tjejer som skit och tänker bara på oss själva.
Tjejer har aldrig nämts som den stora boven i nåt, nånsin dock vill jag säga att fyyy fan va onda ni kan vara..
Tur att killen ovan inte är jag för jag hade nog aldrig klarat att bli så illa behandlad som han blivit å allt tack vare alla dessa "fina" tjejer i hans liv.. usch..
Time to stop and look, I saw you in the mirror..
Där försvann hon säger jag till mig själv..
Du tittar inte åt mitt håll, inte längre iallafall, din siluett glider förbi mig oberörd..
Förr stötte du till mig, förr såg du mig i ögonen, förr tog du tag i mig, du ler fortfarande..
Frågan är, påverkar jag dig fortfarande, får jag ditt hjärta att slå lite snabbare, gillar du min beröring..
När din sko stötte till min, när din höft snuddade min, när våra läppar möttes, va det skönt?..
När min hand låg på din mage, när jag kommenterade din utstyrsel, när jag tittade på dig, trivdes du?..
När ska jag få viska i ditt öra igen?
När ska jag få hålla om dig igen?
När ska jag få vagga dig till söms igen?
När han alltid tittade åt ditt håll, när han vände om och sprang tillbaka till dig för att ge dig ännu en kyss.
När han valde dig framför allt han kände till, gillade du hans omtanke?..
Jag tror du gillade allt med honom, du gillade varenda sekund men vågade aldrig ta steget ut till en verklighet som du aldrig trodde skulle finnas, du ville aldrig bli sårad eller lämnad, men han gav dig sin själ och den finns fortfarande hos dig...
Solnedgången va aldrig lika fin som du..
Just listen..
But I know I'm on a losing streak
'as I passed down by your street
And if you wanna show, then just let me know
And I'll sing in your ear again
'Cause baby, ooh, if heaven calls, I'm coming, too
Just like you said, you leave my life, I'm better off dead..
