Time to stop and look, I saw you in the mirror..

Varje vardag ett ständigt åkande, varje gång samma tanke, du svischar förbi mig, ja kan se dig i spegeln..
Där försvann hon säger jag till mig själv..

Du tittar inte åt mitt håll, inte längre iallafall, din siluett glider förbi mig oberörd..
Förr stötte du till mig, förr såg du mig i ögonen, förr tog du tag i mig, du ler fortfarande..
Frågan är, påverkar jag dig fortfarande, får jag ditt hjärta att slå lite snabbare, gillar du min beröring..

När din sko stötte till min, när din höft snuddade min, när våra läppar möttes, va det skönt?..
När min hand låg på din mage, när jag kommenterade din utstyrsel, när jag tittade på dig, trivdes du?..

När ska jag få viska i ditt öra igen?
När ska jag få hålla om dig igen?
När ska jag få vagga dig till söms igen?

När han alltid tittade åt ditt håll, när han vände om och sprang tillbaka till dig för att ge dig ännu en kyss.
När han valde dig framför allt han kände till, gillade du hans omtanke?..

Jag tror du gillade allt med honom, du gillade varenda sekund men vågade aldrig ta steget ut till en verklighet som du aldrig trodde skulle finnas, du ville aldrig bli sårad eller lämnad, men han gav dig sin själ och den finns fortfarande hos dig...

Solnedgången va aldrig lika fin som du..

Kommentarer
Postat av: Lm

Som vanligt skriver du väldigt vackert. Men du skriver inte riktigt lika ofta nu! Hoppas allt är bra med dig. Kram Lm

2009-09-12 @ 22:46:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0