Gråter inuti, flinar utanpå...

Så lätt att le..
Visa upp ett leende alla ni, visa er inte svaga för nån, fäll aldrig en tår...
Man ska vara stark, stå upp i alla väder, de är en grym värld vi lever i, ingen riktigt bryr sig...

Men vad ska man göra när man inte orkar le nå mer?
När sorgen inombords är så stark så att leendet gör mer ont än gott,
när all den styrka du hade var som bortblåst..

Stå där och känna hur leendet tar död på dig, hur du egentligen vill ställa dig på knä och låta tårarna komma.
Nej.. Vi ler, vi fortsätter le..

När hon tog hans hand, jag kom gåendes och tittade upp, när hon tog hans hand så slog blixten till inom mig.
Jag förstod hur ensam jag var, jag förstod att jag aldrig var mer än en droppe som föll ner i vattnet, i havet, det stora havet.

Allt hon sagt, allt hon delat med sig av, allt var en lögn. Det fanns inget vi, tiden ihop hade aldrig existerat, jag var aldrig en tanke i hennes huvud..



Killar kan vara så elaka sades det ofta, vi behandlar tjejer som skit och tänker bara på oss själva.
Tjejer har aldrig nämts som den stora boven i nåt, nånsin dock vill jag säga att fyyy fan va onda ni kan vara..
Tur att killen ovan inte är jag för jag hade nog aldrig klarat att bli så illa behandlad som han blivit å allt tack vare alla dessa "fina" tjejer i hans liv.. usch..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0