Som spöket i verkligheten.

Hon kunde säga nästan allt till mig..
Hon kunde titta på mig som ingen annan..
Hon kunde säga de vackraste orden när ingen lyssnade..

Hon kunde röra vid mig så ömt när ingen såg..
Hon kunde hålla om mig när ingen tittade..

Hon kunde till och med kyssa mig..

Men

Hon kunde även när alla va där..
 
Låtsas som jag va ingen alls..
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0