.

Jag visste aldrig hur man bar sig åt, jag var en tänkare, lite rund och förde aldrig mycket liv. Jag letade mig bort trots alla dessa vänner runtom, jag lyckades vara en del av allt trots att jag inte fyllde någon funktion från början. Dagarna gick och jag lärde mig mer, jag blev längre, smalare kanske mer attraktiv.

Jag mötte dig och dig och dig, du där och hon där, men nästan alltid samma visa, inte i början nej nej för då var det bra, jag var en annan kille då...

På senare tid så såg jag på dig på ett annat sätt, jag letade mig förbi ditt yttre, jag försökte komma dig nära mer än en kyss, jag ville veta vad du viskade. När jag drog mina fingrar genom ditt hår samtidigt som jag såg dig i ögonen var det inte för att göra något romantiskt, jag försökte bara förstå hur du kunde existera, hur något så vackert kunde vara, hur något så otroligt kunde finnas.

Kanske var det bara en illusion eftersom du alltid lyckades försvinna efter ett andetag, ett ögonblick, en sekund. Jag lyckades ge dig ett namn, jag lyckades stå intill och jag lyckades alltid minnas. Det blev aldrig lättare med tiden då hon sällan stod kvar, jag fick leta, jag fick vandra, jag fick försöka förstå, vad jag gjorde fel, vad jag inte sa, vad jag aldrig lyckades med.

Nu så här på slutet så tittar jag tillbaka, alla lyckliga, alla tillsammans, alla med men utan mig. Röda varma hjärtan överallt men ett tomt och kallt inom mig, vart tog glädjen vägen när du försvann, vart tog livet vägen när du gick, vart tog du vägen.

Jag har aldrig slutat titta bakåt efter dig, vid varje dörr håller jag upp den, vid varje siluett, vid varje signal hoppas jag att det är du. Jag kan aldrig sluta minnas, jag kan aldrig sluta vänta, jag kan aldrig sluta hoppas, hoppas på att du en dag vet vem jag är, vet vem jag var och även vet vilka vi var.

Varför är varje historia inom mig du, varför är varje fint minne jag har i mitt liv av dig, varför viskar jag ditt namn i sömnen. Varför känner jag hjärtat slå än hårdare när jag hör ditt namn, varför smakar tårarna sött när de rinner för dig, varför väntar jag alltid på någon som aldrig funnits.

Du var alltid den vackra, den förstående, den smarte, hon som lyssnade, hon som höll om, hon som älskade. Hon som alltid var där, hon som alltid tittade upp, hon som alltid tog min hand. Hon som tänkte, hon som var, hon som fanns, hon som alltid är.... Mitt hjärta.


Jag hoppas verkligen jag finner dig igen.