.

Ännu en natt där jag funderar, ännu en kväll där jag tvivlade och visst hade ja rätt i att det aldrig skulle gå min väg.

Ännu en natt hoppades jag att det skulle sluta gott, ännu en natt ville jag att det äntligen skulle vara min tur. Jag är så trött på detta nu, jag är så trött på att stå här ensam och alltid se de som inte förtjänat en sekund få hela timmen, hela dagen, hela året och hela jävla livet.

Jag är så trött på att ännu en gång få vänta för att jag antingen va för öppen, för att jag va för bra eller att jag va jag.

Veckorna gick och jag rörde ingen, veckorna gick och jag såg bara henne, veckorna gick och jag till och med nekade. Gjorde jag rätt i att försöka, gjorde jag rätt i att vilja, gjorde jag rätt i att vara den jag alltid är?

Varenda en försvann, varenda en ville nåt annat och varenda en är numera lycklig fastän dom sårat mig som fan, fastän dom betett sig som skit, fastän jag är den som blev lämnad kvar. Vad är rättvisan i att det ska vara så här?

Sårar du så får du lycka och kärlek, blir du sårad så återupprepas historian, du måste vara ett svin i livet för att lyckas med något, är det så? Om det är fallet så vill jag inte leka den här leken kallat livet mer, fuck it!

Jag skulle kunna vara ett svin och skriva ut alla dessa namn som bettet sig som svin, bettet sig som egon och idioter för att få deras vilja fram, jag skulle kunna skriva ut denna lista med namn för att ni ska få veta hur illa ni sårat en bra person.

Jag sitter här ännu en natt, frustrerad för att jag tyckte om henne, för att jag ville bry mig, jag ville inte vara ett svin men tydligen så är det de enda i livet som funkar, vilket betyder.



Det funkar inte för mig....