.

Tillbaka i denna dröm, tillbaka i denna fristad som jag kallade det. En gång i tiden tittade jag ut över staden och älskade allt, en gång vart jag så kär.

Numera vet jag inte vad jag känner förutom sorgen som speglar sig i torgets fontän, du lurade mig att tro att detta va äkta, du lurade mig att lita på det du gav mig.

Nu ligger jag här i ingenmansland, tårar, sorg och oförståelse. Att tillit va så billigt, att förtroende va så enkelt. Jag står här och ser staden i ögat, jag ser pinsamheten i ögat men kan inte sluta vara naiv.

Jag kommer för evigt att vara naiv....