.

Han minns inte vad som hände, han vaknade upp med ett stort sår i pannan, bilen som aldrig stannat var långt borta. Han satte sig upp och kände sig groggy, det kom folk från olika håll för att se så att han var okej.

Dom frågade vem han var utan något vettigt svar, han tittade på dom som att han inte längre visste, tomheten infann sig hos honom, han visste inte vad han gjorde där, vart han skulle eller vem han var, allt var tomt.

Efter ett par dagar på sjukhuset fick han åka hem, en främmande förälder tog hans hand och ledde honom från bilen hem, dom gick mot området, hans barndomshem, helt främmande för honom själv i denna stund. Småsyskonen stod vid dörren för att hälsa på honom, han tog emot deras kramar utan att känna något för dom, en mormor stod med tårarna i blicken då hon förstod att han inte visste vilka de var.

Dom hjälpte honom ner till sitt rum och han tittade in, han kände inte igen sig, dom var rädda att fråga för mycket, dom ville inte pressa honom, låt det ta sin tid tänkte dom.

Han satte sig på sängen och tittade upp mot sin mamma, han frågade "vem var jag?" Tystnaden la sig i rummet, hon satte sig bredvid honom och berättade små historier om hans liv, vem han var, vad han gjort och vilka som traskat genom hans liv, hon valde bort delarna där hans hjärta blivit sårat, gångerna han fallit ihop i gråt strax innanför dörren, alldeles blöt från det regn som blött ner honom ute i kylan som vi kallar livet.

Hon valde bort alla elaka ord han fått höra, alla hårda år, all sorg. Hon berättade om vilket hjärta av guld han besatt, om hur han aldrig gjort en fluga förnär, att han ibland kunde vara för snäll och se andras välbefinnande före hans egna. Hon berättade om hur stolt alla runt omkring var över honom, att han blev den han blev trots allt, att han klarade av bördan.

Han frågade om det fanns någon speciell i hans liv och hon tystnade, hon visste om vilka han skrivit om, hon visste om vilka han suttit och gråtit över, hon visste vilka som fanns kvar, så hon valde att säga ingen speciell...


Hade det varit lättare om jag blivit träffad av den där bilen den kvällen?
Hade jag sluppit sorgen över dig?

Hade jag kanske blivit en bättre person....