.

Varför upprepade sig året, just det där minnet som jag aldrig trodde skulle uppenbara sig igen, hennes blick igen. Varför låg jag där i vattnet igen, alldeles dyngsur, hyffsat varm denna gång tack vare min våtdräkt men ändå så var det något annat som värmde mig återigen denna gång.

Hur kunde det ske igen?

Jag tittade upp bakom relingen på båten, samma blick men med lite mer erfarenhet, samma blick igen och jag hade nästan glömt bort den. Efter ett tag, efter flera fall i vattnet så undrade jag, ramlar jag hela tiden för att alltid mötas av det där leendet?

Jag stod upp hela vägen, jag stod upp när jag gick ur bilen den där första dagen, det var ett år sen sist brukade du alltid säga, eller rättare sagt du sa alltid att vi syns om ett år.

Det blev inga kort denna gång, lika bra ändå, jag hade ändå vunnit.

Det blev en tur vid bryggan men jag höll aldrig om dig, minns du hur blöt jag var den gången, hur det droppade från håret ner längst din varma rygg, härligt sa du utan att mena det haha.

Tiden va aldrig mogen det året, tiden är fortfarande inte mogen, inte än på ett tag men jag hoppas att du en dag kan stå där i gräset med bollen och faktiskt visa mig finten jag visade dig den dagen...