Times where tough....

Påminn mig inte om ditt leende, påminn mig inte om hur lycklig jag var, påminn mig inte om hur jag öppnade boken som var vårt liv, sagan om skönheten och odjuret.

Det är något med dig som får mig att leva, varför minns jag inte vad det var.

Påminn mig inte hur du log, påminn mig inte hur du tog tag i min hand, påminn mig inte hur du sakta knäppte upp knapparna på  min sommarskjorta.

Om jag slängde en blick mot dig tittade du extra mycket då?
Om jag log en stund till ville du gå med mig en stund till?
Om jag sa hur mycket du betydde, hade du delat en stor mjukglass med mig då?

Påminn mig om hur jag såg dig första gången.
Påminn mig om hur du log mot mig.
Påminn mig om hur du höll om min hand.

I wished that we could work it out, was the line you gave me.

Jag önskar jag kunde följa med via mina vingar till L-town, guess i'l have to wait.

När du sveper håret över axeln så känner jag hur kinderna sträcker sig, jag har knappt sett skymten av dig men jag vet hur det kändes, jag minns hur du fick mig att må, i remember how you smiled.

Varför va du mitt Coldplayfan, varför va du min närmaste främling, varför va det din blick som jag aldrig kunde glömma. Ditt leende ligger hos mig, jag håller tag i det tills du kommer igen....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0