.

Sittandes på Bromma flygplats, mitt flyg går snart men inte än.
Sneglar på klockan ibland samtidigt som jag bläddrar i någon tidning jag köpt på Pressbyrån i förbifarten.

Tiden går så otroligt sakta idag, kanske för att jag vet vad som väntar?
Jag känner nervositeten lite grann men inte så att det är jobbigt, den bara ligger där och rör på sig ibland. Det känns bra ändå, jag minns mycket från sista gången jag såg henne i ögonen, kyssen jag fick på perrongen i ett kallt Eskilstuna, hur det kändes att se henne försvinna när mitt tåg försvann i fjärran.

Det var så länge sen jag såg det där leendet, jag minns hur hon kunde få mig att le, kan aldrig kopiera det leendet hon lyckas med, jag kan inte ens återberätta känslan det ger mig, det för det måste upplevas.

Jag hoppas jag inte glömde något hemma, framförallt det där speciella jag har med mig, bara för det måste jag kika i väskan, minns att jag nog la den där för jag va rädd att tappa den ifall den låg i jackan, yes bra där är den.

Nu dök mitt plan upp på skärmen, dags att röra på sig, fan vad jag längtar, hur underbart det kommer vara att få hålla om henne igen, få höra den där underbara rösten, fantastiskt, jag längtar!

Måste bara komma ihåg vad jag ska säga, när jag ska säga det, och se till att ställa frågan till hennes föräldrar först, rätt ska vara rätt ju.

Nu ska jag ombord på planet men kan ju säga det innan jag åker eftersom jag måste lämna er nu, ni kanske undrade vad jag pratade om?






Tänkte fråga om hon ville gifta sig med mig....