Din man...

Han går upp, går förbi spegeln som står lutad mot väggen, hans siluett smiter förbi.

Han går fram mot fönstret som kikar ut mot den tomma stadsdelen, våren lurar bortom månader, snön ligger än kvar på marken.

Han drar igenom persiennerna, går mot den tomma bäddade sängen, tysta kliv.

Nu går din man och lägger sig, han håller ditt hjärta intill sig där han ligger, det värmer honom och ger honom allt han behöver för han älskar dig.

Du är hans styrka, du är hans livs mål, du är hans allt....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0