.

Det är så mycket på en gång, snart rinner det över alltihop!

Ey what the hell, im tryin to be happy so who cares right?

Jobbet stjäl tid, musiken tar nästan all tid haha, spelningarna börjar nästan välla in och snart är jag 25 år. Fan va tiden gick fort, vart tog den vägen? Fest blir det i stan, hyrt nattklubb på nattliga stureplan, hyrt in en känd dj och sett till så att allt kan bli så jäääävla bra.

15 maj åker jag till Chile med pappa, så skönt å få komma bort ett tag, får se hur länge jag håller mig borta. Funderar även på om jag ska tatuera mig när jag är där, gjorde det ju sist man va där så nu kanske man ska göra det igen, något riktigt seriöst. Jag ska iallafall fundera och tänka ut hur det blir.

---

Fortfarande kvar i den här källaren, kommer inte ifrån något när jag sitter här, varenda pryl påminner om något, jag ler för ledsen är jag inte direkt längre. Synd är det trots allt men vad ska man göra, jag slår upp händerna mot skyn och frågar vad som hände, aldrig något svar och jag har nog inte förväntat mig att något svar skall ges heller.

Han stärker oss aldrig, ger oss aldrig mod eller gör oss lyckliga. Däremot ger han oss kanske en chans att visa styrka, ett tillfälle att visa och ingjuta mod i oss och andra. Han ger oss ett ögonblick där vi har chansen att känna lycka, precis som han ger oss en sekund att visa kärlek.

Det är du som skapar ditt öde, du ger dig själv en chans, du ber inte honom om något. Gör saker för din egen skull eller blanda in andra för att stärka dig själv och människorna runt dig.

Våga älska, våga släppa in folk, våga släppa in oss, våga släppa in mig. Ta emot min hand när jag sträcker ut den, likaså andras när du vet att dom ställer upp.

Vi växer upp till att bli något eller någon men vi är den vi var från början, vi bara lär oss att hantera det vi redan hade. Vi utvecklar känslor, kunskaper och skickligheter, vi lär oss av lyckan likaså vi lär oss av sorgen.

Du vet inte vad du förlorat förrän du förlorat någon kär, samtidigt som du inte älskat någon förrän du blivit riktigt kär.

Jag förlorade någon jag höll kär, jag älskade någon för jag hade blivit riktigt kär. Livets orättvisor eller livets rättvisor, det har aldrig varit enkelt eller har det varit väldigt enkelt?

Sprudlande kärlek visst är det härligt, att du känner vartenda hårstrå på kroppen resa sig när hon tar i dig, du känner hur du ryser som att vinden glider längst din skuldra. Du känner hur hon ser rakt in i dig, knäsvag som du är så står du kvar, andas knappt, vet inte vad du ska ta dig till då känslan överväldigar dig.

Du tänker på henne jämt, varenda vaken sekund spelar hjärnan upp ett minne som ni delat, varenda önskan, varenda ögonblick vill du dela, aldrig utan, alltid med.

Du kan ligga intill och vilja andas in hennes doft då det är det enda du vill känna, du kan ligga vaken och titta på henne för att inte förlora en massa dyrbar tid med henne, du vill vara medveten, du vill vara med, du vill aldrig vara utan.

Din blick på morgonen innan hon vaknat vakar över henne, du studerar hennes läppar och dina egna blir fuktiga, nästan som ditt begär efter sötsaker känner du att du vill kyssa henne. känslan inom dig viskar om att du älskar henne och du vet det, du känner dig nöjd för du har precis allt du kan önska.

Du vet exakt vad du kommer hem till, på jobbet sitter du med pennan i handen och ritar fåniga hjärtan på pappret, du drömmer dig bort till henne samtidigt som du fnissar för dig själv. Du längtar hem och sneglar så ofta du kan mot klockan, visaren rör sig knappt och du suckar. Du undrar vad hon har för sig, du önskar hon var där, sittandes mitt emot, hennes fantastiska blick, hennes ögon så kristallklara så att du nästan kan spegla dig i dom, nästan så blanka att man tror att hon ska börja gråta.

Hon är bara vacker, hon är bara fantastisk, magisk, underbar, suverän. Du skannar wikipedia efter ord som förklarar henne, som förklarar hur du känner för henne men du hittar inget för ingenting är så vackert, ingenting är så, så, så som hon..

Ingenting är som hon...