.

Tanken slog mig när du stod där, inte tanken i sig utan just det att du va där så passande, du stod så perfekt, ståendes på ditt sätt, ditt sätt som ingen annan kan kopiera.

Tanken av dig hade alltid gjort mig glad, när jag va glad så tänkte jag väldigt ofta på dig, tankarna som fanns inom mig var drömmar av en inte allt för avlägsen sanning, en tid då sommarn precis lämnat oss.
En tid då man sällan ville vara uta för kylan var duktig på att hitta in innanför jackan, då mörka moln sällan lämnade himlen och solen aldrig riktigt log som på sommaren.

Samtidigt så spelade vädret mindre roll när du stod där, så passande, så perfekt, ståendes på ditt sätt, ditt sätt som ingen kan kopiera...