.

Undrar dag in och dag ut vad som händer härnäst..

Om jag slutar skriva, försvinner du då?
Om jag slutar anstränga mig går du din väg?

Det känns som att de rinner ut i sanden, allt du sagt om mig, vad vi sagt om varann, vad vi trott, vad vi sett.
Vi såg hur fint de va, vi såg hur bra det va, varför känns det som du gav upp?

Jag vet inte men jag hoppas fortfarande, jag kommer fortfarande anstränga mig, jag är samma person som mötte din blick förut, jag är samma person som höll din hand, jag är samma person som höll om dig om natten...

Vad har förändrats?..

Du sa att allt skulle bli bra med tiden, du sa att det skulle ordna sig..
Du förstod inte varför jag väntade, du sa att jag kunde få nån bättre, nån som gav mig tid.

Jag ville inte ha nån "bättre", jag ville inte ha nån annans tid, jag ville bara träffa dig, lära känna dig och umgås med dig, kunde det vara så svårt att förstå?...