.

Jag har befunnit mig i en bubbla, inte insett det självklara när jag borde gjort det från första dagen...
Levt lyckligt och hoppats, kanske ljugit för mig själv, inte velat inse att det aldrig händer.

Varför ska du gå när livet flyter på?
Varför ska du lämna nåt som funkar, oftast..
Varför ska du offra det du har för nåt som är osäkert?
Vad kan hända?

Kan det bli så att jag förgyller din dag?
Kan det bli så att jag blir mer för dig än nån annan?
Kan det bli så att vi finner varann?
Men framförallt, kan det bli så att vi blir lyckliga?

Jag kan och vill svara ja på allt, jag svarar ja på varenda fråga och jag svarar ja till ett liv med dig.

Du åker nu och jag blir lämnad kvar.
Samtidigt så vet jag tiden går och vi rinner ut i sanden, ja känner hur du försvinner..
Du kanske ångrar allt, du är rädd för att din värld ska bli mer komplicerad än vad den redan va.

Jag börjar bli lugn nu, känner att jag inte kan göra mer nu, jag har visat allt och mer därtill, nu finns inget mer, jag gav dig min själ, du väljer vad du gör med den...


Sen vill ja säga tack Mikaela för att du lyssnade, en god vän är du!