Second wind, a lullaby..

Ingen hade stått där förr, han gick bland snödyningar, tomma gator, ljuset fanns till tack vare snön.
Gatulyktan gav gatans korridor lite värme i denna minus 5 kyla, han stod och tittade ner längst St:Eriksplan.

Inte en bil, alla hade kört nån annanstans, dom lät det vara tyst. Han kunde se gröna ljus, röda ljus, dom blinkade mellan varann, ibland även ett gult.

Snön stod honom till knäna, tyst vart de helt plötsligt och vinden avtog, han såg nån komma gåendes en bit ifrån honom, han kände igen henne, hon pekade mot 7eleven och han visste redan vad han skulle göra...
Snabbt va han ute igen, två koppar i sina händer, varm choklad va de som kallade.

Han minns en tid för länge sen, när han satt inte långt därifrån, på en parkbänk i nästan samma kyla, i nästan samma tid, nästan samma lugn. Han minns hur hon va på den tiden, vad han gick igenom, hur han kände, han minns hur han kunde le i timmar, hur hon pratade med honom och hur hon smekte hans hand när hon frös om sin.

Han tittade upp mot gatan, dit därborta, där dom brukade sitta, de va inte så långt bort, ståendes å funderade..

Han vände blicken ner mot henne igen, bara hennes fotspår återstod, ingen kvar..
Han satte sig på bänken och tittade ut över den tomma stadsdelen, inget där, inget kvar, koppen stod kvar när han gick, hon kanske kom tillbaka...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0