.

Ligga ensam om natten och stirra upp i taket, som att jag ser en stjärnhimmel och det får mig att fundera...

De va dock för nån kväll sen, idag låg jag i min kära mors soffa och tittade på One tree hill, sorgsna lilla serie.
En viss person hade sagt att hon blivit illamående av allt mjäk å mys och jag hade skrattat åt henne..

Suck,.. Jag saknar hennes ögon, hennes uppsatta hår och hennes "sooooooorry".
Alla kvällar jag legat och tittat på dig, när jag mimade för dig och när jag berättade allt på våran parkbänk.
Varm choklad och läppar gjorda av siden, ögon glansigare än kristaller och en personlighet värd de bästa.

När allt kommer omkring sig så blev jag nog lite småkär i henne, trodde aldrig att nån skulle komma så nära som "L.A" men det gjorde hon nästan, kanske berodde på hur jag mådde just då eller faktumet att vi hade en historia..

För 10 år sen var hon den jag sneglade på i skolan, en årskurs va hon det enda jag såg i skolan, hennes ögon va lika fantastiska då som nu och hennes leende slående, jag visste redan vid första glimten av henne att hon skulle betyda problem för mig, en tjej så fantastisk kan inte göra annat än älska och sen krossa, vem hon än stöter på, alla bugar för hennes storhet.

18 augusti kysste jag henne på en trappa omringade av folk, F12 var fullpackat och ljud och ljus svämmade över oss när vi stod där ihop. Drömmen fortsatte när jag kysste henne ute i regnet precis som i vilken kärleksfilm som helst, redan då visste vi att det va kört. Jag va inge bra för henne påstod hon, i efterhand förstår jag varför, hon va inge bra för mig heller för nu står jag här utan henne och det gör ont, väldigt ont.

Vi har gått hand i hand sen dess, ja har träffat hennes underbart sköna systrar och haft väldigt kul ihop med alla.
Ett förhållande som inte fick existera, ett förhållande som inte ens gjorde de men som fanns där ändå även fast ingen sa orden.

Man kan väl fråga sig hur jag kunde få såna känslor så fort, jag kan inte förstå det själv, det enda jag kan förstå är att dom fanns där, hon fanns där och vi fanns där, tillsammans blev vi ett och för just en sekund så fanns inget annat.

Jag vill inte ge upp dig, jag vet att vi va magnifika, du trivdes med mig och du gillade mig otroligt mycket, tårarna rann längst din kind miss P och jag torkade bort dom, fick dig att le för en stund men du är trasig, även jag är trasig så varför kan vi inte laga varann?

Även om det tar en evighet så har jag tålamodet att bygga upp dig bit för bit så resten av världen får se vilken vacker person du verkligen är, att få va stolt över personen som står vid min sida.. Det förstås, de är ja oavsett om du är trasig eller ej för du är banne mig oerhört fantastisk.