.

Jag vet inte varför jag skriver det här faktiskt, jag vet inte heller varför jag känner så här....
Precis tagit kontakt med Louise igen efter att vi blev osams för cirka en månad sen, vi slutade prata, vi tog bort varann ur våra liv i princip.

Anledningen till det va väl att vi hade olika känslor för varann, eller kanske nån av oss hade mer för den andra osv, men strunt samma för tillfället. Nu har det gått en tid och vi har börjat prata igen för jag har då saknat henne, sättet hon lyssnar på mig å mina problem (inte alltid problem haha). Förhoppningsvis har hon saknat mig me men men hehe.

Som sagt dagarna har gått sen vi pratade sist och jag träffade nån... Hon träffade nån... Vi har det väl ganska bra nu bägge två dock så är det nåt som stör mig, jag vet inte vad det är, jag försöker komma ikapp hennes liv genom att läsa igenom hennes blogg. Få reda på vad man har missat osv, jag får höra om hennes resa till turkiet, hennes tidigare kanske dystra längtan efter den gamla kärleken.

Även om den här nya kisen från en stad långt långt borta, jag vet inte varför jag blir dyster när jag läser hennes texter, jag vill ju inte det, jag vill inte känna så, jag vill ju vara glad för hennes skull, finnas där som en vän ska, ändå så känner jag mig deppig när jag läser allt, som att jag ställer mig frågan "Var tog jag vägen? Varför finns jag inte bland allt?"

Ibland känns det GRYMT egoistiskt att säga så, speciellt när det gäller henne, jag har ju tagit ganska stort utrymme i hennes liv men det kan ibland kännas som att jag vill se henne skriva nåt om det, om mig, jag vet inte riktigt varför hmm..
Tänka tänka och återigen tänka, skit trist detta egentligen för jag vill bara vara en bra vän men det är svårt...

Om nån skulle fråga om jag tyckte om henne mer än som vän så skulle jag nog säga nej, för det gör jag inte heller, inte längre iallafall, dock så finns ju alltid sånt där kvar, gäller bara att väcka det till liv... Men det vill jag inte, jag vill vara en vän, iallafall ett tag till.

Jag vill helst radera allt det jag skrivit nu för det är bara tankar som jag kanske borde hålla för mig själv dock så brukar jag ju skriva ut mina tankar här... Det är svårt med sånt här, man vet inte riktigt vad man ska göra åt saken, Hon måste iallafall ta sig tiden att komma hit och umgås med mig, gå ut och ha kul, även prata lite om allt som hänt kanske, nån gång..

Texten i låten förknippar jag med henne, dock vet jag inte varför jag gör det, ett rent mysterium för mig.