.

Börjar det gå min väg nu?
Kan jag luta mig tillbaka och njuta av det jag har eller borde jag vara på min vakt?
Kommer jag stå där ensam igen?

Vissa kan jag inte förstå riktigt, varför ska de va så knepigt, kan man inte bara säga hur det står till?
Du menade inte mig när du skrev det där, knappast, jag är inte den personen, tyvärr.

Solen skinandes i mitt ansikte, värmen som ligger tätt inpå min kropp.
Du är nog varmare, du är vackrare än en sommardag, du står där bara och är nåt som jag inte kan förklara, en person som får mig att nästan sväva, så vacker på fler än ett sätt.

Du var tanken bakom Cloverfield, du var det jag letat efter, kanske eller?
Du var återigen tanken bakom Cloverfield, du var personen som jag kunde känna igen i hans älskade.
Du var verkligen tanken bakom Cloverfield då du fick mig att skriva öppet, skriva vackert kanske men skriva ärligt.
Rena känslor och ett tangentbord som flöt på, allt tack vare dig.

Vad ska man säga när vackerheten står utanför dörrn?
Vad ska man göra när vackerheten står utanför dörrn?
Jag står bara och ler.
Jag står bara och värms av solen men framförallt av dig...