Beundran

Jag ser på dig, du står där, klädd som en prinsessa.
Du ser på mig och jag bara känner hur din blick går igenom mig, du läser av mig och hela min kropp reagerar.
Håret på kroppen ställer sig upp som att en kall vind smekte mig, men det är bara du, med dina ögon gör du mig kall men samtidigt så oerhört varm.

Jag kan sitta och titta på dig i evigheter, vad du än gör är intressant, din minsta rörelse ser jag på med stor beundran.
När du tar tag i min hand så domnar hela armen bort, när du smeker min kind så tappar jag känseln i hela ansiktet, du bedövar mig med din otroliga vackerhet.

Att inte kunna förklara hur fin du är tycker jag är irriterande, att det inte finns ord till för hur fantastisk du är, hur magisk du verkar vara, hur du får mig att stå på gränsen till himmelriket men ändå stå kvar här på jorden. Att man kan sväva av att bara se åt ditt håll, det är fantastiskt.

Att säga att du är vacker de vore oförskämt, att säga att du är underbar räcker inte till, men att bara se på dig och säga att det finns verkligen inte nån på den här jorden som kan få mig att känna sån beundran som jag gör för dig.

Det, de är att vara på god väg att förklara hur fantastisk du är.

Från att du vaknar till att du går och lägger dig, under natten och under dagen, då är du det mest fantastiska som finns i min värld och det kan ingen ta ifrån dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0