.

Förr såg dom inte åt hans håll, han stod ensam på skolgården, vänner hejade men gick vidare.
Ruffsig i håret, av ett annorlunda ursprung, lite av båda.

En svensk mamma hälsade honom när han öppnade dörren hemma, varannan helg satt han vid frukosten och åt med sin chilenska pappa.

En uppväxt kantad av allt från himmelrike till helvete, en värld där han ofta stod mellan gott och ont, en tid då han försökte förstå varför folk såg annorlunda på honom, han fick stå för nåt som nån annan gjort i ett tidigare liv.

Han speglade sig i glaset, såg bredden försvinna och längden kom, fotbollen va hans sätt att komma ifrån, hans småstökiga liv försvann mer och mer då han valde en annan väg, trött på arga blickar, rädsla och sorg.

Det ruffsiga håret blev kort, han började använda det där leendet, blev hyffsat smart och gillade numera allt mellan himmel och jord.

Han hade plötsligt många runt sig, han var omtyckt, en vänlig själ som brydde sig om andra, kanske för mycket ibland, hon kom och hon gick, hon kom och hon gick..

Musiken lugnade honom om kvällarna, den förstod honom och han förstod den.
Han drog på sig hörlurarna och skärmade av sig från världen en stund, bort från alla problem, all ilska, hat och sorg.

Han såg vissa saker upprepa sig igen, han såg andra ta nya steg, han såg vissa komma och gå. Han tittar hela tiden tillbaka och frågar sig själv om han gjort rätt, om besluten han tog va de rätta.

Han saknar henne, från en tid då allt kändes väldigt bra, han saknar henne från en tid då det bara va hon, han saknar henne då det endast va vi.

Han har ett vackert leende men han är ändå ensam...

Jag går och grubblar, jag har alltid grubblat, jag är en grubblare!

Jag vill än ha dig i mitt liv.
Sneglar på min telefon, ditt namn står där så klart och tydligt.
Viljan är stor att använda ett ord, säga hej.

Vill jag se det som försigår runt hörnet?
Vill jag veta hur det jag blundar för ser ut?
Vill jag ramla omkull och slå upp ett gammalt sår igen?

Jag saknar....



....dig.

Varje dag ser jag mig om, varje dag vänder jag mig, tittar runtomkring, söker efter nåt som inte finns där.
Varje dag tittar jag, letar jag efter dig, min blick söker efter det där leendet, efter de där ögonen.

Varje dag lyssnar jag efter din röst, bland allt skrik och tjoande lyssnar jag efter hur du sa mitt namn,
hur du fnittrade och dina speciella ljud.

Varje dag i min ensamhet ropar jag ditt namn, tyst för mig själv.
Varje natt viskar jag ditt namn i mina drömmar och varje morgon vaknar jag upp och inser att du inte finns här
längre.

Jag har ingen längre, hon gick sin väg, hon försvann.
Jag bestämde mig för att sätta mig ner och vänta.

Varje dag väntar jag på henne.
Varje dag hoppas jag att hon dyker upp.
Varje dag letar min blick efter det där underbara håret, siluetten av den perfekta.
Varje dag sitter jag kvar ensam när solen går ner och varje dag får jag gå hem ensam, i kylan.

Försökte vända på allt, man försökte glömma, man försökte radera allt, precis allt.
Dagen går och bilderna i huvudet vägrar försvinna, hjärtat spelar upp toner som bara hon förstod, som bara vi förstod.

Varje dag försökte jag glömma.
Varje dag försökte jag blunda.
Varje dag försökte jag hålla tårarna borta,
och varje dag försökte jag hålla hjärtat slående.

13e december blir en ensam dag, en fruktansvärt ensam dag..

Tiden går sakta, alldeles för sakta.

Känns som det va igår som jag sa ett ord till dig för sista gången, som att gårdagen va då du försvann.
Sömnlös ligger jag om nätterna, tittar ut i mörkret och ser minnen speglas i skuggorna på väggen, alla dessa minnen, alla ögonblick, kanske inte jätte många men flera som är väldigt betydande för mig.

Höra din röst inom mig, höra små fnitter..

Runt om mig sker förändring, runt om mig skapas saker och ting, nya vägar, nya möjligheter.
En önskan om att du kunde vara med och dela allt med mig, en önskan om att du kunde följa med.

Känt mig väldigt tom senaste tiden, den sanna glädjen har försvunnit för en stund, jag vet inte alls när den dyker upp igen, fick känslan av att jag tappade den när du försvann, när jag sa farväl.

Häromdagen stod man på platsen jag såg dig, häromdagen åkte jag förbi skylten som visade var du en gång fanns, häromdagen kände jag hur saknaden var stor då hjärtat ville berätta så mycket.

En vinter närmar sig, en tid av kyla, jag saknar redan din värme.

13'e är dagen jag minns, röda och vita för det var du värd..