.

 

Sommarn är här, solen lyser starkt och allt värmer mig, jag kan inte sluta le egentligen.
Allt är grönt och himlen är klarblå, vattnet är varmt och fåglarna kvittrar, detta är sommar, en vacker sommar.

Iallafall i mitt hjärta, inom mig regerar sommarn, den tog över för lite mindre än en vecka sen.
Regnet och snön faller från himlen utanför, kylan blåser med starka vindar men inget når mig, ingen kyla, ingen snö, inget regn kommer nära mig.

Styrkan har återvänt och jag har inga svagheter, jag står upp och andas in hela härligheten och allt tack vare en person som ler så fruktansvärt vackert.

Du där som stod vid disken när jag kom fram, du där som hälsade och fick mig att smälta när du tog orden ifrån mig.
Du där som puttade till mig när vi gick ihop och hela tiden påstod att jag gillade det, du hade rätt, jag gillade det och jag gillar nog dig med.

Den stora gröna ängen, den vilda älven som forsar på sommarn, allt finns inom mig när hon är nära.
Hon står där och tittar på mig när jag jobbar och jag kan inte koncentrera mig, hon får mig att fnittra och hon gör mig varm, otroligt varm.

Du ska va så perfekt, du ska va så fin, du ska va så... Du, och jag gillar allting, hela dig, allt av dig, du är fantastisk.

Att tiden går så fort när han står med dig, att han aldrig vill lämna dig, att han hela tiden vill stå nära dig, helst hålla om dig.

Att han tittar dig djupt i ögonen, att han gillar när du tar i honom, varenda liten vidrörelse är underbart skön.
När du tittar honom djupt i ögonen så vill han kyssa dig, han vill kyssa dig djupt å hålla om dig för alltid.

När du kommer gåendes så lyser han upp, folk runt ser hur glad han blir, dom ser hur gnistorna slår, hur hon tittar på honom, en förtrollning av det goda, en upplevelse utöver det vanliga och en fantastisk tjej som ingen rår på.

Vad ska man säga när man redan sagt allt?
Vad ska man göra när man står en bit ifrån men vill helst av allt vara tätt intill?

Man visar bara att man bryr sig helt enkelt, att man finns där och att man hyser goa känslor...

=)

Daniel står trött i en bländande rad av lampor, slitna kvällar av att få bära lådor, slava för en rätt dålig lön där övertidsersättning är något man drömmer om men aldrig vaknar upp till.

Daniel har en massa möten idag, inget av dom vill han vara med på egentligen, han suckar varje gång han tänker på det, stå och behöva prata engelska hela dagarna funkar men de är väl inge kul?

Dock så vet Daniel att det sista möten på dagordningen är väldigt speciellt, då står hon där, den där lilla damen som lätt får honom att le, miss speciell som gör så att hålla masken blir det svåraste Daniel nånsin gjort.

Hela dagen går Daniel runt och tänker på de där sista mötet, spännande till tusen kan det tänkas bli, bra för jobbet absolut men först och främst så är det bra för honom själv, han börjar bli väldigt intresserad av de där mötet faktiskt.

Folkmassan börjar bli rätt stor nu och det är mycke att göra, Daniel går runt och hjälper alla, får frågor från alla håll och hinner nästan inte andas ordentligt. Mellan hjälmarna kan han se en skymt av något, han hör ett par klackar som han känner igen, han ser en siluett av en person som han tycker om, hon glider sakta fram mellan springorna i hjälmställningen, han söker efter henne.

Han kommer runt ställningen och där står hon, hon den där som han sett fram emot hela dagen, han hade scannat folk-kaoset hela dagen men aldrig hittat henne, nu va hon där, leendes till tusen, hennes vackra ögon glimmade mot strålkastarna som lyste upp montern.

Hon gav honom en kram och hon doftade fantastiskt som vanligt. Hon skulle ta en tur runt i hallen men lovade att komma tillbaka, det gillade han.

Timmarna gick och han lyckades slita sig från jobbet, han tog nåt snabbt å äta sen gick han mot stora hallen. på vägen mötte han henne igen, dom log mot varann och gick tillsammans in. Hela tiden så kunde han snegla på henne och hon såg det i ögonvrån, ett litet leende kom fram och han log tillbaka.

Efter ett par glimtar på olika fordon så satte dom sig ner på en bänk, båda två var trötta efter allt gående, hon visade lite bilder medans han log mot henne.

Han ställde sig upp och tittade runt sig, efter en kort stund så böjde han sig fram och lutade sig mot henne, han närmade sig hennes ansikte och helst av allt ville han luta lite på huvudet och kyssa henne för hon va så fantastisk men han gick sakta fram, han smekte hennes näsa med sin egen och tittade henne i ögonen med en gullig blick sen satte han sig ner bredvid henne igen och hon log mot honom och han tillbaka.

Där satt dom tills dagen nästan var slut, sen gav han henne en kram och gick tillbaka till strålkastarna och folkmassan, dock hade han inte glömt henne, det gör han nog aldrig...

Jag pratade med dig i telefonen en dag, visste inte alls vem du var, hade fått veta att du va ny iallafall.
Vi bestämde ett möte och dagarna gick, snart var det dags för de där mötet, ja va faktiskt lite nervös då jag aldrig hade gjort nåt sånt förr men jag hoppades på att de skulle gå bra.

Gick ur bilen en ganska kall dag, öppnade den stora dörren och vandrade mot områden som du stod vid, visste ju faktiskt inte vem du va vid de här laget, gick runt en stund och studerade allt som stod på hyllorna innan jag gick fram.

När min blick letade sig fram till dig så föll hela jag ihop, jag va inte beredd alls, allt kom som en chock, va det du.
jag stod still i en sekund men det kändes som en evighet, allt runt mig gick super fort men jag stod still och rörde inte en fena.

Efter ett tag så tog jag modet och gick fram till dig, ja visste inte riktigt hur jag skulle börja men jag satte igång iallafall, vi pratade lite, ja fick dig att le lite grann medans jag flinade åt mig själv. Varje gång du log så darrade jag till lite inombords och jag hade svårt å koncentrera mig, jag försvann i din blick, tappade bort mig flera gånger och det kändes som att jag gjorde bort mig totalt men det gick ändå bra.

Jag ringde på chefens uppmaning för att höra om du kommit med nåt beslut men sanningen var den att jag ringde för att få höra din röst igen, försöka komma dig närmare, lära känna dig.
Det gick lite tid, vi pratade en hel del, typ varannan dag och vi skrattade ihop, chefen undrade om vi gjorde något framsteg och jag sa "det låter positivt" men jag brydde mig inte, jag ringde inte för jobbets skull, jag ringde för min skull, för vår skull.

Vi träffades igen hos dig, en sen kall kväll du och jag satt mot varann i soffan, ditt leende gav mig gåshud och jag log tillbaka, du la din hand i min och den va silkeslen, jag ville aldrig släppa den, jag gav dig massage och du blundade och njöt, även dina axlar va mjuka som silke och jag ville aldrig sluta ta i dig, jag ville bara hålla om dig.
Du la dig på min arm och vilade en stund, klockan va oerhört mycke men jag önskade att allt hade kunnat stanna så vi fick mer tid ihop.

Jag åkte hem och tänkte på dig hela vägen hem, dagarna har gått och min mobil darrar konstant av dina sms och dina ringningar, jag gillar det, jag gillar dig..

Han kom hem, drog av sig skorna och hängde upp jackan, väskan slängde han i hörnet och drog fötterna efter sig in i sovrummet.

Väl där satte han sig framför msn, hon va inne och dom pratade, han frågade hur hennes dag hade varit och hon gjorde detsamma. Han frågade hur hon mådde en kall dag som denna, de må ha varit sensommar men ändå en ruskig dag.

Hon var lite ledsen, va inte riktigt sig själv och hennes sorgsna dag påverkade honom, han ville få henne att må bättre, han ville få henne att le och skratta, vara den som hon förtjänade att vara.

Han satt och fundera på vad han skulle hitta på, han försökte med att säga att han gjort nåt roligt på jobbet eller att han klantat sig på nåt sätt så hon skulle skratta åt honom men icke, det funkade inte, hon var fortfarande sorgsen.

Då beslöt han sig för att verkligen ta i, här skulle hon banne mig inte få sitta ensam och vara ledsen, de kunde han inte tillåta.

"Jag ska bara ner till tvätten, kmr strax"
Sa han och sprang ut i hallen, drog på sig skorna, slängde på sig jackan och sprang mot hissen. Bråttom bråttom, nästan så att han glömde att låsa dörren.

Hoppade in i bilen och ut snabbt på motorvägen. Då hon bodde en bit ifrån honom så hade han verkligen bråttom, hon fick inte tro att han gjorde nåt annat än att vara i tvättstugan och var på väg tillbaka, samtidigt så ville han inte att hon skulle vara ledsen och nere.

Fram och tillbaka mellan bilarna, fil till fil snabbt gick det, han va inne i stan på 20 minuter, det hade gått på tok för fort om polisen hade sett honom men han hade även tur den här kvällen.
Ett rödlyse stoppade honom för en stund men sen va det åter på gasen och han flög fram mellan stockholms gator, han pressade bilen till nästan det yttersta och det gick fruktanstvärt fort.

Framme, parkerade bilen och sprang mot hennes port, han stannade en sekund för att få tillbaka andan, hjärtat slog fort när han stod utanför hennes dörr, alla trapporna i porten hade han tagit i ett kliv, inga problem men trött var han nu.

Han knackade på dörren, det tog en stund men han visste att hon va hemma, dom hade ju just pratat på msn.
Hon kunde inte se att det var han för hennes uråldriga dörr hade inget kikhål, han fnissade lite för sig själv för det var rätt så kul att han stod där.

Hon öppnade dörren och hennes min talade om att hon vart chockad, men hon blev glad, så otroligt glad.
"Va gör du här!?"
Sa hon och gav honom en stor kram.
"Jag klarade inte av å höra dig ledsen"
Sa han och höll om henne.

Dom gullade lite och hon sa att hon vart jätte glad att han var där, hon kunde inte sluta le åt honom resten av kvällen och han lämnade aldrig hennes famn, dom satt där tillsammans som dom gjort förr, bara dom två, bara dom två ända in i natten....

Det slår allt! sitter bara å viberar fan hahaha Armada äger!

Jag lyssnade igenom Gareth's podcast som jag alltid gör och där va den, underbart klingande ljud, en bas som skakade hela mitt rum och en optimal låt för alla tillfällen!

Har ni känt när en låt får hela kroppen att rysa, känslan går från svanskotan upp genom hela ryggen och de är som att en kall vind vidrör en, den är inte otrevlig utan väldigt öm och den får hela kroppen att vibrera på ett underbart skönt sätt.

Finns få låtar som gör så för mig men denna är en av dom iallafall, lyssna och njut! (högt)

Vissa saker ska vara så svåra ibland.

Jag hör av mig för att få höra din röst, du svarar men du säger knappt nåt.
Jag blir kallad dum och jag förstår sen inte varför jag ödslar min tid på något som känns så långt borta.

Jag tänker på dig när du satt på en kall parkbänk och lät ögonen bli alldeles glansiga medans du förklarade hur dåligt de va att jag gillade dig.
Jag stod mot dörren när du tveksamt bad mig gå, tårarna rann längst din kind och vi sa adjö.

Jag satt i soffan hos dig och förklarade hur jag kände, du tittade på mig medans jag berättade hur fin du va och vad ja inte klarar utan dig. Du grät medans jag satt, du klarade inte mer sa du medans du hade gråten i halsen, tårarna rann längst mina kinder.

Jag låg i soffan och kände hur jag gick sönder medans du berättade om att du hade känslor för nån annan, du ville aldrig såra mig men du lyckades ändå med bedriften att göra det. Du valde nån annan när du själv visste att jag varit det bästa valet i alla lägen.

Jag såg hur dom sårade dig men du ville inte lyssna, jag såg hur dom utnyttjade dig men du ville inte lyssna, du sa en gång att jag va ängeln som skulle rädda dig från allt ont men du lät mig inte rädda dig när du som mest behövde det, nu är du bara förlorad och det gör ont att se på.

Jag ville göra snöänglar med dig som din dröm berättade om, jag ville hålla din hand och visa att jag kan vara värd en extra titt, vara värd en extra tanke, vara värd ett leende och en kyss.
Jag ville skratta, le och gråta med dig, på gott och ont, ge dig det du behöver och finnas där i alla lägen, tiden är inte förlorad och jag hoppas hela tiden att du ser nåt hos mig när tiden är mogen.

Alla dessa jag, alla dessa tider, på tok för mycke för en vanlig kille, på tok för mycke för en vanlig jag...