might go wrong

Jag e lite på lyset men ska försöka skriva nåt fint inatt ändå, får se hur det går =)


Jag satt en kväll ute på vår sten, solen höll på att gå ner och vår rosa himmel visade upp sig igen, nog mest för att påminna mig om hur bra jag har det, det vet jag redan, ingen himmel i världen behöver påminna vad som finns i mitt hjärta, hon får mig att växa denna skapelse, får mig att bli stark och tro på mig själv, hon är underbar och inget kan jämföras med hur hon får mig att må.

Jag hade med mig en liten bärbar stereo där jag spelade Coldplay - See you soon på repeat, hans gitarrsounds i bakgrunden förstärkte den vackra himmlen och gjorde den ännu vackrare. Jag fantiserade om en framtid, en framtid där jag varje dag stängde grinden till vårt hus, där jag varje dag gick upp för vår veranda, där jag varje dag öppnade dörren för att sen mötas upp av ditt vackra leende.

Allt ont i världen hade inte nått mitt hjärta för din kärlek till mig stod i vägen, som en oigenomtränglig barriär, som en stor mur som vägrade ge me sig. Du var det vackraste jag någonsin haft och jag ville ta hand om det förevigt.

Ju längre jag satt där ute så förstod jag hur viktig du var, hur mycket du betydde och hur mycket mitt hjärta slog för dig.
Min mobil ringde och det var du, du ville bara säga god natt och denna natt skulle vi inte dela tillsammans men i drömmarnas land skulle vi vandra tillsammans hand i hand.

Jag berättade för dig vad mina tankar sa om dig och du vart glad, vår kärlek stärktes lite till den kvällen, sen begav jag mig hemåt och drömde vackra drömmar om dig...

God natt du finaste..

You soooo belong with me

Vi kunde stå där på bryggan ihop, solen i ansiktet på en knarrig träbrygga.
Solen lutade lite så där på sniskan, romantiskt och molnen smektes av en rosa nyans, det var en vacker himmel vi erbjöds den kvällen och jag var tacksam att jag fick njuta av den med dig.

Du föreslog att vi skulle ta ett kvällsdopp, jag var inte sen med att hålla med.
I solens röd/rosa färger klädde du av dig din klänning, den gled av dig så skonsamt, din kropp färgad av ljuset och jag var kär på nytt, du va verkligen så otroligt vacker där du stod, vinden blåste lite lätt så ditt hår svävade en aning.

Du klev i det klarblåa vattnet som värmts upp under dagen till just rätt temperatur och jag var inte långt efter.
Vi gick ut en bit tillsammans, ståendes emot varann såg jag rakt in i dina vackra ögon, lika kristallklara som vattnet vi stod i. vi ställdes oss tätt intill varann och gled sakta ner i vattnet medans vi höll om varann, jag smekte din arm som låg över vattenytan, gåshuden kom fram direkt och frågan ställdes i huvudet om det var tack vare mig eller den lite kyliga luften som var påväg in av kvällen.

Du kom tätt intill mig och la ditt huvud på min axel, jag kände sån kärlek för dig just då, jag ville aldrig att du skulle gå från mig, vi kunde stå där föralltid även om vattnet var svinkallt, du va underbar.
Ingen av oss ville bli sjuk så vi traskade upp ur vattnet efter ett tag å satte på oss kläderna å gick hem.

Längst den långa grusvägen gick vi tillsammans, livet var underbart för jag fick dela varenda dag med dig.
Att en person kunde få mig att må så bra, bara genom att finnas där, hålla min hand och säga såna vackra saker, du var verkligen min ängel.

God natt min söta och jag ligger vid din sida när vi vaknar upp imorgon.

Ännu en sommardag noterad...

Seeing you...

Jag sitter på det lilla berget som ser ut över Åkersberga, solen ligger längst husbyggnaden några hundra meter framför mig. Känner en småkall vind längst min rygg, solens sista strålar håller mig varm när kylan angriper.

Jag ser tillbaka på mitt liv, alla jag mött i mina dar, alla hjärtan jag sårat, vilka man har lämnat vid vägkanten och vänt utan att bry sig. får jag betala för mina misstag nån gång? Får jag känna hur det svider att förlora nåt jag så gärna vill ha?
Jag har ju förvisso förlorat en hel del men ibland känns det som att de inte tar slut, det ska känns riktigt ordentligt innan han där uppe är klar med mig.




Sittandes på stenkullen, mitt på den stora ängen, bland det höga gräset satt hon, solen höll på att gå ner längst horisonten, hon sitter ensam där, tänker på vad jag gör.

Hon såg när jag gick min väg längst den långa grusvägen, jag traskade i rask fart för ja ville hinna hem innan solen gick ner, ändå ville jag stanna kvar där å se när solens sista strålar lämnade hennes vackra ansikte och det ersattes med mörkrets mystik.

Sista timmen i ljuset tänkte hon och ställde sig upp, blundade medans solen värmde hennes vackra kinder, dom där silkeslena tingen som jag berättat om tidigare. När strålarna försvann så lämnade hon kullen för att istället börja färden hemåt, hon gick oxå hem längst grusvägen. Väl framme så satt jag där, på hennes veranda, hon undrade vad jag gjorde där eftersom jag sagt att jag skulle gå hem, då sa jag bara.

Varför skulle en förälskad själ vilja skiljas från dig.
Varför skulle en förälskad själ vilja sova ensam
Varför skulle en förälskad själ vilja öppna ögonen när du inte ligger strax intill
Men framförallt varför skulle jag inte vilja dela varenda sekund hos dig när du står där så vackert och så oskuldsfullt...

Vi gick in och det var den underbara dagen..

Strange feeling

Det känns i hela kroppen, känslan spökar hos mig.
Jag ligger ensam, mörkret sluter sig kring mig och du finns så långt borta, en bit ifrån, en dags tur.
Gröna ängar, djupa skogar, en landsväg, en bit längre bort.

Jag ligger kvar, känslan smeker min arm, jag blundar och känner dig intill mig, räddslan av att du ska försvinna håller mina ögon stängda, mitt hjärta slår snabbare. Jag sätter mig upp och öppnar ögonen, där sitter du, vinden letar sig in genom en springa vid fönstret, blåsten drar undan gardinen och solen tittar in, lyser upp delar av ditt vackra ansikte och jag kan klart och tydligt se ditt leende.

Jag lägger mitt ansikte intill ditt, känner din lena kind och viskar...

Jag är ledsen, jag är ledsen för att jag inte fanns där när du grät, jag är ledsen för att jag inte fanns där när du hade ont, jag är ledsen för att du fått vänta så länge på mig, men jag ber dig, förlåt mig för att jag är den jag är så ska jag se på dig med nya ögon varje dag för resten av våra liv och jag ska uppvakta dig med kärlek till dagen vi försvinner från denna jord.

Du log och en ensam tår föll längst din kind, just den kind som låg intill min, jag kände värmen från den, jag kände värmen från dig, tack....


She said hello and smiled

Hon viskade i mitt öra en dag...

Vill du vara min förevigt?
Vill du hålla min hand tills vi faller?
Vill du dela dina lugna stunder med mig?
Vill du ligga intill mig om nätterna?
Vill du dela din värme med mig under kalla kvällar och frusna vintrar?

Jag tog ett djupt andetag och blundade...
Sen viskade jag tillbaka..

Jag vill vara din förevigt
Jag vill hålla din hand tills vi faller
Jag vill dela mina lugna stunder med dig
Jag vill ligga intill dig om nätterna
Jag vill dela min värme med dig under kalla kvällar och frusna vintrar

Det gröna gräset låg runt oss, mitt på den stora ängen låg vi där tillsammans, ensamma.
Solen lyste upp hennes vackra ansikte, läpparna såg ut att vara gjorda av siden, ögonen av kristallglas,
kinderna av dom mognaste persikor på denna jord, hon var vacker...

Hennes hår smekte min kind, vinden svepte över oss och jag kunde känna hennes ljuva doft för den bars ömsint av denna bris.

Sommar minnen, kanske, kanske inte...

new stuff

Jag bara drömmer mig bort....




Coldplay - The Escapist

getting tired, kinda tired... really.. men jag har krafter kvar

Jag vet inte längre, ja kan inte svara på detta, var lämnade jag mitt huvud nånstans för ja kan inte tänka ordentligt.
Jag finns här, jag står här, du kan inte missa mig nu, jag viftar mina händer å visar att jag existerar.
Jag vill, ge mig en chans, se mig!

Över till nåt annat...

Jag funderade idag när jag gick hem, i ica-påsen låg 2 Ben & Jerry's, jag å johan B skulle ha reunion framför matchen.
Jag gick där tänkte på hur de skulle va att gå hem, att nån skulle sitta där å vänta på mig, att jag kanske skulle få vänta på nån, jag antar väl att jag vill ha nån hos mig nu, nån att dela saker med osv.

Vore skönt att sitta där med nån om kvällarna, titta på tv, fotboll, laga mat tillsammans osv osv, allt möjligt faktiskt, jag vill få en chans å visa vad jag går för. Känner mig nästan som en av dom där unga i fotbollslagen som vill visa framfötterna för att få lira, komma ut på planen å briljera, jag tror jag kan överraska, jag tror jag kan prestera bra, bättre, bäst!

Jag ser tjejer i forhållanden som inte verkar må nå bra, killar som inte uppskattar vad dom har, varför ska de vara så?
När börjar man ta nån förgivet? Hur kan man ens lyckas med nåt sånt? Vill man förlora en person man håller varmt?

SUCK på vissa, återigen, ge mig en chans haha jag kommer aldrig svika dig...


så nöjd....

Just work no play

Jobbar för mycket, hinner inte med!



Work




Ledig




Guld förövrigt..

Efter regn kommer solsken













Har ni hajjat hinten än?

18 September ska jag se Coldplay i Globen!
Så underbart bra!!!

makes me feel, i dont know why...

Att få nåt sånt, bli glad för en sekund och sen inse att det inte var så, fy fan.
Att en vän kan göra så fastän den personen vet hur man känner, vad som finns i ens tankar.

Jag vet inte om jag vill prata om det något mer, jag blev sårad....


RSS 2.0