.

Tiden går sakta, alldeles för sakta.

Känns som det va igår som jag sa ett ord till dig för sista gången, som att gårdagen va då du försvann.
Sömnlös ligger jag om nätterna, tittar ut i mörkret och ser minnen speglas i skuggorna på väggen, alla dessa minnen, alla ögonblick, kanske inte jätte många men flera som är väldigt betydande för mig.

Höra din röst inom mig, höra små fnitter..

Runt om mig sker förändring, runt om mig skapas saker och ting, nya vägar, nya möjligheter.
En önskan om att du kunde vara med och dela allt med mig, en önskan om att du kunde följa med.

Känt mig väldigt tom senaste tiden, den sanna glädjen har försvunnit för en stund, jag vet inte alls när den dyker upp igen, fick känslan av att jag tappade den när du försvann, när jag sa farväl.

Häromdagen stod man på platsen jag såg dig, häromdagen åkte jag förbi skylten som visade var du en gång fanns, häromdagen kände jag hur saknaden var stor då hjärtat ville berätta så mycket.

En vinter närmar sig, en tid av kyla, jag saknar redan din värme.

13'e är dagen jag minns, röda och vita för det var du värd..