Våren ger mig styrkan att sträcka ut, att leva igen!
Rädslan släppte taget, jag har inget kvar att förlora, ståendes här där solen visar strålarna, där himlen lyses upp. Vi letar efter något bättre när det bästa står framför oss, vi ser förbi, vi går förbi, vi blundar för sanningen när rädslan kommer och tar oss.
Våga va stark, våga va smart, våga va du, vi har ingenting att förlora då vi stod här med ingenting från början. En starkt skinande sol lyser upp vägen för mig, jag vet vart den tar mig, raka vägen till dig, du min styrka är, du min styrka var.
Jag sträcker upp mina fingrar mot den tomma blå himlen, solen skyndar på, solen värmer upp, sjön vibrerar, isen smälter bort och jag känner våren i mina lungor, jag känner styrkan komma tillbaka.
jag glömmer bort att hjärtat blev krossat, jag glömmer bort blodet i lungorna, jag glömmer bort tyngden över mina axlar, jag glömmer bort det förlorade jobbet, jag glömmer bort allt för resan är snart här.
Jag borde glömma bort dig, jag gör det tillfälligt fastän jag ljuger för mig själv, jag vet att du aldrig försvinner ur mitt huvud. Du är oändlig, en dröm som aldrig blev sann, min stora sorg, min sanna...
Våren ger mig styrkan att sträcka ut, att leva igen, leva igen tills rädslan kommer och tar oss....
Våga va stark, våga va smart, våga va du, vi har ingenting att förlora då vi stod här med ingenting från början. En starkt skinande sol lyser upp vägen för mig, jag vet vart den tar mig, raka vägen till dig, du min styrka är, du min styrka var.
Jag sträcker upp mina fingrar mot den tomma blå himlen, solen skyndar på, solen värmer upp, sjön vibrerar, isen smälter bort och jag känner våren i mina lungor, jag känner styrkan komma tillbaka.
jag glömmer bort att hjärtat blev krossat, jag glömmer bort blodet i lungorna, jag glömmer bort tyngden över mina axlar, jag glömmer bort det förlorade jobbet, jag glömmer bort allt för resan är snart här.
Jag borde glömma bort dig, jag gör det tillfälligt fastän jag ljuger för mig själv, jag vet att du aldrig försvinner ur mitt huvud. Du är oändlig, en dröm som aldrig blev sann, min stora sorg, min sanna...
Våren ger mig styrkan att sträcka ut, att leva igen, leva igen tills rädslan kommer och tar oss....
25 fuckin vårar, 25 brustna hjärtan...
En vårdag i april fyllde han år, en vacker solig och varm dag i april, fyllde han år. Jag blev 25 år gammal en solig, varm vårdag i april, närmare sagt 15'e april.
Kvällen rullar in och jag tittar mot lite enstaka paket som man fått öppna, sjukt nöjd över sakerna man hittills fått. Får chansen att kryssa för en hel del på min lilla önskelista som mor min bad mig att göra hehe.
Nummer ett på min lista är ju ändå fortfarande du, jag skrev inte ner det, jag berättade det heller inte för någon, men du vet nog det, jag vet det definitivt men vad ska man göra, bara att titta förbi, drömma om sommaren för att slippa alla dessa känslor som slår en till marken när man blinkar till och är omärksam.
Jag såg dina ögon mitt emot mig när jag vaknade imorse, jag smekte din kind där du låg alldeles tyst, såg ditt vackra hår ligga längst din hals, din lilla hand liggandes i min och jag kände hur livets energi gick mellan oss. Vad skulle jag ha sagt för länge sen, vad skulle jag ha sagt nu när du låg där bredvid, fanns inga ord som beskrev tanken, fanns ingen tanke som beskrev känslan, fanns ingen som kunde förstå förutom du.
Ikväll sätter jag mig på taket, en öl i handen så skålar vi till himlen, stjärnorna ser ner över mig och månen talar mitt språk, du min kära är långt borta men tanken finns hos mig, hjärtat slår än. Jag ser upp mot den som jag ser mot dig, min beundran är stark, lika stark som ljuset som lyser ner på oss.
Inatt hade jag velat sitta där på taket med dig, bara du och jag, skrattandes med kärleken i vårluften, låt mig visa dig himlen så som den bör se ut, låt oss försvinna i natten tills vi en solig lördagmorgon vaknar upp till ännu ett vårväder.
Min kära, du är allt och du är ingen, 25 fuckin vårar, 25 brustna hjärtan, vi börjar om och ser framåt mot 25 vårar till, jag önskar jag kunnat säga allt till dig, vem du nu än är, var du nu står, var du nu finns.
Du är vacker, det vet du, insidan som ut.
Kvällen rullar in och jag tittar mot lite enstaka paket som man fått öppna, sjukt nöjd över sakerna man hittills fått. Får chansen att kryssa för en hel del på min lilla önskelista som mor min bad mig att göra hehe.
Nummer ett på min lista är ju ändå fortfarande du, jag skrev inte ner det, jag berättade det heller inte för någon, men du vet nog det, jag vet det definitivt men vad ska man göra, bara att titta förbi, drömma om sommaren för att slippa alla dessa känslor som slår en till marken när man blinkar till och är omärksam.
Jag såg dina ögon mitt emot mig när jag vaknade imorse, jag smekte din kind där du låg alldeles tyst, såg ditt vackra hår ligga längst din hals, din lilla hand liggandes i min och jag kände hur livets energi gick mellan oss. Vad skulle jag ha sagt för länge sen, vad skulle jag ha sagt nu när du låg där bredvid, fanns inga ord som beskrev tanken, fanns ingen tanke som beskrev känslan, fanns ingen som kunde förstå förutom du.
Ikväll sätter jag mig på taket, en öl i handen så skålar vi till himlen, stjärnorna ser ner över mig och månen talar mitt språk, du min kära är långt borta men tanken finns hos mig, hjärtat slår än. Jag ser upp mot den som jag ser mot dig, min beundran är stark, lika stark som ljuset som lyser ner på oss.
Inatt hade jag velat sitta där på taket med dig, bara du och jag, skrattandes med kärleken i vårluften, låt mig visa dig himlen så som den bör se ut, låt oss försvinna i natten tills vi en solig lördagmorgon vaknar upp till ännu ett vårväder.
Min kära, du är allt och du är ingen, 25 fuckin vårar, 25 brustna hjärtan, vi börjar om och ser framåt mot 25 vårar till, jag önskar jag kunnat säga allt till dig, vem du nu än är, var du nu står, var du nu finns.
Du är vacker, det vet du, insidan som ut.
Det gör fortfarande lika ont när du gråter...
Jag ser din sorg där långt långt borta, jag ser hur du står där i din skyddade zon, du låter tårarna falla där inne, du blandar tårarna med vattnet som rinner längst dina kinder, du står där för det lättar på trycket, du låter känslorna försvinna ner i mörkret, ifrån dig, långt långt bort.
Du står där i timmar, du vill aldrig gå ut för där ute gör det ont igen, där ute är du kall igen, ensam och du tror ingen förstår hur du känner när hjärtat brister.
Långt långt borta blundar jag, jag andas in djupa andetag och svävar bort, långt långt bort. Jag öppnar ögonen och står i ditt vardagsrum, en god vän hälsar mig välkommen och nosar längst mitt ben. Jag står här för att finnas, jag står här för att vara här, jag står här för att vara din, din stöttepelare när jorden blir lite tyngre, när luften blir allt tunnare, när regnet aldrig tycks sluta.
Du kryper ut ur duschen, ängslig och rädd, sårad och sorgsen. Tårarna har inte lämnat dina kinder riktigt än när du kommer ut med det blöta håret iklädd e handduk. Jag borde inte vara där, då sa ut mig att försvinna men i samma sekund som du ser mig så säger jag att det fortfarande gör lika ont i mig när du gråter.
Att jag tar mig mot bröstet och känner tyngden när du hostar, att jag känner smärtan när tårarna rinner längst dina kinder, att hjärtat blöder när du känner olyckan, jag var du en gång, lika som du var jag en gång.
Jag håller mig en bit ifrån för att inte vara i vägen, jag står vid sidan om för att inte synas, jag håller mig på avstånd för att inte såra dig igen.
Men känslan består, när jag står där i ditt vardagsrum med din goda vän vid min sida, den fyrfota ängeln som aldrig gråter, aldrig visar svaghet och istället förgyller livet med vartenda skall.
Vi är två för att göra dig till en, vi är två för att göra dig hel och vi är två för att försöka göra dig lycklig, numera håller hon stånd själv men jag har aldrig funnits långt borta, jag kommer alltid stå utanför, jag kommer alltid se upp mot himlen, upp mot månen som du också ser, för när du tittar så tittar jag.
Du står där i timmar, du vill aldrig gå ut för där ute gör det ont igen, där ute är du kall igen, ensam och du tror ingen förstår hur du känner när hjärtat brister.
Långt långt borta blundar jag, jag andas in djupa andetag och svävar bort, långt långt bort. Jag öppnar ögonen och står i ditt vardagsrum, en god vän hälsar mig välkommen och nosar längst mitt ben. Jag står här för att finnas, jag står här för att vara här, jag står här för att vara din, din stöttepelare när jorden blir lite tyngre, när luften blir allt tunnare, när regnet aldrig tycks sluta.
Du kryper ut ur duschen, ängslig och rädd, sårad och sorgsen. Tårarna har inte lämnat dina kinder riktigt än när du kommer ut med det blöta håret iklädd e handduk. Jag borde inte vara där, då sa ut mig att försvinna men i samma sekund som du ser mig så säger jag att det fortfarande gör lika ont i mig när du gråter.
Att jag tar mig mot bröstet och känner tyngden när du hostar, att jag känner smärtan när tårarna rinner längst dina kinder, att hjärtat blöder när du känner olyckan, jag var du en gång, lika som du var jag en gång.
Jag håller mig en bit ifrån för att inte vara i vägen, jag står vid sidan om för att inte synas, jag håller mig på avstånd för att inte såra dig igen.
Men känslan består, när jag står där i ditt vardagsrum med din goda vän vid min sida, den fyrfota ängeln som aldrig gråter, aldrig visar svaghet och istället förgyller livet med vartenda skall.
Vi är två för att göra dig till en, vi är två för att göra dig hel och vi är två för att försöka göra dig lycklig, numera håller hon stånd själv men jag har aldrig funnits långt borta, jag kommer alltid stå utanför, jag kommer alltid se upp mot himlen, upp mot månen som du också ser, för när du tittar så tittar jag.
Livets balansgång/Feelings of L.O.V.E.
Det är så mycket på en gång, snart rinner det över alltihop!
Ey what the hell, im tryin to be happy so who cares right?
Jobbet stjäl tid, musiken tar nästan all tid haha, spelningarna börjar nästan välla in och snart är jag 25 år. Fan va tiden gick fort, vart tog den vägen? Fest blir det i stan, hyrt nattklubb på nattliga stureplan, hyrt in en känd dj och sett till så att allt kan bli så jäääävla bra.
15 maj åker jag till Chile med pappa, så skönt å få komma bort ett tag, får se hur länge jag håller mig borta. Funderar även på om jag ska tatuera mig när jag är där, gjorde det ju sist man va där så nu kanske man ska göra det igen, något riktigt seriöst. Jag ska iallafall fundera och tänka ut hur det blir.
Fortfarande kvar i den här källaren, kommer inte ifrån något när jag sitter här, varenda pryl påminner om något, jag ler för ledsen är jag inte direkt längre. Synd är det trots allt men vad ska man göra, jag slår upp händerna mot skyn och frågar vad som hände, aldrig något svar och jag har nog inte förväntat mig att något svar skall ges heller.
Han stärker oss aldrig, ger oss aldrig mod eller gör oss lyckliga. Däremot ger han oss kanske en chans att visa styrka, ett tillfälle att visa och ingjuta mod i oss och andra. Han ger oss ett ögonblick där vi har chansen att känna lycka, precis som han ger oss en sekund att visa kärlek.
Det är du som skapar ditt öde, du ger dig själv en chans, du ber inte honom om något. Gör saker för din egen skull eller blanda in andra för att stärka dig själv och människorna runt dig.
Våga älska, våga släppa in folk, våga släppa in oss, våga släppa in mig. Ta emot min hand när jag sträcker ut den, likaså andras när du vet att dom ställer upp.
Vi växer upp till att bli något eller någon men vi är den vi var från början, vi bara lär oss att hantera det vi redan hade. Vi utvecklar känslor, kunskaper och skickligheter, vi lär oss av lyckan likaså vi lär oss av sorgen.
Du vet inte vad du förlorat förrän du förlorat någon kär, samtidigt som du inte älskat någon förrän du blivit riktigt kär.
Jag förlorade någon jag höll kär, jag älskade någon för jag hade blivit riktigt kär. Livets orättvisor eller livets rättvisor, det har aldrig varit enkelt eller har det varit väldigt enkelt?
Sprudlande kärlek visst är det härligt, att du känner vartenda hårstrå på kroppen resa sig när hon tar i dig, du känner hur du ryser som att vinden glider längst din skuldra. Du känner hur hon ser rakt in i dig, knäsvag som du är så står du kvar, andas knappt, vet inte vad du ska ta dig till då känslan överväldigar dig.
Du tänker på henne jämt, varenda vaken sekund spelar hjärnan upp ett minne som ni delat, varenda önskan, varenda ögonblick vill du dela, aldrig utan, alltid med.
Du kan ligga intill och vilja andas in hennes doft då det är det enda du vill känna, du kan ligga vaken och titta på henne för att inte förlora en massa dyrbar tid med henne, du vill vara medveten, du vill vara med, du vill aldrig vara utan.
Din blick på morgonen innan hon vaknat vakar över henne, du studerar hennes läppar och dina egna blir fuktiga, nästan som ditt begär efter sötsaker känner du att du vill kyssa henne. känslan inom dig viskar om att du älskar henne och du vet det, du känner dig nöjd för du har precis allt du kan önska.
Du vet exakt vad du kommer hem till, på jobbet sitter du med pennan i handen och ritar fåniga hjärtan på pappret, du drömmer dig bort till henne samtidigt som du fnissar för dig själv. Du längtar hem och sneglar så ofta du kan mot klockan, visaren rör sig knappt och du suckar. Du undrar vad hon har för sig, du önskar hon var där, sittandes mitt emot, hennes fantastiska blick, hennes ögon så kristallklara så att du nästan kan spegla dig i dom, nästan så blanka att man tror att hon ska börja gråta.
Hon är bara vacker, hon är bara fantastisk, magisk, underbar, suverän. Du skannar wikipedia efter ord som förklarar henne, som förklarar hur du känner för henne men du hittar inget för ingenting är så vackert, ingenting är så, så, så som hon..
Ingenting är som hon...
Ey what the hell, im tryin to be happy so who cares right?
Jobbet stjäl tid, musiken tar nästan all tid haha, spelningarna börjar nästan välla in och snart är jag 25 år. Fan va tiden gick fort, vart tog den vägen? Fest blir det i stan, hyrt nattklubb på nattliga stureplan, hyrt in en känd dj och sett till så att allt kan bli så jäääävla bra.
15 maj åker jag till Chile med pappa, så skönt å få komma bort ett tag, får se hur länge jag håller mig borta. Funderar även på om jag ska tatuera mig när jag är där, gjorde det ju sist man va där så nu kanske man ska göra det igen, något riktigt seriöst. Jag ska iallafall fundera och tänka ut hur det blir.
Fortfarande kvar i den här källaren, kommer inte ifrån något när jag sitter här, varenda pryl påminner om något, jag ler för ledsen är jag inte direkt längre. Synd är det trots allt men vad ska man göra, jag slår upp händerna mot skyn och frågar vad som hände, aldrig något svar och jag har nog inte förväntat mig att något svar skall ges heller.
Han stärker oss aldrig, ger oss aldrig mod eller gör oss lyckliga. Däremot ger han oss kanske en chans att visa styrka, ett tillfälle att visa och ingjuta mod i oss och andra. Han ger oss ett ögonblick där vi har chansen att känna lycka, precis som han ger oss en sekund att visa kärlek.
Det är du som skapar ditt öde, du ger dig själv en chans, du ber inte honom om något. Gör saker för din egen skull eller blanda in andra för att stärka dig själv och människorna runt dig.
Våga älska, våga släppa in folk, våga släppa in oss, våga släppa in mig. Ta emot min hand när jag sträcker ut den, likaså andras när du vet att dom ställer upp.
Vi växer upp till att bli något eller någon men vi är den vi var från början, vi bara lär oss att hantera det vi redan hade. Vi utvecklar känslor, kunskaper och skickligheter, vi lär oss av lyckan likaså vi lär oss av sorgen.
Du vet inte vad du förlorat förrän du förlorat någon kär, samtidigt som du inte älskat någon förrän du blivit riktigt kär.
Jag förlorade någon jag höll kär, jag älskade någon för jag hade blivit riktigt kär. Livets orättvisor eller livets rättvisor, det har aldrig varit enkelt eller har det varit väldigt enkelt?
Sprudlande kärlek visst är det härligt, att du känner vartenda hårstrå på kroppen resa sig när hon tar i dig, du känner hur du ryser som att vinden glider längst din skuldra. Du känner hur hon ser rakt in i dig, knäsvag som du är så står du kvar, andas knappt, vet inte vad du ska ta dig till då känslan överväldigar dig.
Du tänker på henne jämt, varenda vaken sekund spelar hjärnan upp ett minne som ni delat, varenda önskan, varenda ögonblick vill du dela, aldrig utan, alltid med.
Du kan ligga intill och vilja andas in hennes doft då det är det enda du vill känna, du kan ligga vaken och titta på henne för att inte förlora en massa dyrbar tid med henne, du vill vara medveten, du vill vara med, du vill aldrig vara utan.
Din blick på morgonen innan hon vaknat vakar över henne, du studerar hennes läppar och dina egna blir fuktiga, nästan som ditt begär efter sötsaker känner du att du vill kyssa henne. känslan inom dig viskar om att du älskar henne och du vet det, du känner dig nöjd för du har precis allt du kan önska.
Du vet exakt vad du kommer hem till, på jobbet sitter du med pennan i handen och ritar fåniga hjärtan på pappret, du drömmer dig bort till henne samtidigt som du fnissar för dig själv. Du längtar hem och sneglar så ofta du kan mot klockan, visaren rör sig knappt och du suckar. Du undrar vad hon har för sig, du önskar hon var där, sittandes mitt emot, hennes fantastiska blick, hennes ögon så kristallklara så att du nästan kan spegla dig i dom, nästan så blanka att man tror att hon ska börja gråta.
Hon är bara vacker, hon är bara fantastisk, magisk, underbar, suverän. Du skannar wikipedia efter ord som förklarar henne, som förklarar hur du känner för henne men du hittar inget för ingenting är så vackert, ingenting är så, så, så som hon..
Ingenting är som hon...
