Världen är elak och det regnar jämt.
Jag lämnade bakom en barnröst som frågade "varför måste man bråka?"
Jag hade inget svar så jag höll tyst, kände i nacken hur hon såg mig gå, jag vände blicken åt henne en gång och sa förlåt..
Blodet rann längst min kind, från mina ögon det kom, själen hade brustit och jag hade förlorat mig själv.
Min historia va suddig och min framtid oviss, ville jag veta mer eller ville jag bara avsluta allt, släppa allt förlora mig själv en stund eller för alltid.
En bit ifrån kände man hur kraften i mina armar tog slut, hur kroppen självmant styrde av, krocken va inte så allvarlig utan bara en del av att vägen slutat framför mig.
Bilen låg osynlig bland buskarna nere i floden, sakta försvann jag bland allt.
Jag satt still funderandes på vad jag skulle sagt ifall jag vaknade upp imorgon, vad folk skulle tro och vad som skulle hända.
En sekund senare försvann jag, jag minns alltihop, om att världen är elak och att det regnar jämt...
Always
Sorgen över en förlorad skåning..
Att man somnat in i flera år med tanken om att man funnit en person som tänkt på samma sätt som en, nån som lyssnat när man varit ledsen, nån man ställt upp för och kunnat berätta allt för.
Att ha delat så mycket under så lång tid, och räknat personen som en del av en, nån man inte riktigt förstod hur den kunde komma till så perfekt.
Minnas tillbaka på så många dagar av skratt, glädje och betydelse för hur man blev i slutändan, hur man växt upp och lyssnat på vad personen sa under all tid. Känslan av att tryggheten fanns söderut.
När jag ser tillbaka blir jag glad, lycklig över att ha fått uppleva nåt så där fint, lycklig över att få betyda nåt för nån, behövd och kanske älskad.
Tack för illusionen, den visade mig vad kärlek va även om den inte va sann...
En person som suddades ut...
Jag kunde nog skriva 150st A4 om personen som förgyllde min ungdom, hon kunde placeras på varenda löpsedel i mitt liv, varje dag va en glädje och varje god natt en dröm som fortsatte tills jag vaknat.
Från år ut till år in så va hon mitt centrala utan att säga för mycket.
Tider gick som vi kom och gick, vi gled isär och vi gled ihop, ämnen talades om tills vi matta slutat tills vi somnat.
Saker som skett va vi oerfarna om, delade saker gjorde vi ständigt och min vänstra och högra sida var hon.
Dagen tills idag va en dag till dag med hopp, hoppet som nog fortsatt till jag sa farväl.
För en sekund sen försvann hon spårlöst, jag förlorade mig högra, min vänstra och en gång mitt allt.
Thats all och lite till...tyvärr..
En dag då jag lämnade dig bakom mig, de va dagen då jag log
Vänd dig om å gå vidare, du har inget här att hämta längre, du är inte värd nån som mig
"Tack hej, fuck dej"
Notis nr 2.
Fan va jag är såld på två saker denna sommar, ena har funnits där hela tiden men den andra kom rätt sent i sommar. Mina två favvisar denna sommar blir en kombo av housemusiken och dj'andet plus wakeboaråkandet, fuckin love it!
Jag är så jäääävla såld på det, som Gurra sa, de kanske blir en förkärlek som går vidare till snowboardåkande ;) haha who knows.
Planerar redan för brädköp och en schysst flytväst införskaffas snart hehe, synd att man fastnade för det så sent i år, sommarn e ju typ över snart skiiiit!!!
Men men sommarn kommer igen så no problemas.
En liten värmare hihi
Så niiiiice fuck everything else right now, å som fredde säger, hata longboardåkare haha!
