Ett övervägande, ett svar, vilken konst!

Jag går och grubblar, jag har alltid grubblat, jag är en grubblare!

Jag vill än ha dig i mitt liv.
Sneglar på min telefon, ditt namn står där så klart och tydligt.
Viljan är stor att använda ett ord, säga hej.

Vill jag se det som försigår runt hörnet?
Vill jag veta hur det jag blundar för ser ut?
Vill jag ramla omkull och slå upp ett gammalt sår igen?

Jag saknar....



....dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0