.

Hej du, länge sen nu.

Jag saknar dig, det behöver inte sägas mer, tystnaden efter dig är lika tom som när meningen slutar. Jag ligger än och stirrar upp i det vita taket, ensam varje morgon när det var härligare att vakna upp bredvid, bredvid dig.

Jag brukar plinga på min midisynth, ofta i ljusa pianotoner, blunda och bara trycka på det som känns naturligt, resultatet kanske inte alltid låter bra men jag försöker, jag försöker kanske ibland förgäves men jag ger inte upp. Vädret utanför är grått och trist, kallt och blött, jag vänder bara om och sätter mig här igen, framför min synth, framför min dator och låter tiden rulla på, rulla ut mot dagens slut.

Blundar jag så känner jag henne nästan, blundar jag så kan jag föreställa mig, blundar jag så leker tankarna om hur hon var, därför blundar jag hela tiden, ibland går man in i saker och ibland kanske man gör illa sig men jag njuter ändå.

Hej du, länge sen nu, jag saknar leendet, din parfym och ditt huvud på min arm, vad gör du nu?..