Sorry to say you hurt me the most..


Jag ser dig gå förbi, jag låtsas som att jag inte ser dig men jag kan inte sluta titta åt ditt håll, det gör ont, smärtan som jag alltid håller i min hand, min närmsta vän intill.

Jag hörde att du träffat en annan, jag hörde dig kalla honom "pojkvän", jag log för din skull men jag grät för min. Jag försvann en bit bort och ramlade ihop, smärtan intill fick mig att hosta blod, smärtan intill fick mig att tappa den syn jag bad dig att ta, smärtan fick mig att förlora de andetag jag bett dig ta.

Jag letade förtvivlat efter lite hopp runt mig men det jag fann var ljudet från de slirande hjulen, bilen som aldrig hann stanna när jag föll vid övergångstället.

Jag föll till marken efter en luftfärd, sekunderna som kändes som en evighet, livets ögonblick runt mig där jag föll. Jag kände hjärtat ge upp, men jag visste sen långt tillbaka att det gett upp för länge sen, det var bara en fråga om tid.

Det gav upp när du sa "jag kommer alltid älska dig, farväl och lycka till".

Du blinkade och gick vidare, jag föll ihop och blev kvar, det förflutna var så varmt, det förflutna var så vackert och jag kan inte blicka mot en framtid utan denne.

Jag hörde att du funnit en annan, jag hörde dig kalla honom "pojkvän", jag log för din skull, jag log åt blickar runtom, låtsades som ingenting och avlägsnade mig, det som jag är så bra på, försvinna, utan ett spår.

Men jag grät, jag grät, jag blödde och jag dog.



Älskling jag lovar, jag är ledsen men du sårade mig mest...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0