.

Jag håller masken, blundar för allt runtomkring, ler för att slippa frågorna, ler för att komma undan, blundar för att hoppas försvinna i folkmängden, slutar andas för att vara tyst.

Står där borta, och tittar ut över allting, vet inte var jag är, vet inte vad jag gör, det går inte att prata med dig när du inte ser åt mitt håll, jag önskar ja kunde säga vänta, snälla vänta på mig nu, ge mig ditt hjärta älskling, du vet att jag håller det varmt så länge du vill.

Ståendes där, tittandes ut över allting, visste aldrig var jag var, visste inte heller vad jag gjorde. minns när det gick att prata med dig, då du såg åt mitt håll. Jag önskar att det hade hjälpt att säga vänta, snälla vänta på mig älskling, du vet vad jag ger dig när jag försöker.

Jag borde byta stad, jag borde gå vidare, jag borde ta ett steg bort, försvinna runt hörnet och glömma alla bakom. Så svårt att inte vilja vända sig om, det fanns saker som man värdesatte men allt bet mig i tårna, i fingrarna och allt vad det heter.

Min blick letar efter de viktiga, allt överflöd gör synen suddig, vem bryr sig i allt det här? Vem stannar upp och säger "hey, vänta", ge det en chans..

Vi visste att nån skulle bli sårad när våra händer strök mot varann, att din beröring kunde skära i mig som en kniv så här i efterhand, att din parfym kunde få mitt hjärta att stanna.

Snälla, kunde du inte ge mig en sekund, se mig i ögonen och se historien, vad det blev, hur jag älskade


                                                                         
                                                                              dig.