.

Jag vaknar upp en kall dag i mars, solen har inte riktigt fått styrkan än, den vilar strax över hustaket.

Jag ligger kvar en stund, tankarna studsar mot taket som jag tittar upp mot, jag lägger min ena hand längst golvet, sakta rinner kärleken ut över golvet.

Jag ler för sommaren är snart här, då försvinner ännu mer av dig, du förtjänar inte mina tankar längre, det gjorde du nog aldrig, efter alla dessa år så inser jag att jag var för bra för dig, du kan inte hantera en ängel helt enkelt.

Vem vet, jag kanske ger dig chansen att försöka igen men inte just nu, absolut inte just nu. För denna stund så är jag ingens och så trivs jag, för ingen har fångat mina ögon, ingen har den turen för tillfället och ingen kan nog leva upp till det jag nu kräver.

Vackra du vem är du runt hörnet, jag står här kvar och väntar tills du visar dig, men skynda dig för snart kanske jag vänder om och går min väg.

Hon hade slitit mig itu så all lycka rann ur, jag såg hur alla fjärilar begav sig medans jag ensam stod kvar, vem gav dig rätten?

Nu kommer solen igen, nu kommer sommaren igen och jag kan glömma allt, jag kan glömma dig och jag kan glömma vad jag låtsades att vi var, jag kan glömma allt.

Snart åker jag härifrån en stund, snart lämnar jag detta, att få komma bort, bara långt långt bort, det blir bra.

Till pianotoner, till allt vi delade, till Lifehouse, till en konsert jag skulle bjuda dig på för att få din hand, vem försökte jag lura, han lever i en drömvärld den där. Till ett stilla Eskilstuna där regnet öste ner på en tom parkering, till en kall lägenhet där en tjej låg i min famn och sov, till en soffa långt fram i tiden där vi sa att detta kändes som igår.

Till nätter ihop där jag inget annat sa att det var du, bara du, vilken drömvärld han lever i den där. Till dagar då skoltiden blev lidande för han satt uppe om nätterna för att få vara med henne en stund, till en förtrollad dialekt som kunde sätta hans hjärta i stillestånd, till en blick som lyste upp mörka skogar eller fick isen på vintern att smälta.

Till Du som tog mitt hjärta och la det åt sidan, till den som fick en historia att kännas så verklig, till en historia som nu tog slut.

Slit mig itu du sköna!