.

Hopplös romantiker i sina bästa dagar, en sann vän, någon som alltid finns där, kanske ger för mycket av sig själv utan att begära något tillbaka. Oskuldsfull, kanske lite naiv och ibland för snäll, mamma hade sagt att det var jag i ett nötskal...

Vad gör man när alla tankar går åt ett håll, när fridfullheten spelar en spratt, kärleken och lusten tar över och man börjar drömma om saker och ting, dra fingrarna i det där håret, känna läpparna mot ens kind, spegla sig i hennes underbart kristallklara ögon.

Diamanter i mörkret, känna hur hon lutar sig mot en och man blir alldeles varm inombords. Varenda blick hon ger värmer en och den strålar rakt igenom dig, hon läser en som en öppen bok vare sig du vill eller ej.

Hennes ord trollbinder en, hennes andningstag får ditt hjärta att stanna och hennes doft kan du aldrig vara utan. Dagarna är så fruktansvärt långa utan henne men går så otroligt fort med henne, solen är alltid närvarande, om inte på himlen så inom dig då du bara känner värme när du är i närheten av henne.

Du kan blunda och känna hennes händer glida längst din kropp, dom värmer dig en kylig natt precis som dom kyler dig en varm sommardag.

Varje dag försöker du förstå varför hon valde dig av allihop, varje dag skrattar du av lycka där du sitter på verandan för att lyckan är mer än vad du klarar av.

Varje kväll är det du som dansar i månskenet för du vet att du älskar henne så...