Tears between musictones..

Fick svaret idag som jag inte ville ha, hade hoppats sen jag åkte att jag skulle få känna vinden i ryggen denna vecka, att den kunde fylla mina segel och leda mig i rätt riktning, jag hoppades varje dag, jag knöt näven och kände att jag förtjänade det, jag är duktig, jag kan, jag vill.

Men...

Nej, jag kom inte in.
Vad hade jag förväntat mig? Jag förväntade mig ingenting men jag hoppades, jag hoppades så otroligt mycket, det var min dröm, jag ville lära mig, jag ville veta mer, jag ville visa vad jag kunde men nej tyvärr, jag kom inte in.

Nu ramlar ovissheten in genom dörren igen, den ragglar in och för oväsen, beter sig illa och förolämpar. Jag står här igen där jag inte ville vara, på branten där jag nästan alltid står, ensam, kall och sorgsen. Jag har inget kvar så här ger jag ofta upp, jag ser inte bortom dimhöljet, jag ser inte förbi kullar, inte ens förbi gräset som ligger vid mina fötter.

Allt innan midsommar och jag vill bara lägga mig ner och blunda för en stund, whats the fuckin point anyway...

Jag visste vad jag ville men som med allt annat så tas de ifrån mig, precis som det, precis som du..



Precis som du..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0