.

Jag tar ett steg ut på isen, försiktigt då jag inte vill braka igenom, detta är svårt med mina hala skor. Det känns egentligen som att det kvittar, vad gör jag här ute egentligen?

Jag smet ut hit för att komma bort, jag sprang ifrån mina känslor för att slippa dom en stund, här ute på isen så är jag ensam, precis som i livet kanske iallafall efter idag. Jag har inget kvar att hämta här längre..

Det är meningen att jag ska glömma henne från 7 år tillbaka, hur gör man det? Hur glömmer man bort någon som betytt så mycket för en under alla dessa år? En person som följt dig genom livet i en evighet, personen som du räknat med i alla väder, personen som alltid förstått vad man gör eller vad man går igenom, hur glömmer man bort den personen?

Hur glömmer man henne när varenda dag går åt att sakna henne? Hur glömmer man bort henne när det känns lika naturligt att tänka på henne som att andas. Jag har växt upp med hennes ord, jag har levt med hennes röst, jag har somnat till hennes leende. Hur ska man klara av att glömma bort det? Hur ska jag radera ut hela min ungdom då hon varit delaktig i nästan allt som har med mig själv att göra?

Vad ska jag göra när allt jag är, är hon? Jag vet ingenting längre, jag står här ute på isen och tittar upp, frågar mig själv vad jag ska göra, jag ställer frågan högt men får inget svar, tiden går och allt blir tyst, jag hör ingenting förutom sprickorna som bildas, jag förstår att det är dags och blundar.

Genom isen faller jag ner i det kalla vattnet, jag håller mig lugn, tar mitt sista andetag och går under.

Det är förmodligen det enda sättet som går att glömma henne på...

Lifehouse...