.

Du vet aldrig vad du hade, du har ingen aning.

Jag tittar på dig och vet vad jag förlorade, men du vänder dig bort utan att tänka till en extra gång, du tror att jag bara var vem som helst, som alla de andra, likadan.

Det du missade om du hade tittat en extra gång är allt jag gjorde för dig medans det var vi, hur jag höll din hand, vad jag sa och mitt sätt att vara.

Du frågade jämt vad jag tittade på när jag såg åt ditt håll eller om jag ville nåt, jag sa alltid "ingenting" och log.

Om du bara visste vad jag såg...

Du tror väl än att jag bara var en i mängden, ett beteende som speglar alla dom andra, precis som dom. Jag minns tillbaka till alla dessa tusen dagar från vår historia, jag vet vad jag förlorade men vet du?

Du skrattade och log med mig, du kallade mig den bäste, en underbar en dag, en fantastisk en annan. För mig fanns ingen annan, för mig var det bara du, men vad förlorade du?

När jag tittar på dig så vet jag vad jag förlorat, jag känner allt.

Jag ser förlusten i hennes ögon men hon erkänner inte att jag är saknad, hon puttar bort det och vänder sig om, som att tusen dagar från vår historia aldrig betydde nåt alls.

Jag ser förlusten i dina ögon och delar den med dig för just nu är det allt jag har, förlusten och sorgen...

Som mamma en gång sa, "låt henne inse vad hon går miste om..."