Ända bort till dig..

För många år sen sprang vi runt i en skog, mellan kullar och stigar, bland träd och buskar. Vildmarken med varsin stad i vardera del, du va fienden för mig men i verkligheten va du min förälskelse.

Genom denna värld kunde jag vara nära dig, men vi gick vidare, tiden tickade på och vi lärde känna varann. Varje dag satt man i skolan och längtade nästan hem för jag visste vem som fanns där, jag visste vem som väntade på andra sidan.

Vi följde varandra från ingenting till allting, vi litade på varann och lärde oss tyda ord. Jag la mitt huvud på kudden och tänkte, jag funderade, jag drömde mig bort, långt långt bort ända bort till dig. Jag försvann, bort från min säng ända bort dit ända bort till dig.

Varje dag var densamma, samma leende, samma känsla, samma dröm, jag drömde mig bort, ända bort till dig.

Jag behövde aldrig beröra dig för att känna, jag behövde aldrig veta allt för att känna, jag behövde aldrig lyssna ordentligt för att veta exakt vad jag kände, det var uppenbart, det var glasklart, det var självklart.

Jag känner fukten på mina läppar efter hennes, doften från hennes parfym på min krage, fingeravtrycken på mitt hjärta försvinner aldrig, jag tar mig mot bröstet och vet att dom finns där för alltid, jag får leva med det, jag får försöka överleva med det.

Varje dag var densamma, när jag drömde mig ända bort till dig, dit där du va, långt långt bort, ända bort till dig.

Kunde jag ge bort ett år av mitt liv för varje blick, varje beröring, varje tanke, kunde jag ge bort ett år av mitt liv för att få lite av dig. Kunde jag bara få en dag för mitt liv hade jag...

Varje dag var densamma, du va därborta, så långt borta men ändå så nära, när jag drömde mig ända bort till dig.

Jag vet inte om du ser mig längre, jag vet inte om du läser det längre, jag vet inte om du bryr dig, jag bara finns, för tillfället står jag där än, inte långt borta, ändå ganska nära, väldigt nära, för att lyssna, för att försöka finnas om världen ramlar in, om världen blir för tung, om ingen annan klarar det.

För varje dag är densamma, du är långt borta, jag försvann för du bad mig, ända bort från dig....





Kommentarer
Postat av: Emelie Örtegren

å jag vart helt fångad av din text. väldigt fint och ärligt, sorgligt..

2011-02-12 @ 22:08:27
URL: http://pancaakes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0