.

En lång bilfärd, dock kortare än förr.

Du frågar mig vart vi ska, ut till landet såklart.
I din vackra sommarklänning kliver du i bilen, leendet strålar i solskenet. Dagen lider mot sitt slut men än så finns det tid kvar, en vacker avslutning på en sommardag, det blir perfekt.

Vi kör längst en ganska avsides grusväg, solen lyser över ängarna, gräset är alldeles grönt och himlen så blå. När vi stannar till tar du av dig klackarna, du ville känna gräset under fötterna, känna sommaren och andas in landskapet.

Jag öppnar bakluckan och tar ut den slitna bandspelaren, något som överlevt ett slitet liv, kanske ett 80-tal. En kasett med inspelad musik på, namnet på kasetten står tydligt, "de ante mig" sa du medans du log mot mig. Hand i hand gick vi längst grässtigen, solen stod precis ovanför träden där vi gick emot vattnet, sommarluften var än varm och skulle nog hålla i sig resten av natten.

Ute på bryggan breder jag ut filten, du står och ser ut över det lugna vattnet, ut över mälaren, detta vackra. Jag tänder ett par ljus medans du sätter dig tillrätta, du tittar på bandet och flinar lite, jag tittar på dig och frågar om du är nöjd?
Du svarar belåten "ja" och fnissar lite.

Den slitna bandspelaren sätts på och det sprakande ljudet sjungs ut av en Chris Martin som gör det så bra. Tonerna låter fantastiska i omgivningen, solen går ner över vassen en bit bort, himlen badar i en blandning av rosa, orange och blå, en vacker kväll.

Jag tar din hand och smeker den medans du tittar på mig, leendet kom automatiskt och allt kändes så rätt. Du sätter dig intill mig, lägger dig i min famn, och jag håller om dig tills solen går ner.

Nu var vi två, två som blev en, en sommarkväll för länge, länge sen..