.

Det va länge sen jag skrev ett ord här, det va länge sen jag kände att jag behövde det...

 

Nu letar jag ännu en gång efter ett svar när inget går min väg, jag får le i tio sekunder innan det tas ifrån mig. Jag kunde slappna av, jag kunde skratta och jag kunde le med dig, allt var roligt, allt var simpelt.

 

Jag börjar samla på brustna hjärtan, jag börjar samla på tåra, det är inte kul längre och det är absolut inte kul när man ser potentialen försvinna iväg, att se nåt så bra, nåt så fint glida dig ur händerna. Varför är det alltid jag som går därifrån med handen mot mitt bröst, varför är det alltid jag som sitter med andnöden, varför är det alltid jag som står tårögd när hon går sin väg.

 

Jag ville se vart detta kunde ta vägen, jag ville se vad du kunde betyda för mig, vad jag kunde betyda för dig.. Men vi kom bara till närmaste korsning och du väljer att se åt andra hållet.

Sömnlös om natten ligger jag nu, på kudden där hon låg, så fridfull och så vacker. Jag vänder mig om för att bli kvitt synen men hon är överallt. Mina frågor studsar mot taket i rummet, blicken blir suddig av tårarna som rinner medan jag försöker samla ihop mig själv. När man inte förstår vad som gick snett så tappar man allt..

 

Det hade varit så mycket lättare om jag kunnat se tillbaka och säga att jag var ett svin, att jag behandlade henne illa, att jag aldrig brydde mig... Men jag var inget av det, jag lyssnade, jag fanns för henne och jag var alltid ärlig, speciellt med vad jag kände för henne.

Varför räckte inte det när du sa att du brydde dig, när du sa att du gillade mig, när du sa hur jävla bra jag va?

 

Varför ska det ta slut innan det ens har börjat, varför ska vi ge upp innan starten ens har gått, varför ska du stå själv med allt när jag vill stå bredvid. Tillåt dig själv att se min hjälpande hand, våga ta ett steg i det oförutsägbara, se mitt leende där jag står väntandes på dig.

Jag har alltid velat dig väl, jag har alltid hållit upp dig när du varit nere, jag har alltid lyssnat när du vill "spy" lite. Varför ser du inte hur värdefull vår blick är, varför känner du inte hur varm vår kram är, varför kysser du mig inte som du gjorde första natten?

Jag har inte glömt hur bra det kändes att hämta dig, jag har inte glömt hur skönt det var att se dig, omfamna dig, hålla din hand, kyssa dig eller att lägga mig intill dig.