Jag ser dig överallt...

En lyckad helg, släkting fyllde 18 och vi gjorde helgen till en total partyhelg, allt va livat, allt var galet MEN..

Jag kan inte lyckas att bli kvitt det här, jag kan inte lyckas med att bli påmind, jag lyckas inte med att blunda för hur man känner.

Än ser jag dig överallt, ja sa för en vecka sen till mig själv att det var exakt en månad sen vi sa farväl, ja kände hur tårarna vilade innanför ögonen, jag kände vågen av känslor slå mot bröstet och jag kände hur tungt det blev att andas.

Varför är det så orättvist, vad gjorde jag i tidigare liv för att inte förtjäna dig, eller vad gjorde jag för att förtjäna det här?

Var jag än går, var jag än tittar så ser jag dig, jag ser dig överallt, jag känner dig hela tiden, jag blir påmind vid varje moment, varje minut, varje sekund. Jag vänder bort när någon tittar för jag vill inte se någon annan än dig.

Vem kunde se på mig som du gjorde?
Vem kunde ta i mig som du gjorde?
Vem kunde säga som du gjorde?

Jag ser ner i mina tomma händer, jag förstår inte känslan längre, jag förstår inte synen jag ser, jag förstår ingenting längre. Förr visste jag nästan hur mitt liv skulle utspela sig, jag visste vem jag skulle bli, jag visste att allt skulle bli bra.

Jag visste eller jag hoppades på det för du va i mitt liv, du skänkte lugn till ett så stormigt liv, du hjälpte mig bära bördan i mitt liv och du delade med dig av dig själv.

När du var med så stod jag rakryggad, när du var med så tog jag steget utan att tveka, när du var med så kände jag till vad meningen med mitt liv var, jag var din ängel som du var min, jag levde för dig.

För var jag än går, var jag än tittar så ser jag dig, jag ser dig överallt, jag känner dig hela tiden, jag blir påmind av varje minne, jag blir påmind av varje doft, varje ljud och varje syn.

Hur går man från blind till seende till blind igen?

Jag önskar jag kunde förklara i ord vem du var, jag önskar jag kunde gå längst vägar, berätta i städer för folk vem du var, förtrolla dom med din kärlek, visa hur en ängel ser ut, jag önskar jag kunde visa för hela världen hur äkta kärlek ser ut, hur vi alla borde tänka, glömma det onda och se det goda.

Jag önskar bara jag fick chansen att berätta en sista gång hur mycket jag älskade dig..



What am i suposed to do now without you..


Kommentarer
Postat av: Michaela Veritas

MEN hahahah.. Va failat! Vi låtsas om att du inte såg det :)

2011-03-14 @ 23:57:28
URL: http://mondoblog.se/veritas

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0