At times, she stood by his side..

Från historiens början va hon där, hon lärde sig allt om honom, lärde känna varenda liten detalj, allt som betydde nåt tog hon till hänsyn.

Varje dag berättade han nåt för henne, varje dag berättade hon något för honom, dom skrattade ihop, han kunde le åt henne och hon ville ha honom intill sig, leendet värmde henne och väldigt ofta påminde hon honom om hur vackert det var.

Tiden ihop blev lång, tiden ihop klättrade och växte till höga höjder. Dom lärde sig saker ihop, blev visare och lärde känna varann på ett sätt som tidigare inte ens fanns i deras tankar.

Varje dag kände han hur hon betydde mer, varje dag insåg hon hur hon inte skulle klara en dag utan honom.

En timma utan varann va jobbig, en hel dag kändes som en evighet, hjärtat slog fort när han såg henne, hans kramar fick hennes puls att rusa.
När han låg hemma och hon inte fanns där så kände han den tomma ensamheten han knappt minns, den va kall, tom och kuslig.

Hennes ensamma kvällar va tysta, hon avskydde att han inte fanns till, hans armar runt hennes kropp och hans andetag nära henne.

Varje gång de sågs, stod dom omfamnade ihop i vad vi dödliga kallar en evighet, varje gång hon såg in i hans ögon såg hon värmen han kände för henne och varje gång de kysstes visste dom båda att detta va precis som det skulle vara...

Exakt så här skulle det vara när man verkligen älskade någon...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0